jookmook

Nej, den låten hör inte till mina favoriter, även om den är en klassiker i sig. Och klassiker får man ju inte ifrågasätta, aight?

Desto roligare i musikväg var Nickelbacks live-DVD som jag satte mig ner och recenserade idag. Jag blev helt klart chockad av det jag såg! Hade knappt några förväntningar alls, men det hela slutade med att jag gav den en fyra i betyg. Jag vet inte riktigt vad som hände där, men jag hade heller ingen aning om att Nickelback var så pass bra live =/! Dessvärre var väl resten av DVDn inte lika påkostad... Extramaterialet och dyliktt sög relativt hårt, om man ska använda sådana termer, och bildkvaltiteten på DVDn var också den under all kritik. Jag kunde trots detta inte hålla mig från att ge saken en fyra, själva spelningen var för bra för det. Trots alla bröst. Jag kom säkert upp i hundra nakna kroppar under den en timme långa DVDn. Censur, kanske?

Det stora som händer annars är att jag åker till London om mindre än tolv timmar. Ska åka från huset redan klockan kvart över 6 imorgon bitti och borde väl egentligen sova ganska snart. Inte har jag packat heller, men det brukar ju gå rätt fort...

Förväntningarna inför Lonon är delade. Jag har varit därför förut, men var då väldigt ung (eller i alla fall yngre), så där har jag inte mycket att hämta. Det befintliga problemet som jag ser är att  jag och pappa kanske vill och ska hinna med lite väl mycket, men om så skulle bli fallet kan vi ju alltid stryka ett moment. Synd att klaga när man snart ska få uppleva en hejdundarnde helg. Och om en vecka börjar Melodifestivalen! Kan det bli bättre?

Idag har jag jobbat övertid, mer än hundra procent, för mycket, överdrivet. Ja, kärt barn har många namn. Jag lämnade huset klockan 7 i morse och kom åter klockan 20.30. Det är totalt 13,5 timmes arbetstid. Klå den ni!

Anledningen till denna arbetsdjungel var att jag hade matte när resten av klassen hade sovmorgon. Sedan bestämde jag mig för att Liv skulle få läsa min Lapidus-satir, och hon gillade den. Nästan lite väl vass tyckte hon. Var orolig att någon skulle bli stött.

Efter det följde projekttid där jag fick förklara hur det går med mitt arbete. Arbeta praktiskt med själva projektet fick jag sedan göra på eftermiddagen och kvällen med dubbla intervjupass med Stockholms biskops högra hand och Unga Humanisters ordförande i Stockholm. Runkhanden var riktigt bra och sade mycket intressanta saker. Alla som jag intervjuar borde vara som han! Humanisten var dock inte lika klarsynt, ja han var till och med aningen enkelspårig. Humanism är nog därför inget för mig, i alla fall på det sättet som han uttryckte det. Och då ska han ändå vara mindre radikal än organisationens högsta höns.

Jag har dock inte jobbat hela dagen. Jag har unnat mig att se esteternas musikal och ska nog göra det igen imorn. Om det är för att den är så himla apagrym får ni reda på senare. Hann även äta middag mellan intervjupassen och strosa runt och praktiskt taget göra nada. Det var, trots alla avbrott, en lång dag, man vill ju gärna sitta hemma och trycka i lyan under några timmar också.

Vi har fått i uppgit i svenskan att skriva en satir. Egentligen hade jag först tänkt att skriva om "Om myndigheterna sviker, vem ska man då kunna lite på?", men när jag fastnade för några musikstycken i min text fick det bli ett annat spår istället. Jag kritiserar nu istället statministrarna och deras position. Vissa saker som jag kritiserar är möjligtvis lite löst tagna, men själva helheten gillar jag skarpt.

Det största förvåningen kommer med att jag verkar ha tröttnat på att skriva traditionella inlämningar som alla lärare säkert skulle falla pladask för. Jag har nu kommit så pass långt att jag vill experimentera med mitt språk och har gjort det i flera inlämningar den senaste tiden, med gott resultat som följd. Undrar bara vad Liv tycker om denna text som kanske innehåller lite väl många f-words samt att jag är skriver om ett väldigt känsligt ämne. Det handlar givetvis om en balansgång och jag är nu väldigt spänd över att se vad hon säger om texten imorgon.

Annars har det inte hänt så mycket idag. Hoppade hopprep och lekte med rockring på gympan. Eller försökte. Jag är verkligen urkass på dessa moment. Aja, det gäller att se det komiska i allt. De andra klasskamraterna fick sig i alla fall ett gott skratt.

Japp, så sant som rubriken lyder så råder det sportfanatism i villan i Spånga idag. Då all möjlig (och omöjlig) vintersport sänds kan man inte göra mycket annat än att sätta sig på ärslet och lyriskt se på när alla duktiga svenskar aktiverar sig. Totalt blir det sex sporter som jag tar del av idag; Klassiks sprint, skidskytte, slalom, storslalom, bandy samt handboll.

Största framgången hittills kom i damernas skidskytte där vi nådde en andra- och femteplacering. Desto sämre gick det för herrarna i samma sport. Bättre går det dock förhoppningsvis för de svenska herrarna i bandy som spelar VM-final mot Ryssland i detta nu. Därför hinner jag inte heller skriva särskilt mycket mer, utan måste fortsätta ta del av dagens sportfanatism.

Senare ikväll väntar också handboll. Jag vet, jag hade fel, något guld blir det inte. Det blir det dock i bandy. Punkt.

Såg den nya Wallanderfilmen idag - på bio. Som väntat var den inget att hänga i julgranen, även om den var klart mer påkostad än de tidigare filmerna i serien, som efter de 13 kommande måste räknas upp mot totalt 30? Helt sjukt är det, men svenskarna tycks inte svika folkliga Wallander. Tittarsifforna ligger högt uppe, speciellt när "Hämden" är den enda av de 13 som kommer att gå på bio. Som biofilm fungerande filmen knappt alls, men att se den när den kommer på TV4 om gissningsvis ett år en söndagskväll med familjen kan jag rekommendera. Den håller iaf minst samma klass som de tidigare Wallanderfilmerna. Vi får även en inblick i hur beroende vi människor är av ström, vilket ger stora plus till filmen.

Såg även "Nyckeln Till Frihet" med familjen igår, en film som tydligen röstats fram som världens näst bästa film, endast slagen av "Gudfadern". Så bra som förtexterna ljuger om är den inte, och det kan lätt att det känns lite trist att följa ett antal personer i ett fängelse. Den gamla vanliga visan spelas upp om och om igen, även om denna film säkert  varit en inspiration till många utav de nyare varianterna av samma problematik med hierakin. "Nyckeln Till Frihet" har dock ett större djup än sina efterträdare och är visuellt mer välgjord. Den är klart sevärd och till och med en bra film. En film som man bör se helt enkelt.

Ett tips; Gymma inte efter ett uppehåll på tre veckor.

I och för sig ett dåligt tips. Nån gång måste man ju börja igen. Men ve och fasa vad jobbigt det var igår. Fick knappt luft när jag körde, musklerna värkte... Usch, lätt det jobbigaste gympasset jag kört. Men det var nog bra. Så sant som det var sagt, nån gång måste man ju börja.

Ännu ett tips: Ni har väl inte missat "De halvt dolda"? Bra, missa inte heller "Mästarnas mästare", även om det suger att "Abra" ska vara med.

Andra skoldagen idag och det har redan blivit helg. Ibland flyger tiden förbi =)! Dagens nödvändinga info var att jag får två nya lärare nästa termin, en nygammal bekantskap i Matte D, eftersom vår nuvarande komikpärla ska börja arbeta deltid som schemaläggare, och en rumsren Luddvikabo som historielärare. Allas våra älskade Stefan ska ju tyvärr avancera i karriären, gräva i arkiven, och börja genusforska, ett ämne som vi som klass blivit tämligen rejält inkörda i. Sedan är det oklart hur den närmaste framtiden ser ut med religionen. Vi läser ju religion B nästa termin och vet fortfaradne inte om vi kommer att få någon ny lärare eller om ännu ett försök att förända vår nuvarande lärare kommer att påbörjas. Förhandlingar pågår i alla fall och jag ligger helst lågt. Jag blir bara deprimerad av tanken, och möjligtvis även över mitt betyg.

Nästa termin läser vi även filosofi, samtidigt som pyskologin når sitt slut. Psykologi har varit en intressant kurs, om än inte allt för djupgående. Men att gå på djupet när det kommer till psykologi är kanske att begära lite väl mycket? Filosofin ser jag fram emot både med fasa och med öppna armar. Jag har stor respekt för läraren som ska hålla i kursen, då jag och en till herre anser att hon är skolans överlägset bästa lärare, men vet samtidigt inte om jag kommer att flumma ut än mer än jag redan gör... Visserligen är det lite av min grej, att analysera och tänka fritt. Tyvärr finns det för lite av den varan i skolan.

Idag var det första skoldagen efter cirka 20 dagars ledighet. Det kändes, om inte konstigt, så väldigt tröttsamt att stiga upp klockan 7 på morgonen istället för klockan 10 eller 11. Trots sömnbristen kände jag mig ändå förvånansvärt pigg och blev dessutom på avsevärt bättre humör när jag kom på att jag faktiskt skulle få träffa mina klasskamrater idag igen. Det är alltid så att man saknar dem när man varit utan dem ett tag. Min klass är verkligen bra, trots att vi har våra svakar. Undrar hur tomt det egentligen kommer att kännas när studenten tas?

Övriga saker som hänt under dagen är att jag blev pålurad att ansöka som telefonförsäljare. Jag vet inte vad jag tänkte på när pennan plötsligt lämnade bläck på egen hand. För 1: Jag hatar telefonföräsljare och är inte särskilt hajp på att prata i telefon och 2: Jag har ingen tid för något extrajobb.

Jag har även blivit tilldelad försenade julklappar, gissa om man kände sig kunglig när man öppnade presenter under lunchen och folk stirrade avundsjukt på en? Förövrigt fick jag även massor av blickar idag från helt okända personer. Antingen berodde det på min nya utstyrsel, med nya kläder från presentkortsklappar från JC, eller att jag sjöng i kyrkan på avslutnignen. Jag tror på det sistnämnda, men vill tro på det förstnämnda. Förstås.

Nej, det hör inte till vanligheterna att jag kollar på Grammisgalan. Ja, jag borde egentligen ha bättre saker för mig. Men nej, faktiskt inte denna kväll. Jag kände för att köra en TV-kväll och då jag ändå har gått och blivit musikrecensent på senare dar borde det kanske vara motiverat att se vilka svenska artister som går och vinner priser. Dessutom skulle ju älskade Timo uppträda.

Så det blev att jag såg nästan hela Grammisgalan, ledd av de oerhört jobbiga typerna Adam & Gry. Det räcker tydligen inte med att Gry ska förstöra ett musikunderhållningsprogram, i form av Körslaget (som för övrigt har på tok för mycket sädningstid för sitt eget bästa), utan hon måste uppenbarligen dessutom förstöra en gala där åtråvärda priser ska delas ut. Sorgligt men sant! Då är Adam i alla fall något bättre, trots att han svär på tok för mycket. 

Nåväl. Till priserna.

Både årets album och årets kvinnliga artist gick till Anna Terheim, en utmärkelse som jag egentligen inte kan uttala mig om, då jag ärligt talat inte lyssnat något på bruden. Kul att se hennes oerhörda glädje dock, då hon ramlade av stolen både en och två gånger.

Jag hade förvisso hoppats att Veronica Maggio skulle ta hem ovanstående kategorier, men hon räckte tyvärr inte hela vägen. Trots det höll hon sig förvånansvärt kall, likväl fast hon föll på mållinjen flera gånger om i kampen om priser. Desto mindre kall höll sig Emma Jenssen som verkligen uttryckte sin besvikelse över sitt misslyckande gång på gång, även om man fick skymta ett litet leende när hennes "Do you love me?" hamnade på en andraplats när årets låt skule koras. Årets låt blev annars "Jenny let me love you" med E.M.D. Säga vad man vill om det.

Storkovan tog dock Kleerup hem som vann hela tre priser; Årest producent,  årets kompositör och årets nykomling. Det är bara att bocka och buga, även om jag tittade bort när han skämde ut sig själv genom att ha lite väl mycket alkohol i blodet. Att stödja sig på en 80-årig tant är stabilt Kleerup. Stabilt.

Årets manliga artist vanns av Håkan. Det har jag ingenting att säga om. Håkan har haft ett fantastiskt år och släppte också ett fantastiskt album i och med För Sent för Edelweiss. Han förtjänar alla sina framgångar, även om jag inte trivs när mannen står på en scen.

Timo var högst förvånande inte ens nominerad till årets liveakt, vilket kan han sin grund i att han vann samma pris förra året. Nu vann istället Robyn välförtjänt efter en succéartad turné med Madonna som största skalp.

Roligaste priset var årts Schlager/Dansband som gick till Lasse Stefanz. Kan tyckas väntat, men då de gamla gubbarna slog konkurrenter som Linda Bengtzing, Charlotte Perelli och bröderna Rongedal blev i alla fall jag glatt överraskad. 

Liveakterna på galan då? Jo, Takida var där och framförde "Curly Sue" i en än värre tappning än originalet, med en väldigt ful sminkad Robet Pettersson som sämsta part. E.M.D fick också sjunga sin trestämmiga sång precis innan de utsågs till vinnare av Årets låt och gjorde det med bravur. Än mer gillade jag dock Timos version på In Flames sång "Alias", som göteborgarna (som vann årets hårdrockare, förstås) sedan framförde på egen hand i normal tappning. Bästa liveframträdandet kom dock från Christian Walz som övertygar mer och mer med sin egendomliga röst. Med två trummisar och totalt tre (om jag räknade rätt?) keyboards är konceptet stenklart! Vilken vals!

En utebliven försening på resa, efter det att min bror följde med pappa till Kina för ett par år sedan, håller i detta nu på att planeras. Jag och pappa har sagt i två års tid nu att vi ska till London och se på fotboll och gå på konsert. Detta löfte har dock varit haltande under en längre tid, men nu när pappas bonuspoäng på SAS är på väg upp i rök så slog vi näven i bordet och sa att nu bannemej var det dags!

Så på väg är vi! Mamma har dock tvingat oss att åka väldigt snart, så jag och pappa har försökt boka in oss någonstans i helgen 6-7-8 februari. Mest intressanta matchen just nu ser ut att vara Portsmouth-Liverpool, fast det kan svänga mycket snabbt. Biljettpriserna är nämligen inte nådiga! Runt 2000 per biljett får man lägga ut om man vill gå på de riktigt bra matcherna. Jag och pappsen bestämde oss dock tidigt för att hoppa ner en prisklass.

Konserten som vi sett ut är å andra sidan desto billigare, 120 spänn bjudet är nästan mer än havla priset för motsvarande evenemang i Sverige! Resten av Londonsvisiten lär dock inte bli så billig... Boende, shopping, någon musikal kanske? Nja.... Pengarna kommer att springa iväg. Det kommer att kosta som en Kina-resa... Kina är kanske häftigare, det håller jag med om, men denna Londonresa kommer nog att bli tiptopp den med! =D

Ska vi börja i fel ände? American History X har jag sett ett antal gånger, främst med skolan, då det är en väldigt stark film som är bra i utbildningssammanhang. Då jag alltid tyckt filmen varit väldigt bra bestämde jag mig för att önska mig den i julklapp. Och som en av de mer lyckade klapparna ;D fick jag den också, dock några dagar sent ska tilläggas. Då ingen av mina föräldrar sett filmen bestämde jag som översittande diktator att det kunde vara ett passande filmval, till skillnad från alla humoristiksa eller romantiska filmer som annars går varmt i DVD-spelaren.

Sagt och gjort. American History X blev det och både mamma och pappa blev väldigt tagna av filmes allvar, som behandlar rasismens ondska. Några tårar från både mig och mamma och en del jämmer från fadern i huset blev reslutatet när nästan två timmars tittande var över. Det är en väldigt stark film, en av de bättre, även om svordomarna blir lite väl överhängande ibland.

Den andra Arn-filmen var det dock premiär för mig under gårdagen. Samma gamla goda tempo som var fallet för den förra filmen, det vill säga på tvåans växel, rådde även på nummer två i serien. Då det inte fanns samma kärleksglöd i denna och både striderna och manuset inte heller var till sin belåtenhet kändes knappt filmen sevärd. Det skulle väl vara för ett bra foto då, då filmens miljöer och kostymer fortfarande är en smula imponerande. Jag hoppas dock att trean håller samma nivå som den första filmen, som jag trorts allt fann mycket bra.

Japp, det dröjde ända tills igår innan julstöket fullbordades för min del. Självklart fick jag några felaktiga julklappar, främst bestående av löparbrallor i barnstorlek (!) och ett par hörlurar med mick gjorda för kontorsarbete när jag skulle ha ett par för gaming, så igår bar det av för att byta varorna. Det blev en färd i MediaMarkts lokaler, som måste vara den sämsta elektronikkedjan på år och dar? Det är lätt att man får den sanna Lidl-känslan över eländet. Sedan skulle jag till Inter Sport, för att hitta ett par nya snyggbrallor, men där fanns det knappt några shorts... På inte tal om allt folk som rörde sig! Kallt, trångt och jobbigt var det. Precis som julstök ska vara. På gott och ont.

Jag hittade tillslut ett par hörlurar på Elgigangten i alla fall och ett par gamla shorts i garderoben hemma, så det synes som jag överlever. Självklart strulade dock datorn när jag skulle använda det nya inköpet, men även det tycks vara åtgärdat nu och succén är ett faktum. Bara två veckor efter ursprungligt datum. Jag kan i fortsättningen kategoriseras som en smula större datornörd.