En bragd trots snöpligt fall
Igår spelades JVM-finalen mellan Kanada och Sverige i Tjeckien. Kanada var innan mästerskapet stora favoriter efter flera år av framgånar i juniorhockeyn som pendlats med enorma ungdomssatsningar. Sverige, däremot, var mer en ousider detta år då det påstods att Sveriges årskull inte var av det bästa kallibret. Men Sverige motbevisade denna faktor då de mycket starkt slog just Kanada i sin andra gruppspelsmatch. Fram till finalen var Sverige obesegrade. Kanada hade innan finalen endast åkt på en knapp förlust mot Sverige. Det var ovisst vilket av lagen som skulle vinna, men Kanada var fortfarande klara favoriter och pressen var stor på de unga spelarna.
Matchen inleddes starkt av Kanada som spelade sin välkända fysiska hockey vilket tidigt gav resultat. Kanada fortsatte att trycka på efter målet och utökade senare till 2-0 innan perioden var över. Sverige var utspelat och såg ut som en enkel mumsbit för sina motståndare. I den andra perioden såg det lite bättre ut för Sveriges del, men utan något resultat, och perioden slutade mållös.
Det var i den tredje perioden som den stora, och mest osannolika, återupphämtninen började. Sverige var uthånat i paus av diverse scouter som ansåg att nervositeten var för stor hos småkronorna och att guldet istället skulle bärgas av Kanada. Sverige vägrade dock ge upp och visade prov på sin otroliga vilja. Det såg ut som ett helt nytt lag i den avslutade perioden och nu var det istället Kanada som blev utspelat. Kanade kunde inenting och Sverige stod för alla målchanser. Det gav också tillslut resultat efter 2-1 i powerplay. Kvitteringen satt dock hårt inne. Den skedde inte förrän Sverige tagit ut sin målvakt och då det endast återstod 37 sekunder av matchen. Glädjen var totalt bland småkronorna, men det var inte över än. Sudden väntade.
I Sudden death inledde Sverige starkast men Kanade lyckades ändå dra det längsta strået i slutändan. Chocken och besvikelsen kunde inte finna sina gränser. Jhonas Enroth i det svenska målet låg otröstlig kvar på isen. Sverige trodde verkligen att de skulle vinna.
Självklart hoppades även jag på guld och det avgörande målet kom mycket snöpligt. Så här i efterhand är jag dock väldigt stolt över de unga svenskarna som hotat landet där ungdomens giganter håller till två gånger om. En gång räckte det till seger, den andra gången föll vi dessvärre på mållinjen. Synd att det just var i finalen, men det går inte att vara missnöjd över ett så pass välförtjänt silver. Det är nog ett av de skönaste silvren som tagits de senaste åren. Tack för en otrolig turnering Sveriges framtid! Det ser bra ut även kommande år för Tre Kronor.
Matchen inleddes starkt av Kanada som spelade sin välkända fysiska hockey vilket tidigt gav resultat. Kanada fortsatte att trycka på efter målet och utökade senare till 2-0 innan perioden var över. Sverige var utspelat och såg ut som en enkel mumsbit för sina motståndare. I den andra perioden såg det lite bättre ut för Sveriges del, men utan något resultat, och perioden slutade mållös.
Det var i den tredje perioden som den stora, och mest osannolika, återupphämtninen började. Sverige var uthånat i paus av diverse scouter som ansåg att nervositeten var för stor hos småkronorna och att guldet istället skulle bärgas av Kanada. Sverige vägrade dock ge upp och visade prov på sin otroliga vilja. Det såg ut som ett helt nytt lag i den avslutade perioden och nu var det istället Kanada som blev utspelat. Kanade kunde inenting och Sverige stod för alla målchanser. Det gav också tillslut resultat efter 2-1 i powerplay. Kvitteringen satt dock hårt inne. Den skedde inte förrän Sverige tagit ut sin målvakt och då det endast återstod 37 sekunder av matchen. Glädjen var totalt bland småkronorna, men det var inte över än. Sudden väntade.
I Sudden death inledde Sverige starkast men Kanade lyckades ändå dra det längsta strået i slutändan. Chocken och besvikelsen kunde inte finna sina gränser. Jhonas Enroth i det svenska målet låg otröstlig kvar på isen. Sverige trodde verkligen att de skulle vinna.
Självklart hoppades även jag på guld och det avgörande målet kom mycket snöpligt. Så här i efterhand är jag dock väldigt stolt över de unga svenskarna som hotat landet där ungdomens giganter håller till två gånger om. En gång räckte det till seger, den andra gången föll vi dessvärre på mållinjen. Synd att det just var i finalen, men det går inte att vara missnöjd över ett så pass välförtjänt silver. Det är nog ett av de skönaste silvren som tagits de senaste åren. Tack för en otrolig turnering Sveriges framtid! Det ser bra ut även kommande år för Tre Kronor.
Kommentarer
Trackback
