jookmook

Fick ett efterlängtat brev på posten igår. Jag fick äntligen några skivor som jag kan bita tag i och recensera, även om jag har fyra album hemma som jag har som ändamål att skriva om först. Visserligen var det bara tre skivor i paketet, men det var istället desto bättre material. Eller vad sägs om Herbrightskies debutalbum, Sonic Syndicates nya och ett debutalbum av ett band som tydligen är på rask uppgång? Jag säger yippie!

Sedan Hultfredsspelningen i somras har jag velat recensera Herbrightskies och nu är det äntligen möjligt. Varning för högt betyg! Sonic Syndicates nya har jag redan tjuvlyssnat på och är fortfarande osäker på betyget, jag kände mig dock inte jätteimponerad av det jag hörde. Den tredje skivan som jag fick hemskickad lät föga imponerande. Kan mycket väl hamna under en av mina sämre recensioner.

Dessutom fick jag hem en DVD. DVDn var dock med Melvins och det är ett band som jag aldrig riktigt förstått mig på. Visserligen har de en grym historia bakom sig och gör en del bra låtar, men att recensera en live-DVD med dem känns inte riktigt rättvist då jag inte alls är påläst på deras musik. Dock så måste jag erkänna att det är grym synkronisering mellan de två trummisarna som medverkar på DVDn och bandets frontman. De vet exakt vad de andra ska göra. Snacka om total taktkänsla. Det måste dock upplevas för att man ska förstå innebörden i det hela.

http://www.youtube.com/watch?v=Vc0hHVBWYl8 En liten kort inblick.

Jag skulle egentligen intervjua Scars on Broadway klockan 18.30 idag, men av någon anledning som står över min vetskap valde de dessvärre att avboka alla intervjuer. Jag har dock blviit lovad både biljett för kvällen och en telefonintervju vid ett senare tillfälle. Av lyssninssessionen av Scars on Broadways första och hittills enda album att döma kan kvällen bli riktigt rolig. Nervositeten inför min första telefonintervju kunde dock inte ha varit större. Men det ska nog gå bra, jag vet att jag förberett en drös vassa frågor.

Nu är det hög tid att börja recensera lite album igen. Jag ska förhoppningsvis hinna med två stycken recensioner redan idag så att jag kan bita tag i guldklimpen Black Stone Cherrys andrasläpp så fort jag bara kan. Album att recensera blir svenska Machinery som liknats med In Flames och Dark Tranquillity och svenska Marionette som verkar vara ett riktigt framtidsband. Jag ser mer fram emot recensionsobjekt nummer två, även om den platta som jag lyssnar på just nu verkar duglig den med.

Trots att det inte alls var min typ av musik och trots att jag knappt kände igen någon utav låtarna som spelades hade jag det riktigt kul på musikjippot som jag kanske inte borde ha besökt. Det var bra med drag i publiken och jag hamnade med ett gäng killar som hoppade som galningar, då kände jag mig precis som hemma. Jag behövde bara agera som på en rockkonsert, fast med lite andra moves vill säga. Igår var ännu ett träningspass med musik, ett roligt träningspass.

Det väntar en härlig konserthöst. Detta band är ett av tre monsternummer på Taste of Chaos i oktober. As I Lay Dying. Fy Fan.

http://www.youtube.com/watch?v=wXVM1qGBuK8&feature=related

Så har nedräkningen äntligen börjat! Snart är det dags för en av årets största höjdpunkter - Eurovision Song Contest. Idag visades det första av fyra program av "Inför Eurovision", där en panel bestående av fem personer betygsätter årets bidrag.

Under loppet av fyra program ska de hinna bedöma hela 43 nationer, vilket är rekord för Eurovision. I årets panel sitter det inte personer representerade från alla nordiska länder som det vanligtvis brukar göra. Det konceptet skrotades i år, vilket jag tycker är jättetråkigt. Årets panel består istället av Lena P.H, Shirley Clamp, Babben Larsson, en relativt okänd komiker med namnet Thomas Järvheden samt den personen som vanligtvis brukar representera Finland, Thomas Lundin. Av att döma av det första programmet är - inte särskilt oväntat - både Lena P.H och Shirley Clamp riktiga blunders i panelen, men utan att vara sämre än Charlotte Perrelli som varit med under tidigare år (fast visst vore det lite konstigt om hon skulle vara med i år också?).

Nedan följer min bedömning av bidragen.

Montenegro. Lite klatschig sångare som är en blandning av Sebastian och Tomas Lundin (artisten då, och inte panelmedlemmen). Svag refräng, men versen är ändå helt okej. Får ändå svårt att ta sig vidare från semifinalen, även om många unga tjejer kommer att bli kär i honom. En tvåa.

Israel. Riktigt svag inledning, det känns som att sångaren skriker ut refrängen. Visserligen är hebreiska ett jättevackert språk, men det gör inte låten bättre. Den blir bara värre och värre ju längre den lider. Falsksång på hög nivå, och kan man vara tråkigare på scen? En etta.

Estland. Varför detta bidrag från just Estland? Jag kommer ihåg Vanilla Ninja för några år sedan. De var en klar höjdpunkt. Det här är ett riktigt bottennapp. Det blir nog allmänt känt efter den här låten att komiker inte kan sjunga. Det bjud på imponerande svag sång, även om refrängen sätter sig så där irriterande på hjärnan. Det finns ändå vissa sköna musiktoner i låten och ibland är det riktigt roligt. En etta.

Moldavien. Börjar riktigt starkt. Skön jazzig stämning och det är en viss café-känsla över hela låten. Jag förstår dock inte varför hon ska "ooa sig" så mycket i låten. Det sänker ned betyget rejält. Dessutom blir det tråkigt och inte särskilt spännande i slutändan. En tvåa.

San Marino. Bandet från landet med enbart 29 000 invånare imponerar överraskande mycket på mig. Det är både lite U2 och Coldplay över låten, främst på grund av att vokalisten är extremt likt Bono. Det är lite tråkiga gitarrer, men desto roligare synth-inslag. Klart intressant bidrag som kan plocka en del röster. Något svag refräng. En trea.

Belgien. Låten sjungs tydligen på något låtsasspråk - för andra året i rad för Belgien. Det är inget fel att sjunga på ett språk som inte existerar, så länge man gör det bra. Den här låten är dock inte alls värdig ett låtsasspråk. Mestadels skum, men oväntad, och det är också där den hämtar sin ynka poäng. Mer flamsig än bra. En etta.

Azerbajdzjan. Landet som är svårt att stava till tycks vara bra på att ta fram starka bidrag. Den här låten hör absolut till en av vinnarkandidaterna. Otroligt häftigt dramaturgisk indelning där ängel slåss mot djävulen. Det är ren sångslagsmål, och det är riktigt häftigt, med många starka toner. En klar fyra, med snudd på femman.

Slovenien. Både popig och pampigt. Jag får Lean Rimes och Shakira känsla över den här bruden. Dessutom är hon riktigt snygg, där hon framför en låt som är enkel att lyssna på och lätt sätter sig på hjärnan. Hör absolut till de bidrag som kommer att fajtas om segern. En fyra.

Norge. Jag blev chockad när den fick 24 poäng av panelen, dvs en poäng från full pott. Vadå kompisröstning? Låten är inget mer än en medelmåtta. Visserligen har sångaren en fantastisk röst, men låten är på tok för svag för att enbart rösten ska kunna höja helhetsintrycket. Får det nog väldigt knepigt att ta sig vidare från semifinalen, lär säkert bli slagen av komikerna från Estland, om jag känner Norges otursförföljelse. En trea.

Polen. Lång och förhållandevis snygg brud (även fast hon känns väldigt tillgjord) som framför den enda riktiga balladen av dessa tio bidrag. Dessutom tycks hon ha en skarp röst. Fiolerna förhöjer stämningen, som också gör låten sockersött. Blir förvånad om den inte tar sig vidare. En trea.