jookmook

Idag var jag på dramaten i hela fem timmar. Vår svenskalärare hade fått fribiljetter till generalrepetionen av Tre Kronor, ni vet den där tillställningen med tre pjäser där varje pjäs är lite mer än en timme lång. Med paus emellan blir det ganska exakt fem timmars sittande (eller kanske lite rökande i paus för de som känner för det).

Först ut av Strindbergtolkningarna var Gustav Wasa. Pjäsen var tänkt att vara väldigt humoritsikt då det fanns många dolda skämt som publiken inte verkade förstå. Men det var heller inte särskilt lätt då skådespelarna inte bjöd på några skrattpauser för publiken. De förstörde poängen i skämten genom att alldeles för snabbt skynda på till nästa replik. Trots duktiga skådespelare som Torkil Petterson, Peter Svensson och Peter Viitanen var pjäsen inget extra och för att vara generalrepition var det uppseendeväckande många felsägningar. Det var ingen bra start på Konungamarathonet.

Den andra pjäsen handlade om drottning Kristina och hennes kulturella framfart i Sverige. En konungapolitik som inte var särskilt populär och som sedan innebar att hon blev tvungen att lämna makten. Denna pjäs var fylld med musik och var väldigt estetiskt vackert upplagd vilket fick mig att bli totalt såld. Pjäsen var i mina ögon en väldigt vacker kärklekhistoria och en historia om en tid då krig var mer populärt än kultur.

Den sista pjäsen i denna samling pjäser av August Strindberg handlade om Gustav III. Pjäsen hade en modern tolkning med Gustav III (Michael Nyqvist) som rockare och hans medarbetare som utpräglade kostymmän. Även här fanns det en del musik, och språket hade till stor del förändrats. I de tidigare pjäsena var det ett väldigt gammalmodigt, och ibland svårförståeligt, språk - nu var det desto mer igenkänligt. Det bjöds på fina skådespelarinsatser och pjäsen kändes närmare i samtiden med sin moderna tolkning, men det är lite tråkigt att det alltid ska vara invandrarna som är "the bad guys".

Av dessa tre pjäser gillade jag pjäsen om drottning Kristina bäst. Den var väldigt välgjord och hade mycket meddragande musik. Jag kan också passa på att varmt rekommendera denna uppsättning av dramaten trots sin på ytan överdådiga längd. Man får en del av Sveriges tämligen imponerade och intressanta historia samtidigt som många duktiga, och folkkära, skådespelare står på scen.