jookmook

Såg den nya Wallanderfilmen idag - på bio. Som väntat var den inget att hänga i julgranen, även om den var klart mer påkostad än de tidigare filmerna i serien, som efter de 13 kommande måste räknas upp mot totalt 30? Helt sjukt är det, men svenskarna tycks inte svika folkliga Wallander. Tittarsifforna ligger högt uppe, speciellt när "Hämden" är den enda av de 13 som kommer att gå på bio. Som biofilm fungerande filmen knappt alls, men att se den när den kommer på TV4 om gissningsvis ett år en söndagskväll med familjen kan jag rekommendera. Den håller iaf minst samma klass som de tidigare Wallanderfilmerna. Vi får även en inblick i hur beroende vi människor är av ström, vilket ger stora plus till filmen.

Såg även "Nyckeln Till Frihet" med familjen igår, en film som tydligen röstats fram som världens näst bästa film, endast slagen av "Gudfadern". Så bra som förtexterna ljuger om är den inte, och det kan lätt att det känns lite trist att följa ett antal personer i ett fängelse. Den gamla vanliga visan spelas upp om och om igen, även om denna film säkert  varit en inspiration till många utav de nyare varianterna av samma problematik med hierakin. "Nyckeln Till Frihet" har dock ett större djup än sina efterträdare och är visuellt mer välgjord. Den är klart sevärd och till och med en bra film. En film som man bör se helt enkelt.

Måste även passa på att skriva en liten kort notis om denna underbara film som jag såg igår. Jag hade inte några större förväntningar eftersom filmens handling inte alls verkade särskilt tilltalande. För vad säger en story som handlar om en galen familj som ska ta en tripp med en buss till en tävling. VI har hört den förut, eller hur?

Filmen hade dock en sådan otrolig värme att man både tyckte synd om karaktärerna och garvade åt deras torra humor. Helt klart ett måste att se i höstmörket. Den kommer garanterat att få dig på bättre humör!

Regnet öste ner och jag var en enda stor vattenpöl när jag kom hem från matchspelandet med 91:orna, inte av tårar av förlusten eller mina ådragna skador utan av forsfloden som slog ner över oss. Att stå ute i 2,5 timmes ösande regn är inget jag gör för skojs skull. Därför kändes det inte mer än rätt att åka till filmuthyrningsbutiken i Spånga så fort jag kom hem. Vi hyrde Juno och Before the Devil Knows You're Dead

Juno var bra, men inte så bra som jag hade väntat mig. Jag trodde helt klart att den skulle vara roligare, men var istället desto mer charmig. Och visst verkar Juno vara en riktigt härlig individ, men det jag inte förstår är hur hon i bövelen kunde fatta tycke för den töntiga killen? Kärlek är verkligen komplicerat och svårt att tyda ibland.

Before the Devil Knows You're Dead var däremot en mindre besvikelse. Den egentligen intressanta och tankeställande historien berättas tyvärr i fel ordning. Jag fick varken någon relation eller empati för karaktärerna under särskilt många stunder i filmen, dessutom var den lite för tradig på vissa ställen. Filmen växer dock ju längre den lider och är helt klart sevärd.

Gårdagen spenderades i Södertälje där jag träffade den gamle CZ-polaren Noelle. Gissa om jag blev sugen på att börja lira igen? Jag bara måste köpa spelet snart! Vi strosade i alla fall runt på stan och såg slutligen filmen Hancock hemma hos honom. Enligt rykten som jag hört skulle den vara dålig, men jag blev positivt överraksad och tycke den var helt klart okej. Det var dessutom trevligt att snacka med en polare som jag sällan träffar.

Jag hann även med att se filmen En Kvinnas Doft där Al Pacino spelar en blind gammal militärhjälte. Al Pacino stod för en fantastisk rolltolkning som helt klart är den bästa jag sett och dessutom så var filmen helt underbar. Ett måste för varje människa här på jorden!

Igår var jag med brosan och såg på flerfaldigt Oscarbelönade filmen No Country for Old Men. Jag visste faktiskt inte om att filmen vunnit fyra Oscar, bla för bästa film och bästa regi, innan jag skulle se den. Men jag hade ändå ganska höga förväntningar eftersom filmen fått fin kritik av den svenska recensionskåren.

Man slängs in i ett blodbad där flera män ligger nedskjutna och alldeles blodiga. På platsen finns det även knark och en av  huvudpersonen i filmen ger sig av efter den sista överlevande. Han hittar honom död under ett träd med en väska liggandes bredvid honom. Väskan innehåller enorma summor pengar och huvudpersonen bestämmer sig för att ta dem i ovetskap om vad för hemskheter som nu väntar honom.

Parallalet arresteras en figur som är på flykt från polisen. Han förs in till stationen och väl där ringer polismannen som arresterat rymmaren ett samtal till sin chef och berättar att läget är under kontroll. Men så fort samtalet är över hopar den galne mördaren över honom och stryper honom till döds med hjälp av sina hadbojor. Den kallblodiga mördaren ger sig sedan av från polisstationen i en polisbil och tvingar en bil av vägen. Den olycksamma billistens öde är inte böter, utan det som väntar honom är en brutal död. Det finns en okontollerbar psykopat med i leken.

Jag skulle inte kalla det omnämna ovan för filmens handling, men då det är grymt svårt att skriva en handling av denna film får dessa parallela händelser ge er en inblick i historien. Filmen är en evig jakt på pengarna där folk dödas stup i kvarten. Det är en blodig och rå film som är svår att tycka om. Men de råa scenerna bebladnas även med tragikomiska skämt som får filmens stämmning att lättas upp som smått. Dessutom verkar det som att vissa av mördarscenena är menat som skämt.

Filmen är alltså kort och gott sinnesjuk vilket gör den otroligt svår att förstå. Detta gör den även väldigt svår att älska, men filmen är ändå så pass välgjord och konstnärligt att den har sin charm. Det är svårt att hålla sig för skratt åt de mörka skämten och psykopatens framfart. Och visst är filmen riktigt spännande, men samtidigt även horribelt läskigt. Det är helt enkelt en film som är så pass sjuk att den blir bra. Den tål nog att ses om flera gånger då jag knappt tror att jag förstod hälften av dess bottnar när jag såg den för första gången igår. Jag förstod ju inte ens filmens buskap, om det nu inte är så att det landskapet som de bor i inte är till för de äldre. Alla blir mördade innan de blir tillräckligt gamla. Eller så kanske budskapet är att man inte ska leka mot de stora bossarna. Bara av dessa slutsater till filmens buskap kan ni ju själva förstå hur sjuk filmen är. Se den!

Nej, jag såg inte på Sagan om Ringen som säkert många andra teve-tittare gjorde idag. Utan mamma och pappa tyckte att det var skit på teve så de bad mig hyra ett par filmer. De filmer som jag fastnade för var den avslutande trilogin i Bourne-serien "The Bourne Ultimatum" (som jag velat se länge) och feel-good filmen "Se upp för dårarna". Eftersom jag inte hinner se Bournefilmen imorgon föreslog jag att det skulle bli kvällens filmakt då mamma och pappa kunde se deras film (läs Se upp för dårarna) när som helst imorgon.

Eftersom jag till och med har köpt de två första Bournefilmerna så hade jag stora förväntningar på den tredje och avslutande filmen. Trilogin handlar i korthet om Jason Bourne som försöker hitta sin sanna identitet och svaret på varför han blev en legosoldat med enorma resurser. Hela CIA ser dock honom som ett stort hot och Jason går aldrig säker och jagas ständigt med hjälp av teknikens under.

De tre filmerna är rena nagelbitare och pulsen hålls hög rätt igenom. Bourne har kallats "den nya Bond" med all rätt. Den nya Bondfilmen är förvisso bra, men saknar fortfarande till stor del den moderna tekniken. I Bournefilmerna får man följa hur dagens spaning går till rent tekniskt och hur man ständigt kontrolleras av tusentals kameror eller via sina telefoner. Det finns praktiskt taget ingen stanns som den stora makten inte håller ett vakande öga över oss. Trots detta klarar sig Bourne mirakulöst undan hela tiden, men spänningen flakas inte på grund av de sylvassa biljakterna och de hårda actionscenerna.

Bournefilmerna är förmodligen det tätaste som du kan se just nu, både rent trovärdigtmässigt och med dess hypersnabba actionscener. Jag som vanligtvis inte ens brukar gilla actionfilmer gillar en sådan här triologi som är så pass välgjord och som även känns aktuell i vårt utvecklade välfärdssamhälle.  Den enda nackdelen är väl egentligen det vanligt problemet i sådan här filmer, att hjälten - Jason Bourne - är för övervinnerlig. Men det stoppar mig inte från att se de nästkommande filmerna i denna serie. Man stannar knappast denna lyckosamma historia här. Biobesökarna skriker om mer - och de lär även få sina röster hörda.