Kyrkan har rätt
Eftersom jag har hört mycket om äktenskapslagarna på den senaste tiden känner jag mig nästintill skyldig att skriva ett inlägg som handlar om just det.
Först och främst har mina "hangarounds" i skolan valt att arbeta om just äktenskapslagarna och därav kom ämnet på tal för första gången. Sedan, nu idag, i kyrkan kom det på tal igen då vår nya präst i Spångas församling fick presentera sig lite närmare. Vi pratade om en prästs tystnadsplikten och hur allvarligt det är om han bryter mot det, men vi kom också in på saker som vigsel och begravning. Det finns faktiskt en hel del intressanta saker som sker inom kyrkans krets som inte många känner till. Det är lite som två olika världar - samhället och kyrkan.
Det finns ju, som de flesta säkert vet, två olika sätt att avge sina äktenskapslöften på. Antingen kan man göra det borgerligt framför en person som ansökt om vigselrätt. Det är i dessa sammahang ofta en politker, eller någon offentlig person. Eller så viger man sig i kyrkan och avger löftena framför en präst. Båda dessa tillvägagångssätt är korrekt rent juridiskt. Det gäller alltså samma lagar oavsett vigselplats. Det tycker jag är bra. Alla är inte kyrkliga av sig och vill därför inte gifta sig i kyrkan. Andra är inte heller dem kyrkliga av sig men vill ändå gifta sig i kyrkan eftersom att "det känns på riktigt då". Sen finns det de som verkligen vill gifta sig i kyrkan och inte ser något annat som ett alternativ. Men det måste självklart alltid finnas ett alternativ till något så känsligt som kyrka och religion, en sak som visserligen inte var känslig eller stötande för några decennier sedan, men världen och samhället förändras ju...
Idag debatteras det flitigt om att kyrkan ska förlora rätten av de juridiska följderna. Äktenskapslagarna ska alltså inte gälla om man enbart gifter sig i kyrkan, för att dessa ska gälla måste man gifta sig borgerligt. Om man sedan vill ha "den andliga upplevelsen" (som politkerna så vackert kallar det) när man gifter sig får man gifta sig "igen" i kyrkan. Det är mer än symbolakt, menar politikerna. Självklart är en vigsel en symbolakt, men det är ju också det som är meningen med en vigsel. Man gifter sig inte direkt för att dela lika på alla inkomster och tillhörigheter eller för att tjäna pengar. Om man skulle göra skulle det till och med vara en brottslig handling. Man gör det kanske för att två personer älskar varandra innerligt? I en vigselakt vill man visa upp detta för sin släkt och vänner, och kanske även för Gud. Politikerna verkar ha glömt bort det i sina beräkningar.
Vi har ju dessutom cermonier när folk dör, när folk föds och när folk lovar varandra att dela resten utav sina lev med varandra. Sådana tillfällen ska också firas, det är viktiga delar av livet. Att det skulle vara stötande att dessa cermonier hör ihop, eller rättare sagt firas, i kyrkan är ett stort skämt. Jag tror inte att det finns någon som finner dop, begravning, eller vigsel som stötande. Dessutom är präster minst lika utbildade som en politiker, eller en annan som har borgerlig vigselrätt, och bör därför ha samma rätt som politikerna att viga personer på "riktigt". Det finns inte ens i beräkningarna att det skulle fungera med två stycken bröllop. Detta nya förslag skulle helt enkelt bara skapa problem.
Samhället har redan trackat ned på kyrkan alldeles för mycket de senaste åren. Jag kan i och för sig förstå dem, de ger bara igen för gammal ost på den tiden då kyrkan skymfade samhället. Men att de håller på att döda kyrkan, och allt gott som den står för, på kuppen är inte acceptabelt och visst tusan är inte anfall bästa försvar. Lägg ned stridsyxan, samhället och kyrkan. Ni kommer inte att förstå vad ni har gjort förrän det är för sent annars.
Först och främst har mina "hangarounds" i skolan valt att arbeta om just äktenskapslagarna och därav kom ämnet på tal för första gången. Sedan, nu idag, i kyrkan kom det på tal igen då vår nya präst i Spångas församling fick presentera sig lite närmare. Vi pratade om en prästs tystnadsplikten och hur allvarligt det är om han bryter mot det, men vi kom också in på saker som vigsel och begravning. Det finns faktiskt en hel del intressanta saker som sker inom kyrkans krets som inte många känner till. Det är lite som två olika världar - samhället och kyrkan.
Det finns ju, som de flesta säkert vet, två olika sätt att avge sina äktenskapslöften på. Antingen kan man göra det borgerligt framför en person som ansökt om vigselrätt. Det är i dessa sammahang ofta en politker, eller någon offentlig person. Eller så viger man sig i kyrkan och avger löftena framför en präst. Båda dessa tillvägagångssätt är korrekt rent juridiskt. Det gäller alltså samma lagar oavsett vigselplats. Det tycker jag är bra. Alla är inte kyrkliga av sig och vill därför inte gifta sig i kyrkan. Andra är inte heller dem kyrkliga av sig men vill ändå gifta sig i kyrkan eftersom att "det känns på riktigt då". Sen finns det de som verkligen vill gifta sig i kyrkan och inte ser något annat som ett alternativ. Men det måste självklart alltid finnas ett alternativ till något så känsligt som kyrka och religion, en sak som visserligen inte var känslig eller stötande för några decennier sedan, men världen och samhället förändras ju...
Idag debatteras det flitigt om att kyrkan ska förlora rätten av de juridiska följderna. Äktenskapslagarna ska alltså inte gälla om man enbart gifter sig i kyrkan, för att dessa ska gälla måste man gifta sig borgerligt. Om man sedan vill ha "den andliga upplevelsen" (som politkerna så vackert kallar det) när man gifter sig får man gifta sig "igen" i kyrkan. Det är mer än symbolakt, menar politikerna. Självklart är en vigsel en symbolakt, men det är ju också det som är meningen med en vigsel. Man gifter sig inte direkt för att dela lika på alla inkomster och tillhörigheter eller för att tjäna pengar. Om man skulle göra skulle det till och med vara en brottslig handling. Man gör det kanske för att två personer älskar varandra innerligt? I en vigselakt vill man visa upp detta för sin släkt och vänner, och kanske även för Gud. Politikerna verkar ha glömt bort det i sina beräkningar.
Vi har ju dessutom cermonier när folk dör, när folk föds och när folk lovar varandra att dela resten utav sina lev med varandra. Sådana tillfällen ska också firas, det är viktiga delar av livet. Att det skulle vara stötande att dessa cermonier hör ihop, eller rättare sagt firas, i kyrkan är ett stort skämt. Jag tror inte att det finns någon som finner dop, begravning, eller vigsel som stötande. Dessutom är präster minst lika utbildade som en politiker, eller en annan som har borgerlig vigselrätt, och bör därför ha samma rätt som politikerna att viga personer på "riktigt". Det finns inte ens i beräkningarna att det skulle fungera med två stycken bröllop. Detta nya förslag skulle helt enkelt bara skapa problem.
Samhället har redan trackat ned på kyrkan alldeles för mycket de senaste åren. Jag kan i och för sig förstå dem, de ger bara igen för gammal ost på den tiden då kyrkan skymfade samhället. Men att de håller på att döda kyrkan, och allt gott som den står för, på kuppen är inte acceptabelt och visst tusan är inte anfall bästa försvar. Lägg ned stridsyxan, samhället och kyrkan. Ni kommer inte att förstå vad ni har gjort förrän det är för sent annars.
Kommentarer
Trackback
