I vått och torrt
Tisdagar är min konfirmand-dag. Det innebär inte att jag helt plötsligt går och blir konfirmand igen (även om jag bra gärna skulle vilja det). Jag agerar nämligen konfirmandledare på tisdagar, vilket i och för sig nästan är samma sak som att förvandlas till en osäker konfirmand igen.
När vi startade gruppen i höstas fanns det fjorton konfirmander i gruppen. Nu har vi tappat i mansskap ända ner till åtta själar. Idag infann sig fyra konfirmander på mötet. Starkt jobbat.
Att bortfallen beror på mig är kanske att gå hårt åt och vara lite för självkritisk. Jag är trots allt inte ensam med uppdraget utan assisteras med två "riktiga" ledare (dvs utbildade människor med riktiga akademiska poäng) och två "fejkledare" (dvs ungdomsledare) som jag. Mer sannolika förklaringar är att konfirmanderna haft aktiviteter som krockat med undervisningen och att när en väl slutat är det lätt för andra att följa samma spår. Det är i alla fall de officiella orsakera. De får dock inte den blytunga känslan av att en konfirmand lämnar gruppen att försvinna. Det är lika tungt varje gång. Självklart måste man som ledare se det som ett stort bakslag och ett dåligt utfört jobb.
Jag är inte mest ledsen över att några personer lämnat just min konfirmandgrupp. Det som känns mest tungt är att för varje person som förvinner desto större blir risken att gruppen tvingas läggas ned. Som situationen är nu kan man nästan skymta det beslutet bakom knuten. Dessutom tynger det mig att de som redan lämnat gruppen förmodligen aldrig kommer att konfirmera sig. Det betyder att det går miste utav en av de största sakerna i sitt liv. Mitt liv förändras verkligen under konfirmandtiden, så som jag även fått höra samma historia från många andra. Man mognade och fann sig själv. Man gick från osäker till säkrare.
Jag kan endast be att inga fler personer kommer att lämna gruppen och hoppas att det kommer något gott ur denna pinsamhet. Färre personer i gruppen innebär nämligen bättre sammanhållning, mer fokuserad utbildning och ett större utrymme för varje person i gruppen. Om bara gruppen överlever är jag fortfarande övertygad att dessa konfirmanders liv kan förändras under några magiska veckor - även om det kändes konstigt med fem ledare på fyra konfirmander idag.
När vi startade gruppen i höstas fanns det fjorton konfirmander i gruppen. Nu har vi tappat i mansskap ända ner till åtta själar. Idag infann sig fyra konfirmander på mötet. Starkt jobbat.
Att bortfallen beror på mig är kanske att gå hårt åt och vara lite för självkritisk. Jag är trots allt inte ensam med uppdraget utan assisteras med två "riktiga" ledare (dvs utbildade människor med riktiga akademiska poäng) och två "fejkledare" (dvs ungdomsledare) som jag. Mer sannolika förklaringar är att konfirmanderna haft aktiviteter som krockat med undervisningen och att när en väl slutat är det lätt för andra att följa samma spår. Det är i alla fall de officiella orsakera. De får dock inte den blytunga känslan av att en konfirmand lämnar gruppen att försvinna. Det är lika tungt varje gång. Självklart måste man som ledare se det som ett stort bakslag och ett dåligt utfört jobb.
Jag är inte mest ledsen över att några personer lämnat just min konfirmandgrupp. Det som känns mest tungt är att för varje person som förvinner desto större blir risken att gruppen tvingas läggas ned. Som situationen är nu kan man nästan skymta det beslutet bakom knuten. Dessutom tynger det mig att de som redan lämnat gruppen förmodligen aldrig kommer att konfirmera sig. Det betyder att det går miste utav en av de största sakerna i sitt liv. Mitt liv förändras verkligen under konfirmandtiden, så som jag även fått höra samma historia från många andra. Man mognade och fann sig själv. Man gick från osäker till säkrare.
Jag kan endast be att inga fler personer kommer att lämna gruppen och hoppas att det kommer något gott ur denna pinsamhet. Färre personer i gruppen innebär nämligen bättre sammanhållning, mer fokuserad utbildning och ett större utrymme för varje person i gruppen. Om bara gruppen överlever är jag fortfarande övertygad att dessa konfirmanders liv kan förändras under några magiska veckor - även om det kändes konstigt med fem ledare på fyra konfirmander idag.
Kommentarer
Trackback
