Turismblajja
Alla har vi väl någon gång varit bittra över alla idiotiska japaner som tar foton på allting? Och alla har vi väl dragit en suck över pinsamheten som uppstår när man står mitt framför en främmande människa som desperat viftar med armarna och inte förstår ett ord vad hon säger? Japanerna försöker inte vara några jobbiga svin, utan anledningen till deras febrila fotande beror på att de bara stannar i landet under en kort tid. De besöker nämligen Europa under ett svep. Ibland kanske man bara stannar i ett land i några timmar, för att sedan ge sig av till nästa land. Europa ligger för långt bort för att ägna varje land en enskild resa. Sedan kanske de efter sin minitrip bestämmer sig för att återvända till det land som verkade mest intressant? Ekonomsikt, och framförallt smart, va? Japanerna är inte så dumma som de ser ut. Personen som så desperat försöker få dig att förstå att hon vill hitta närmaste toalett kanske är ditt livs stora kärlek? Anledningen till att det inte klickar och klaffar är för att ni inte förstår varandra, det uppstår en konflikt och en distans till personen bredvid dig på direkten. Det tror jag att de flesta konflikterna inom turismen beror på. Att vi inte har tillräckligt stor kunskap att förstå varför en person gör på ett visst sätt samtidigt som saken inte blir bättre av att vi inte förstår vad dem säger. Bristande kunskap och språket tror jag är de tyngsta problem och som får människor att skapa fördomar. Det är absolut något som måste motverkas och arbetas bort.
Personer har en tendens att slappna av när de kommer utomlands, de har en tendens att agera på ett sätt som de inte skulle göra i sitt hemland. Det är inte särskilt konstigt då personerna i fråga är medvetna om att de kommer att få äta upp sina handlingar om de agerar annorlunda än normen i sitt hemland. Man har vänner och familj där och allting känns mycket mer hemma, och kanske även mer på "riktigt", i sitt hemland. Därför har människorna en tendens att slappna av, de kommer ändå inte besöka staden, eller nationen, igen om de inte känner för det. De kan skämma ut sig hur mycket de vill. Planet hem går ändå om en vecka. Detta kan leda till både positiva och negativa konsekvenser. De positiva följderna är att turister ofta är på gott humör när de är ute och reser och är därför ofta villiga att spendera mycket pengar. De köper mycket onödiga prylar, som souvenirer, men de utvecklar även servicesektorn genom att bo på dyra hotell och gå på restaurang så gott som varje dag. De negativa konsekvenserna är först och främst att souvenirer inte är den bästa souvenir att handla hem för landets bästa. Souvenirerna är nämligen kraftigt massproducerade och har en stor slagkraft mot lokala hantverk. Dessutom kan turisterna slappna av på fel sätt genom att bete sig illa mot lokalbefolkningen eller genom att gå till prostituerade. Som sagt, turister vågar tänja lite mer på gränserna eftersom de är medvetna om att de ändå inte kommer att bli dömda för sina handlingar, i alla fall inte av sin släkt och vänner, däremot möjligtvis av domstolsväsendet.
Turism kan ändra folks uppfattning om länder och människorna som bor däri. Fördomarna som existerade innan man kom fram till landet blir som bortblåsta när man ser att de inte är berättigade och att folket beter sig helt annorlunda än vad man hade väntat sig. Man kanske till exempel har en fördom om att fransmännen alltid går runt med en baguette i ena handen och ett vinglas i den andra. Men när man väl är i Paris upptäcker man att det bara dricks vatten till måltiderna och allt som säljs i brödväg är en liten ynklig limpa. Självklart stämmer förmodligen inte någon av dessa bilder av Frankrike in, men bilden är i förtydligande syfte. Det finns många fördomar som man har, medvetna som omedvetna, och många av dem är inte berättigade. Turism kan förändra dessa.
Turism kan även ge en falsk bild av landet och människorna som bor däri. Turister hamnar ju allt som oftast i turistfällor, det vill säga områden som är anpassade för turister. Dessa ställen visar självklart inte upp landet som helhet, utan bara en förfinad del. Det är en plats som ska locka turister och få turisterna att älska landet och människorna. Dessa turistfällor berättar ingenting om landets egentliga status och situation, eller människornas för den delen. Men fortfarande, personernas uppfattning av landet och människorna däri kan ändras genom turism. Det är inte så att alla strandsåsare verkligen vill eller orkar ta reda på hur landet och människorna i Kroatien egentligen fungerar. Det är många som bara slappnar av och nöjer sig med den förfinade bilden. Men det kanske är enklast så?
Platser som i princip är obebodda och som har det svårt att finna sin plats i ett land kan få ett nytt liv genom turism. Turismen sätter olika platser på världskartan. Det är exempelvis ingen från ett annat land än Sverige som har koll på en liten by som Edsbyn, om det nu inte är något speciellt som utmärker byn. Nu råkar det vara så att Edsbyn förmodligen har Sveriges främsta bandylag. Detta behöver i och för sig inte betyda att folk från andra länder känner till just Edsbyn eftersom bandy är en liten sport sett ur internationell aspekt. Men om Edsbyn gör en grej av dem har Sveriges bästa bandylag kan de mycket väl bli en välkänd och välbesökt by - trots att bandy är en liten sport. Turism handlar nämligen väldigt mycket om hur mycket reklam man gör och hur mycket man syns. Att små byar som Edsbyn får uppmärksamhet och besöks av spenderingsvilliga turister innebär att fler jobb måste bildas då byn tvingas expanderas, som i sin tur betyder att folken i den lilla byn kan bo kvar. En nackdel som följer med att en liten by blir så pass beroende av turism är en arbetslöshet under stora delar av året. Det är ju oftast bara under en liten del av året som turisterna söker sig till området. Ta exemplet Gotland, där hela vinsten under året ska dras in under några intensiva veckor under sommaren. Om man åker till Visby på vintern är så gott som allting stängt, det är inte lönsamt att hålla butikerna öppna. Detta skapar en stor osäkerhet. Tänk dig till exempel om Gotland drabbas av en regning sommar och turisterna uteblir. Då finns det ingen som finns där för att handla upp de produkter som måste säljas under de korta veckorna. Butikerna kan mycket väl gå i konkurs under ett dåligt år, man har helt enkelt inte råd med misstag eller dåliga förhållanden. Sedan är självklart osäkerheten stor när många människor är arbetslösa under stora delar av året. Det är inte bra eller roligt för någon att vara arbetslös och går runt och praktiskt taget inte göra någonting på dagarna, även om vissa verkar tro det.
Eftersom turister är i behov av en hög levnadsstandard tar naturen stryk. Den aspekten som jag tidigare beskrev om att mindre områden kan få ett uppsving genom turism kan lika gärna betyda att de kan få sig en käftsmäll. Dessa mindre ställen ligger ofta i naturnära områden. Det betyder automatiskt att om staden får ett uppsving genom turismen och tvingas expanders kommer naturen att ryka först. Ett hotell kommer säkert att ses som en större inkomstkälla en några kvadratmeter skog, och när vi ändå håller på att bygga ett hotell kan vi ju ta lika gärna ta vatten från den lilla sjön. Eller nej, det är ju för skitigt, vi tar dricksvattnet till bassängen istället och använder det skitiga vattnet från sjön som dricksvatten. Det kanske var ett överdrivet exempel, men du förstår nog vart jag vill komma. Dessutom måste kommunikationer utvecklas. Det kanske byggs en väg över ett uråldrigt berg som inte alls mår bra av den incidenten. Pengar går före naturen, så har det alltid varit, och kommer förmodligen alltid att vara också. Pengar går ju egentligen före det mesta, så varför reflekterar jag ens över saken? Dessutom innebär resorna från avlägsna destinationer inte ett gott bidrag till den redan skadade miljön. Det vanligaste transportmedlet är fortfarande flygplan när det gäller långresor och det transportmedel som gör mest skada för miljön är fortfarande också flygplan. Men tid är ju pengar sägs det, och tid är viktigt i vårt stressade samhälle. Ibland hinner vi människor inte reflektera över konsekvenserna eftersom vi inte har tid och det är då som de riktigt dåliga besluten som skadar både miljö och människor tas. Men det är ju alltid lätt att vara efterklok.
Jag ser oförstående på när folk disktuerar festivaler redan nu
Själv kan jag inte förstå att folk börjar diskutera val av festival till sommaren redan nu. Jag måste uppenbarligen vara ganska ensam om att endast bry mig om musiken på festivaler. Jag minns förra året då alla var packade som svin och knappt mäktade med sju band. Själv såg jag upp emot 30 stycken - stora som små. Fast visst kan jag hålla med att en musikfesitval är mer än bara musik, men jag tycker det är tråkigt då fokusen försvinner från musik till annat. Men visst måste alla få ansvara för vad dem gör med pengarna som de pungade ut för festivalen själva? Om de vill skita i musiken är det upp till dem. Jag blir dock ledsen när jag ser sånt.
När vi ändå är inne på den ekonomiska biten måste det tilläggas att just den aspekten är en starkt bidragande orsak till att folk letar festivaler redan nu. Biljetterna är billigare så här pass mitt i vinter och självklart köper man när det är som billigast - man är ju inte dum i huvudet. Men hur dumt är det egentligen att köpa biljetten senaste? Festivalen får ju in mer pengar då vilket innebär att de har råd att boka bättre band till nästa år, eller så får de vältänkande festivalerna mer pengar att skänka till de organisationer som de valt att stödja. Se på stackars Hultsfreds katastrofala föregående år där de blev hånade och bojkottade, trots flera starka band enligt mig. Jag förstår inte varför alla klagade på bandlistan, ibland känns det som att folk inte hänger med i musikens vida svängar. Men nog kan jag hålla med om att det är svårt ibland... Hultan och Roskilde är ju trots allt två festivaler man måste gå på innan man dör. Det skulle vara synd om de tvingades läggas ner redan nästa år. Då har jag inte levt något festivalliv.
Så snälla festival- och konsertnördar, vänta med era val av festival ett tag, även om jag vet att det är en grymt spännande och upphetsande tanke att snart är det sommar och festival igen. Vi ses i sommar!
STUH 2008
Jag var med på STUH för två år sedan, och inte förra året som massor med personer försökt lura i mig. För två år sedan var det verkligen underbart och jag längtade direkt tillbaka. Dessvärre krockade en ledaurutbildning i församlingen med STUH förra året, vilket innebar att vi förmodligen missade en helg full av bus och annat skoj. Åtminstone missade vi en full helg, jag lyckades överhöra att det hade förekommit en hel del drickande förra året. Detta ser jag som en skandal då kyrkan inte är till för sådana saker, jag blev grymt skärrad och hoppades inte på en upprening detta år.
När jag anlände till STUH visade det sig att vi skulle vara 109 personer på lägret. 109 galna ungdomar som man ska samsas och bekantas med. Kan det bli bättre? Av dessa personer kom hela en tredjedel från Huddinges församling som vi Spånga-iter har en väldigt bra relation till. Jag känner själv en drös personer därifrån men lärde känna desto fler under helgens gång. Huddinge ä verkligen en bra församling. Andra församlingar som var på STUH var Botkyrka, Dalarö, Mälardalen, Danderyd och något i stil med Talgkotte (och några till).
Den första kvällen inleddes med middag och mässa. Som vanligt när man är på STUH, eller i krista sammanhang i allmänhet, äter man kopiösa mängder mat. Man stoppar verkligen i sig käk hela tiden och är konstant mätt. Det får en dock att ha energi över, vilket i sin tur leder till energiska lekar i form av "Muffin Man" och "Funky Chicken". Dessa lekar går i princip ut på att skrika och hoppa så högt och hårt man bara kan, det vill säga typiska kyrklekar. Det tror jag inte att många utomstående känner till, fast det kanske är något som kyrkan vill hålla internt? Efter lekarna följde mat och sedan kvällsbön. Efter kvällsbönen fanns det möjlighet att stanna kvar i kyrkan för sång och bön. Som jag även gjort de tidigare åren så stannade jag kvar för att sjunga i cirka en timme framåt. Det är verkligen avslappnande och underbart öppnande för sinnen att sitta och sjunga meditiva sånger. Senare fick jag även höra att jag har en grym sångröst, sådana kommentar uppskattas ju.
Den redan förklarade konsekvensen av kopiösa mängderna mat innebar att vi stannade uppe sent på natten och knappt fick någon sömn alls. Vi ville ju utföra diverse lekar, sjunga desto mer och lära känna varandra bättre.
Dagen efter kände jag mig förvånadsvärt pigg, trots minimal sömn. Dagen bestod sedan av en ganska seg föreläsning, men desto roligare workshop där jag fick göra en av mina favoritsysslor, nämligen skriva. Av de personer som var med på min workshop fick jag höra att jag skriver bra, sådant glädjer mig också innerligt.
Efter workshopen var det line-dance på kvällen. Line-dancen är den ultimata nybörjardansen som består av enkla steg, men som efter ett tag biter tag i dig rejält och sedan är du fast i dansandets makt. Att dansa tillsammans med 50 personer som alla låg på samma nivå var rena rama lyckopillret.
När vi nu hade lärt oss att dansa väntade disco senare på kvällen. Disco kan tyckas vara något som lågstadiebarn håller på att roar sig med, men disco är verkligen kul och otroligt passande på ett STUH-läger med. Man har helt enkelt grymt kul och det finns inga krav på att man måste se bedårande vacker ut. Man kan absolut vara sig själv i kyrkliga sammanhang, även under en sådan sak som ett disco. Discot ledde till en större glädje att sitta upp längre in på natten för mer snackande. Jar orkade inte, eller rättare sagt ville inte, stanna uppe hela vägen till frukost utan gick och lade mig vid sju och fick därmed en välbehövelig timmes sömn.
Den sista dagen bestod bara av gudstjänst och avtackning. Gudstjänsten var fin och av någon konstig anledning råkade min hundralapp försvinna någon gång under dagen. Jag hoppas att jag gav den av misstag till kollekten, men om den kom i någons annans händer spelar det ingen större roll. Att tappa bort pengar i kyrkan måste vara det finaste sättet att förlora dem på.
Under avtackningen gjorde vi utvärdering och den nu traditionsenliga kramringen. Efter kramringen följde de bittra raderna "Slut är STUH, STUH är slut. Jag vill inte hem, men vi ses igen." Självklart ska jag uppfylla önsknan i slutsången genom att hålla kontakten med alla underbara människor som jag träffade i helgen. Om nu den personen som tog på sig ansvaret sänder iväg adresserna vill säga...
I skolan utan byxor...
För sisådär två veckor sedan pajade dessa byxor när jag skulle ta av mig dem, jag var tydligen för våldsam. Och nej, jag skulle inte ha sex eller vara överdrivet kåt, jag skulle bara ta av mig byxorna på ett helt normalt sätt. När jag för tre dagar sedan fick tillbaka byxorna - lagade och klara - visade det sig idag, när jag skulle prova dem igen, att dem inte var lagade. Knappen lotsnade när jag skulle knyta skorna. Eftersom jag hade bråttom i väg till skolan gick jag till skolan med byxor utan knapp. Det var lite småpinsamt och jag höll verkligen koll på att tröjan inte åkte upp så att denna skam skulle uppenbara sig. Turligt, och konstigt, nog upptäckte ingen denna förlust utan jag lyckades dölja det bra, eller så var bara alla helt enkelt vänliga och sa inget - trots att det måste ha sett helt sjukt ut. När jag sedan kom hem kunde jag dock inte sluta tänka på hur det skulle vara att gå till skolan utan byxor. Skulle någon märka eller bry sig något då? Det slutiltiga svaret som dånade inom mig var att jag är tvungen att gå tillbaka till usla JC och försöka att få byxorna lagade igen. Helst på riktigt den här gången.
Jookmook's 108-raders v.4
Eftersom jag strax ska bege mig iväg på STUH-läger kommer jag bara skriva upp mitt system och inte lämna några kommentarer denna vecka.
Avd. 1: 2, 5
Avd. 2: 6, 9, 11
Avd. 3: 1, 9
Avd. 4: 1, 2, 5
Avd. 5: Häst nummer tre, Arion
Avd. 6: 3, 7, 8
Avd. 7: Häst nummer sju, Vourrek Sund
Jag kan avsluta med att säga om detta system går in så är jag en rik herre, det är ett ganska chansartat system.
Förra veckan - 5 rätt = 0 kronor
Spelade dock V64 i onsdags, vilket jag bara gör cirka fem gånger om året. Det ingav 403 kronor i vinst (insats borträknad).
Spelfonden: + 187 kronor
Östra Real's talangjakt 2008
Det var dags för en av skolans höjdpunkter under den annars så dystra vinterperioden. Talangjakten är en tradition som är under förändring. Efter förra årets fiasko med alkohol och andra mindre skolvänliga förseelser fick inte längre Talangjakten hållas på kvällstid och årets talangjakt skulle även uppvisa ett hårdare reglemente.
Jakten på talanger tar tillslut sin början med filmen som introducerar Talangjakten - en halvtimme försenat. Filmen, som är en stumfilm, ger dock mersmak då Talangjaktskommittén visar upp sina skådespelartalang i scener som skulle kunna vara tagna ur en Bondfilm.
Efter filmen presenterar kvällens två konferencierer, August Strömberg och Yrsa Lindberg, kvällens första bidrag. Det är en låt i country-stuk som levereras av Niklas Eisen och en kamrat med akustiska gitarrer. Niklas ser låten som en avtackning för hans tid med talangjakten då han bittert konstaterar att detta är hans sista år.
Bidrag nummer två framförs av två tjejer iklädda musdräkter. De inleder med pipande ljud som är svåra att uppfatta, men när de sedan börjar sjunga med lika pipiga röster missar ingen att det är sången ur Askungen de sjunger. De piper på bra och imponerar stort genom sin träffsäkerhet och får en att drömma sig tillbaka till Kalle Ankas Julafton.
Efter en lugn inledningen kliver fyra grabbar upp på scen och framför en låt av den rockigare skaran. Juryn beskriver musiken som blytung, vilket den kanske är. Åtminstone var bidraget det tyngsta numret i årets Talangjakt vilket fick rockälskarna att röra på sig i stolarna.
Bidrag nummer fyra framförs av Mimi Lundberg, endast iklädd trosor och gitarr. Det är naket, men även väldigt pinsamt för Mimi som han har problem att ta den första tonen. När hon väl kommer igång går det dock desto bättre och mitt från ingenstans hoppar en kille endast iklädd kalsong fram och solar på munspel. Numret blev mer komiskt och fokusen försvann totalt på låten. Men det var säkert också meningen? Det avslöjade stjärtvisningen och skämtet om att Mimi hade kissat på sig om inte annat?
Efter Mimis nakenchock dämpas tempot ner rejält och två tjejer spelar upp Patrik Isakssons "Du får göra som du vill" med vackra toner framför en förstummad publik. Det är sockersött och precis vad vi behövde för att få tillbaka andan - och kontrollen - igen.
Om publiken var tyst under det föregående numret är det rena rama motsatsen när titelförsvarande Peter Haroun kliver upp på scen. Alla vet vad han går för, men chockeras på nytt av hans taktkänsla och hans förmåga att få ur sig ljud som man inte ens visste existerade. När han sedan får till eko på sitt beat-boxande är åtminstone jag helt såld.
Efter beat-boxandet fortsätter talangjakten i rasande tempo med en snygg entré av Adenike Agabje som sjunger "Aint no mountain high enough". Låtvalet passar verkligen in bra på henne då hon verkar vara född på en scen. Hennes utstrålning är enorm, däremot verkar hon ha tyvärr ha lite problem med rösten för dagen.
Efter tempokicken av Adenike kliver Arman upp på scenen och är som vanligt kolugn. Han har dock också drabbats av halsproblem för dagen vilket innebar att han i sista stund tvingades byta låt. Förändringen av låtval verkar dock inte ha gjort någon större inverkan på honom utan jag blundar mig igenom hela hans akt över hans vackra stämma och gitarrspel.
Sist ut för kvällen är idoltävlande Gihan Mauris. Han är en mästare i whale och smörsång och smälter verkligen hela publikens hjärtan när han framför "I believe I can fly" av R. Kelly. Det är ett vackert avslutande bidrag av Talangjakten.
Mellan talangerna uppträder även två proffs till komiker, nämligen Soran Ismail och Björn Gustafsson. Soran Ismail inleder av dessa två och skämtar mycket om invandrade och dialekter vilket får publiken att garva under större delar men inte överdrivet mycket. När Björn Gustafsson, känd från parlamentet, kliver upp på scenen dansande fnittras det desto mer. Björn driver mer om alkohol men också en hel del om saker han snappat upp från publiken. Han framför sina skämt med mycket med mimik och rörelser vilket skapar skrattvågor i hela aulan.
När juryn, som bland annat består av Tony från Let's Dance-juryn och Richard Hobert (Alla älskar Alice), överväger vem som ska gå segrande ur årets talangjakt bjuds det på pausunderhållning i form av fem vitklädda pojkar som ska agera Backstreet Boys. De gör någon blandning mellan mimning och riktig sång, men ser åtminstone snygga ut på scen. Sedan dansar fem brudar till en dunkade hip-hop låt som får hela publiken att vilja starta ett enda stort disco. Avslutningsvis hinner vi med lite queer också, då tre killar klär ut sig till snygga tjejer med jättebröst och dansar till "I¨m so excited".
När juryn äntligen kliver upp på scen för att meddela årets resultat av talangjakten är det nio nervösa bidrag som står på scen. Den tunga rocklåten koras till en hedersam tredjeplats, den skönsjungande Gihan Mauris tilldelas andrapriset medan Peter Haroun gör det otroliga och tar en dubbel. Det fanns inget som kunde stoppa honom i år heller, men han är ju en talang utöver det vanliga - något som också ska belönas i en talangjakt.
Alla bidrag var dock duktiga och konferenciererna, August Strömberg och Yrsa Lindberg, ska inte heller glömmas bort. De gjorde en mycket starkt insats när de med många klädbyten skötte presentationerna till bidragen på ett mycket imponerande sätt. Dessutom ska inte heller arbetet som inte syns, allt för- och efterarbete och det som händer bakom scenen få undgå en stor applåd. Ett stort tack för en väl genomfärd - och mer skolvänlig - talangjakt.
Kyrkan har rätt
Först och främst har mina "hangarounds" i skolan valt att arbeta om just äktenskapslagarna och därav kom ämnet på tal för första gången. Sedan, nu idag, i kyrkan kom det på tal igen då vår nya präst i Spångas församling fick presentera sig lite närmare. Vi pratade om en prästs tystnadsplikten och hur allvarligt det är om han bryter mot det, men vi kom också in på saker som vigsel och begravning. Det finns faktiskt en hel del intressanta saker som sker inom kyrkans krets som inte många känner till. Det är lite som två olika världar - samhället och kyrkan.
Det finns ju, som de flesta säkert vet, två olika sätt att avge sina äktenskapslöften på. Antingen kan man göra det borgerligt framför en person som ansökt om vigselrätt. Det är i dessa sammahang ofta en politker, eller någon offentlig person. Eller så viger man sig i kyrkan och avger löftena framför en präst. Båda dessa tillvägagångssätt är korrekt rent juridiskt. Det gäller alltså samma lagar oavsett vigselplats. Det tycker jag är bra. Alla är inte kyrkliga av sig och vill därför inte gifta sig i kyrkan. Andra är inte heller dem kyrkliga av sig men vill ändå gifta sig i kyrkan eftersom att "det känns på riktigt då". Sen finns det de som verkligen vill gifta sig i kyrkan och inte ser något annat som ett alternativ. Men det måste självklart alltid finnas ett alternativ till något så känsligt som kyrka och religion, en sak som visserligen inte var känslig eller stötande för några decennier sedan, men världen och samhället förändras ju...
Idag debatteras det flitigt om att kyrkan ska förlora rätten av de juridiska följderna. Äktenskapslagarna ska alltså inte gälla om man enbart gifter sig i kyrkan, för att dessa ska gälla måste man gifta sig borgerligt. Om man sedan vill ha "den andliga upplevelsen" (som politkerna så vackert kallar det) när man gifter sig får man gifta sig "igen" i kyrkan. Det är mer än symbolakt, menar politikerna. Självklart är en vigsel en symbolakt, men det är ju också det som är meningen med en vigsel. Man gifter sig inte direkt för att dela lika på alla inkomster och tillhörigheter eller för att tjäna pengar. Om man skulle göra skulle det till och med vara en brottslig handling. Man gör det kanske för att två personer älskar varandra innerligt? I en vigselakt vill man visa upp detta för sin släkt och vänner, och kanske även för Gud. Politikerna verkar ha glömt bort det i sina beräkningar.
Vi har ju dessutom cermonier när folk dör, när folk föds och när folk lovar varandra att dela resten utav sina lev med varandra. Sådana tillfällen ska också firas, det är viktiga delar av livet. Att det skulle vara stötande att dessa cermonier hör ihop, eller rättare sagt firas, i kyrkan är ett stort skämt. Jag tror inte att det finns någon som finner dop, begravning, eller vigsel som stötande. Dessutom är präster minst lika utbildade som en politiker, eller en annan som har borgerlig vigselrätt, och bör därför ha samma rätt som politikerna att viga personer på "riktigt". Det finns inte ens i beräkningarna att det skulle fungera med två stycken bröllop. Detta nya förslag skulle helt enkelt bara skapa problem.
Samhället har redan trackat ned på kyrkan alldeles för mycket de senaste åren. Jag kan i och för sig förstå dem, de ger bara igen för gammal ost på den tiden då kyrkan skymfade samhället. Men att de håller på att döda kyrkan, och allt gott som den står för, på kuppen är inte acceptabelt och visst tusan är inte anfall bästa försvar. Lägg ned stridsyxan, samhället och kyrkan. Ni kommer inte att förstå vad ni har gjort förrän det är för sent annars.
I vått och torrt
När vi startade gruppen i höstas fanns det fjorton konfirmander i gruppen. Nu har vi tappat i mansskap ända ner till åtta själar. Idag infann sig fyra konfirmander på mötet. Starkt jobbat.
Att bortfallen beror på mig är kanske att gå hårt åt och vara lite för självkritisk. Jag är trots allt inte ensam med uppdraget utan assisteras med två "riktiga" ledare (dvs utbildade människor med riktiga akademiska poäng) och två "fejkledare" (dvs ungdomsledare) som jag. Mer sannolika förklaringar är att konfirmanderna haft aktiviteter som krockat med undervisningen och att när en väl slutat är det lätt för andra att följa samma spår. Det är i alla fall de officiella orsakera. De får dock inte den blytunga känslan av att en konfirmand lämnar gruppen att försvinna. Det är lika tungt varje gång. Självklart måste man som ledare se det som ett stort bakslag och ett dåligt utfört jobb.
Jag är inte mest ledsen över att några personer lämnat just min konfirmandgrupp. Det som känns mest tungt är att för varje person som förvinner desto större blir risken att gruppen tvingas läggas ned. Som situationen är nu kan man nästan skymta det beslutet bakom knuten. Dessutom tynger det mig att de som redan lämnat gruppen förmodligen aldrig kommer att konfirmera sig. Det betyder att det går miste utav en av de största sakerna i sitt liv. Mitt liv förändras verkligen under konfirmandtiden, så som jag även fått höra samma historia från många andra. Man mognade och fann sig själv. Man gick från osäker till säkrare.
Jag kan endast be att inga fler personer kommer att lämna gruppen och hoppas att det kommer något gott ur denna pinsamhet. Färre personer i gruppen innebär nämligen bättre sammanhållning, mer fokuserad utbildning och ett större utrymme för varje person i gruppen. Om bara gruppen överlever är jag fortfarande övertygad att dessa konfirmanders liv kan förändras under några magiska veckor - även om det kändes konstigt med fem ledare på fyra konfirmander idag.
Matguden är död
Jag skulle precis njuta av att enkelt värma upp en god bit mat med hjälp av matgudens krafter. Själva processen skulle vara över på ett par minuter och sedan skulle det vara fritt fram att ta det första tuggorna av den saftiga biffen. Men vad händer inte då, om inte matguden kollapsar efter tio sekunder och inte alls vill samarbeta. Matguden, mer känd som micron, är död.
Då det inte fanns något tillagningsbart i kylskåpet blev jag tvungen att värma upp min mat på något annat sätt. Ugnen skulle inte fungera utan jag tog istället fram en kastrull och började värma upp maten. Det tog fyrdubblet så lång tid för maten att värmas upp i kastrullen än om den skulle ha värmts upp av matguden. Det kan man kalla waist of time.
Idag fick jag också äta upp att jag väldigt ofta säger "Det är bra". För att avsluta detta inlägg på samma sätt måste jag omformulera mig. Att matguden är död - eller micron lade av - innebär att vi måste börja tillbe en ny matgud - eller helt enkelt inhandla en ny microvågsugn. Det är bra.
Även de simplaste saker får en att gråta
Jag vet att det varit tyst under några dar på bloggen, men jag har både mått dåligt och haft bättre saker för mig. Jag vomerade (ordvalet i ett försök att förfina incidenten) faktiskt ett tiotal gånger i torsdags kväll på grund av att mig mage inte mått bra den senaste tiden. Dagarna efter det har jag fortfarande inte mått helt okej och det är faktiskt först idag som jag känner mig riktigt frisk. Trots detta har jag gått i skolan och gjort massor med andra saker som jag förmodligen inte borde ha gjort. Detta saker har självklart skett på både gott och ont. Jag har haft kul samtidigt som jag lidit av att hålla god min hela tiden. Förhoppningsvis har inga andra parter blivit smittade. Om ni mot förmodan har finns jag här som en syndabock.
Jag skule kunna räkna upp en rad trevliga saker som hänt under de senaste dagarna då bloggen legat i dvala, men jag har istället fatnat för en annan sak som jag aldrig tidigare gjort på bloggen. Jag tänker nämligen lägga upp några riktigt grymma livevideos som jag hittat på allas våran egen Youtube. Youtube är verkligen trevligt som sökmotor när det gäller livevideos, i alla fall använder jag den enbart till det. Men det är alltid svårt att hitta de där riktigt bra videorna. Det finns dock några få guldkorn därute. Jag ber alla som hittar riktiga guldkorn länka dem till mig.
Videos som jag tycker är guld värda;
http://www.youtube.com/watch?v=UfJLExoI6Wk
http://www.youtube.com/watch?v=1A9eUDqLVto
http://www.youtube.com/watch?v=RC0tIrHjTIM
http://www.youtube.com/watch?v=KgTBDRCGjKU&feature=related
http://www.youtube.com/watch?v=wGPppIs8wMQ
http://www.youtube.com/watch?v=zEa67r7kELY
Finns självklart mer =). När jag väl börjat slutar jag aldrig... Men man måste ju ha några i reserv, sådana här vidoes växer inte på träd.
Bara Oscargalan finns kvar...
Oscargalan är den enda vettiga och roliga gala som verkligen betyder något idag. Den är också den enda galan som jag tycker det väger tungt att vinna priser ifrån. Det finns inga musikgalor som ens är i närheten, trots att allt fler mindre galor startas upp i hopp om att få musikbranschen aktuell igen. Det finns heller inga andra galor som lyckats med samma vinnande recept som Oscargalan. Hur intressant är egentligen sportgalor? Noll intresse i min värld i alla fall.
Ska man göra något vettigt och kul för sporten får man skapa en årskrönika. SVT's Sportårskrönika är alltid mycket välgord och sevärd. Dessvärre missade jag den i år, både utgångsprogrammet och reprisen. Av någon oförklarlig anledning lyckades jag precis hamna på kanalen som programmet gick på vid samma ställe under båda dessa tillfällen. Det var när det återstod fem minuter av krönikan. Inte särskilt lyckat. Men det räckte för att ännu en gång få bevisat för mig att årskrönikor i allmänhet är det bästa man kan göra. Det finns så pass många fantastiska minnen under året som annars går i det förglömda.
Självklart ska man få fortsätta dela ut priser för starka sportprestationer eller för den mest säljande skivan under året. Litteraturens värld har ju hittat en alldeles förträffligt lösning på detta. Där delas det endast ut ett fåtal priser under året och det finns inga galor (åtminstone så gott jag vet). Alla priser väger därför tungt och inte behöver de alternativa författarna visa upp sina klädstilar på en jobbigt blixtrande gala heller. Det kan man kalla ett vinnade recept! Så som sagt, bort med alla tråkiga sportgalor och musikgalor och in med fler årskrönikor! Men bara Oscargalan finns kvar...
Dagens tanke
Du behöver inte kunna besvara följande frågor. Läs bara igenom brevet så kommer du att förstå andemeningen.
1. Räkna upp världens fem rikaste män.
2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofe'n.
3. Räkna upp dom fem sista Fröken Sverige vinnarna.
4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset.
5. Räkna upp dom sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.
6. Räkna upp dom tio senaste vinnarna av WM i hockey.
Hur gick det?
Poängen är att få av oss minns gårdagens rubriker.
Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är dom absolut bästa i sin gren. Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.
Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:
1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.
2. Nämn tre personer som stöttat dig i genom svåra tider.
3. Nämn fem personer som lärt dig nåt värdefullt.
4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.
5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.
Lättare?
Sensmoral: Dom människor som gör ditt liv värt att leva är inte dom med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse.
Det är dom som bryr sig som räknas.
Skicka detta vidare till dom som gjort ditt liv minnesvärt.
Bekymra dig inte om att världen ska gå under idag.
Det är redan imorgon i Australien
( Charles Schultz)
Hur en präst blir en präst
De flesta som jag har berättat för att jag var på prästvigning har undrat vad som menas med det. Jag kan själv tycka att det inte är särskilt svårt att lista ut innebörden, men det kanske enbart beror på att jag är kyrkvan? Hursomhelt innebär det att en präststuderande är klar med sin utbildning och ska gå från studerande till präst genom en vigselakt, svårare än så är det inte. Fallet är alltså inte att en präst ska gifta sig, även om den gissning också kunde ha stämt in.
Idag var jag på denna omtalade prästvigning med mina kamrater Victoria och Andreas. Varför jag valde ordet omtalad beror inte på texten ovan utan faktiskt på att just denna prästvigning varit omtalad i media. Ledarkskribenten på Aftonbladet, Helle Klein, hade nämligen uppenbarligen fått en uppenbarelse och bestämt sig för att sadla om till präst. Detta gjorde att Storkyrkan blev smockfull av besökare som förmodligen tyvärr inte skulle ha sökt sig dit om inte just Helle Klein skulle prästvigas. Jag, däremot, var inte där för hennes skull utan för att min församlings kommande präst, Patrik, skulle prästvigas.
Det var första gången jag var på en prästvigning och jag tyckte verkligen att det skulle bli intressant att följa hur tillställningen skulle urarta sig. Med två stycken lite mindre kyrkvana besökare bredvid mig fick jag många frågor och vissa av dem kunde jag tyvärr inte besvara då en hel del var nytt för mig också. Däremot kunde jag bland annat svara på att vi för närvarande har en kvinna som bär den högsta positionen inom kyrkan, nämligen Carin Krook som ärkebiskop. Detta tyckte Victoria var väldigt konstigt då hon absolut hade väntat sig en man, men den svenska kyrkan har utvecklas på flera stadier. Dock var det inte allt för länge sedan som kvinnor inte ens fick bli präster. Nu var det istället en fördelning på 50/50 bland kvinnor och män av de som skulle vigas till präst. Vart man än vände blicken såg man likväl redan vigda och "färdiga" präster, säkert minst tio procent av besökarna hörde till denna skara. Alltså hade vi kommit till en riktig "Prellegudstjänst".
Vi bjöds på en mustigt lång gudstjänst (1 h och 40 min) som ändock var mycket vacker och den kändes inte alls så lång som dess egentliga längd. Med en mycket fint stämmande kör och många fina kyrkotraditioner kände jag mig mer än hemma. Det är bara synd att Storkykan är så taffligt byggd, jag såg praktiskt taget ingenting från min position.
Triologin är fulländad
Eftersom jag till och med har köpt de två första Bournefilmerna så hade jag stora förväntningar på den tredje och avslutande filmen. Trilogin handlar i korthet om Jason Bourne som försöker hitta sin sanna identitet och svaret på varför han blev en legosoldat med enorma resurser. Hela CIA ser dock honom som ett stort hot och Jason går aldrig säker och jagas ständigt med hjälp av teknikens under.
De tre filmerna är rena nagelbitare och pulsen hålls hög rätt igenom. Bourne har kallats "den nya Bond" med all rätt. Den nya Bondfilmen är förvisso bra, men saknar fortfarande till stor del den moderna tekniken. I Bournefilmerna får man följa hur dagens spaning går till rent tekniskt och hur man ständigt kontrolleras av tusentals kameror eller via sina telefoner. Det finns praktiskt taget ingen stanns som den stora makten inte håller ett vakande öga över oss. Trots detta klarar sig Bourne mirakulöst undan hela tiden, men spänningen flakas inte på grund av de sylvassa biljakterna och de hårda actionscenerna.
Bournefilmerna är förmodligen det tätaste som du kan se just nu, både rent trovärdigtmässigt och med dess hypersnabba actionscener. Jag som vanligtvis inte ens brukar gilla actionfilmer gillar en sådan här triologi som är så pass välgjord och som även känns aktuell i vårt utvecklade välfärdssamhälle. Den enda nackdelen är väl egentligen det vanligt problemet i sådan här filmer, att hjälten - Jason Bourne - är för övervinnerlig. Men det stoppar mig inte från att se de nästkommande filmerna i denna serie. Man stannar knappast denna lyckosamma historia här. Biobesökarna skriker om mer - och de lär även få sina röster hörda.
Jookmook's 108-raders v. 2
Avd. 1: 6, 10
Earl Tilly är tillbaka på V75-banan. Hästen är obesegrad i dessa sammanhang och måste ha bra chans igen. Förra gången när han startade försöke jag jobba bort honom och jag förösker med samma krut igen. Hästen startar ju från bakspår och kommer förmodligen att få gå i dödens i detta lopp. Lovebite är nämligen ingen dålig konkurrent som nu säkerligen kommer att få gå i spets. Väl därifrån tror jag att han kan ge självaste Earl Tilly en match.
Avd.2 : 4, 6, 10
Lea vann lätt i fööra V75-omgången och såg jättefin ut. Hon blir även stor favoirt på lördag men risken är stor att den starten sitter i benen och därför väljer jag att gardera med två bra motbud. First Out har visserligen bara vunnit nen gång i karriären och visat lite tveksam inställning. I de senaste starterna har dock hästen lunkat på mycket bra och ska nog kunna strida om förstapriset. Amazing Ribb är loppets skräll som enbart är steckad på 6 %. Hästen fick gå tredjespår hela vägen senast men gjordet trots det ett grymt lopp. Om han är lika bra igen vinner han nog det här, trots bakspår.
Avd. 3: 3, 7
Jag var väldigt inne på att spika i det här loppet på förhand. Flying Herkules har varit grym på slutet och var en bra spik kändes det som, men folket på travzonen fick mig på andra tankar och jag valde att gardera med Glen Kronos. Ludde ska förmodligen testa att rycka skorna på hästen för fösta gången och då kan det går lite hursomhelst. Antingen galopperar han eller så sveper han fältet med tjugo meters vinstmarginal. 21 % på honom känns ändå, så här i efterhand, klart spelvärt.
Avd. 4: 7, 11, 12
Detta lopp är egentligen väldigt lågklassigt och det skulle sitta fint om man kunde helgardera loppet. Nu har jag dock inte pengar för det och jag tar med flera skrällar. Garlic Broline är ingen skräll i loppet, men kan få ledningen enkelt i loppet och då kan hon mycket väll rinna undan. Filippa Balance har varit ett stallskrik hela veckan och måste bara med på systemet., tolv procent lockar. Dessutom tar jag med praktskrällen Basnäs Chessie som kanske inte körs av den bästa kusken i travvärlden, men Jeppe är jätteoptimist och jag har svårt att inte fall för dessa optimister. Vinner han så kan det bli riktigt roligt.
Avd. 5: 6, 7, 8
En riktigt intressant lopp, trots att det bara kommer nio ekipage till start. Giddman spetsar förmodligen i detta lopp och kan bli en svår nöt att knäcka. Power Nap var grym senast och om han är lika bra igen så vinner han bara detta. Staro Yes är inte dålig heller och kan mycket väl, trots sitt dåliga startspår, komma in i leken. Alla mina hästar rensar en hel del.
Avd. 6: Häst nummer 7, Incognito
Alla mobbar mig för denna chansspik. Men Lädret är otroligt uppåt för hans chanser och jag tycker inte att det finns någon häst som är huvudet högre än honom. Många spikar emot med häst nummer 1, Squirtle Countach. Jag tror dock inte alls på den hästen, trots att den kan få bestämma i ledningen. Jag räknar med att Incognito bara kliver förbi alla på upploppet och då är det jag som skrattar sist, inte mina kritiker.
Avd. 7: Häst nummer 1, Antzinthepantz
Denna spik har jag också fått en hel del skit för. I den senaste starten blev jag lite besviken då hästen bara kom femma i mål. Men hästen blev tvungen att backas sist och kom aldrig in i matchen och gick i mål med tussarna och massor med krafter kvar, Peter körde alltså inte ens för vinst. Jag gissar på att både häst och kusk är grymt revanshsugna och då även Antzinthepantz förmodligen får spets så tror jag att ingen lyckas rå på honom.
Förra veckan: 5 rätt = 0 kronor
Spelfonden inför veckans omgång: - 108 kronor
Lycka till med spelandet!
Minivuxen - bara det får ångesten att flöda
Anledningen till att jag skriver detta nu är för att jag och mina hangarounds i skolan hade en ganska flitigt diskussion om åldrandet och vad vi ska göra med våra liv efter gymnasiet idag. Vi avslutade diskussionen, som vanligt, utan att ha kommit någon som helst vart och ännu mer förbryllade över ämnet än innan vi började. Halva tiden på gymnasiet är redan passerad, snart fyller man 18, ungdomens tid är förbi och nu har jag ungefär levt en fjärdedel av mitt liv. Vad har jag gjort av det hittills? Inte mycket alls, jag har då inte uträttat några stordåd. Ålderskrisen och ångesten är ett faktum. Vad kan man göra åt dessa dåliga tankar egentligen? Gömma dem i supande eller se dem i vitögat? Det känns som att det är hög tid att jag kommer ett steg närmare mitt mål i livet i alla fall.
Pizza Hut är horribelt
När jag kom in på "restaurangen" som en förstaätare (det var nämligen min första måltid på Pizzakedjan) fick jag förklarat för mig av mina bordskamrater att pizzorna var små och att man förmodligen borde ta mer än en "Single Pizza". För att pizzorna skulle vara små tyckte jag att priserna var ofantligt höga, jag hade svårt att tro att de verkligen skulle vara så pass små som mina kamrater påstod. En "Single Pizza" kostade kring 80-snåret, medan nästa nivå låg på 160 samtidigt som en familjepizza kostade 250 kronor. Det var inga billiga pengar, vi hade ju inte direkt tagit in på någon lyxrestaurang.
När maten väl var beställd och pizzorna kom till bordet fick jag en chock. "Single" pizzorna var verkligen jättesmå och familjepizzan var inte mycket större än en normalstor pizza från en vanlig pizzahandlare. Jag började starkt kritisera Pizza Huts koncept samtidigt som jag bara kunde inbilla mig hur mycket vinst kedjan borde gå med.
Visst blev jag mätt när jag och prästen delade på en familjepizza, men pizzan var faktiskt tänkt att räcka till tre personer och det skulle den absolut inte ha räckt till. En "Single Pizza" skulle jag aldrig blivit mätt på och en "Double" räckte verkligen inte till två personer. Helt klart skandalösa priser och en stöld på kundernas plånböcker! Jag kan bara skänka en tanke till stackars prästen som fick betala för kalaset (eller egentligen församlingen). Onödigt att slösa så pass mycket pengar på ledarkåren, även om vi absolut hade det kul. Tack för en otroligt fin gest och för boken som vi också fick som en extra present under middagen!
Boken som vi ficker heter "Aldrig Kört". Den har vi varit lovade under en längre tid med fick den först idag vilket jag är jättetacksam för. Boken innehåller många tankvärda och fina texter på många sätt och jag har läst upp delar från den många gånger under andakter. Mina föräldrar bet tänderna i den på direkten och älskade den. Där har ni beviset på att det inte bara är en kyrkobok, eller om ni så vill; Att kyrkan är bäst!
Min kulturella tisdag
Först ut av Strindbergtolkningarna var Gustav Wasa. Pjäsen var tänkt att vara väldigt humoritsikt då det fanns många dolda skämt som publiken inte verkade förstå. Men det var heller inte särskilt lätt då skådespelarna inte bjöd på några skrattpauser för publiken. De förstörde poängen i skämten genom att alldeles för snabbt skynda på till nästa replik. Trots duktiga skådespelare som Torkil Petterson, Peter Svensson och Peter Viitanen var pjäsen inget extra och för att vara generalrepition var det uppseendeväckande många felsägningar. Det var ingen bra start på Konungamarathonet.
Den andra pjäsen handlade om drottning Kristina och hennes kulturella framfart i Sverige. En konungapolitik som inte var särskilt populär och som sedan innebar att hon blev tvungen att lämna makten. Denna pjäs var fylld med musik och var väldigt estetiskt vackert upplagd vilket fick mig att bli totalt såld. Pjäsen var i mina ögon en väldigt vacker kärklekhistoria och en historia om en tid då krig var mer populärt än kultur.
Den sista pjäsen i denna samling pjäser av August Strindberg handlade om Gustav III. Pjäsen hade en modern tolkning med Gustav III (Michael Nyqvist) som rockare och hans medarbetare som utpräglade kostymmän. Även här fanns det en del musik, och språket hade till stor del förändrats. I de tidigare pjäsena var det ett väldigt gammalmodigt, och ibland svårförståeligt, språk - nu var det desto mer igenkänligt. Det bjöds på fina skådespelarinsatser och pjäsen kändes närmare i samtiden med sin moderna tolkning, men det är lite tråkigt att det alltid ska vara invandrarna som är "the bad guys".
Av dessa tre pjäser gillade jag pjäsen om drottning Kristina bäst. Den var väldigt välgjord och hade mycket meddragande musik. Jag kan också passa på att varmt rekommendera denna uppsättning av dramaten trots sin på ytan överdådiga längd. Man får en del av Sveriges tämligen imponerade och intressanta historia samtidigt som många duktiga, och folkkära, skådespelare står på scen.
En bragd trots snöpligt fall
Matchen inleddes starkt av Kanada som spelade sin välkända fysiska hockey vilket tidigt gav resultat. Kanada fortsatte att trycka på efter målet och utökade senare till 2-0 innan perioden var över. Sverige var utspelat och såg ut som en enkel mumsbit för sina motståndare. I den andra perioden såg det lite bättre ut för Sveriges del, men utan något resultat, och perioden slutade mållös.
Det var i den tredje perioden som den stora, och mest osannolika, återupphämtninen började. Sverige var uthånat i paus av diverse scouter som ansåg att nervositeten var för stor hos småkronorna och att guldet istället skulle bärgas av Kanada. Sverige vägrade dock ge upp och visade prov på sin otroliga vilja. Det såg ut som ett helt nytt lag i den avslutade perioden och nu var det istället Kanada som blev utspelat. Kanade kunde inenting och Sverige stod för alla målchanser. Det gav också tillslut resultat efter 2-1 i powerplay. Kvitteringen satt dock hårt inne. Den skedde inte förrän Sverige tagit ut sin målvakt och då det endast återstod 37 sekunder av matchen. Glädjen var totalt bland småkronorna, men det var inte över än. Sudden väntade.
I Sudden death inledde Sverige starkast men Kanade lyckades ändå dra det längsta strået i slutändan. Chocken och besvikelsen kunde inte finna sina gränser. Jhonas Enroth i det svenska målet låg otröstlig kvar på isen. Sverige trodde verkligen att de skulle vinna.
Självklart hoppades även jag på guld och det avgörande målet kom mycket snöpligt. Så här i efterhand är jag dock väldigt stolt över de unga svenskarna som hotat landet där ungdomens giganter håller till två gånger om. En gång räckte det till seger, den andra gången föll vi dessvärre på mållinjen. Synd att det just var i finalen, men det går inte att vara missnöjd över ett så pass välförtjänt silver. Det är nog ett av de skönaste silvren som tagits de senaste åren. Tack för en otrolig turnering Sveriges framtid! Det ser bra ut även kommande år för Tre Kronor.
Jookmook's 108-raders v. 1
Veckans omgång ser riktgit knepig ut. Det ser ut att bli vinterbana vilket innebär lustiga förutsättningar. Vissa hästar stormtrivs, andra fungerar inte alls. Det behöver inte alls vara så att det är den bästa hästen som vinner. Jag hoppas att jag är lite mer rätt ute denna vecka då jag, som min pappa så fitn påpekade, haft en svacka en tid. Det är dags att ändra på det nu.
Avd. 1: 4, 6, 12
Lea gjorde en enorm upphämtning senast efter galopp vilket inte visas i raden. Där står det oplacerad. Men Lea har även gjort gedigna insatser på kort förut och verkar gilla distansen. Hästen är visserligen känslig den första biten och kan mycket väl galoppera igen - därav garderingen. Premier League har inte bara ett passande namn utan är även en häst som stall Goop har stora förväntningar på. Var grym senast, en liknadne insats igen och vinsten kan vara ett faktum. Goop's andra häst i loppet, Mellby Regent, har jag förlorat pengar på några gånger när jag underskattat den. Det gör jag inte igen.
Avd. 2: 8, 12
Jag följer än en gång Micke Nybrinks tips och tar med hans spik Solid Lady Spin. Hästen står visserligen 20 meter bakom med många tuffa konkurrenter, men är inte alls särskilt pjåkig själv. Om den mot förmodan skulle förlora är det ju bara att skylla på lille Nybrink. Jag garderar dock med Valentina Boko då "Boko hästarna" alltid brukar vara grymt laddade, särskilt när de kommer från stall Nurmos. Jobbigt läge, men det är väl egentligen det enda som talar emot?
Avd. 3: Häst nummer 12, Spring Ray
Spring Ray var en häst i den yttersta eliten förut. Han är inte tillbaka än, men jobbar på bra och trots att han står 20 meter bakom känns han klar. Det finns inget motstånd i detta lopp, inga som är värdiga Spring Ray åtminstone.
Avd. 4: Häst nummer 7, Manhattan
Manhattan är en häst som stall Goop tror mycket på. Han svek senast, men det berodde tydligen på en dålig resa. Nu är det hemmaplan och hästen känns fin i jobb enligt tränarna. Dessutom finns det ingen häst som verkar kunna ha kraften att hota Manhattan i detta tunna lopp. Spik.
Avd. 5: 3, 10, 11
Ännu ett kalblodslopp. Det slår mig alltid vid dessa lopp hur dåligt påläst jag är på denna typ av hästar. Jag tar med tre stycken. Heidmall på läget då han förhoppningsvis år ledning. Är obesegrad därifrån. Lomar på bäst kapacitet och bra kusk, Åke är duktig på att styra kallblod in i mål. Spangimutten p bästa form och hans svettigaste uppgift senast. Gick tredjespår hela loppet och skulle ha vunnit om han inte hakade i en konkurrent i slutet. Otroligt.
Avd. 6: 6, 7, 11
Omgångens klart finaste och roligaste lopp. Här har vi flera lovande talanger som ställs mot varandra. Rutger Raket är snackhästen som verkar ha anpassat sig till den klass han befinner sig i nu. Ska ha goda chanser i detta lopp. Antzinthepantz är hästen med det roligaste namnet, men han är absolut ingen som man skrattat högt över. Hästen besitter en stor kapacitet och är en häst för de stora loppen i framtiden. Exclusive Dust är ett sto över det vanliga som har varit grym på slutet. Ska bli intressant att se hur hon räcker till här.
Avd. 7: 5, 9
Maid for Tag är en duktig häst som står i Mikkelborgs stall. Mikkelborg brukar alltid ha laddade hästar på V75 och han tror på god chans för sin kuse nu. Jag är inte dum nog att inte följa efter. Sedan tar jag med Nicolas Cake som förmodligen är ynnad av vitnerbana. Kan spurta ner allt.
Som sagt här följer spelfonden.
Vid v. 1: - 54 kr
Lycka till med streckandet!
