Hur en präst blir en präst
De flesta som jag har berättat för att jag var på prästvigning har undrat vad som menas med det. Jag kan själv tycka att det inte är särskilt svårt att lista ut innebörden, men det kanske enbart beror på att jag är kyrkvan? Hursomhelt innebär det att en präststuderande är klar med sin utbildning och ska gå från studerande till präst genom en vigselakt, svårare än så är det inte. Fallet är alltså inte att en präst ska gifta sig, även om den gissning också kunde ha stämt in.
Idag var jag på denna omtalade prästvigning med mina kamrater Victoria och Andreas. Varför jag valde ordet omtalad beror inte på texten ovan utan faktiskt på att just denna prästvigning varit omtalad i media. Ledarkskribenten på Aftonbladet, Helle Klein, hade nämligen uppenbarligen fått en uppenbarelse och bestämt sig för att sadla om till präst. Detta gjorde att Storkyrkan blev smockfull av besökare som förmodligen tyvärr inte skulle ha sökt sig dit om inte just Helle Klein skulle prästvigas. Jag, däremot, var inte där för hennes skull utan för att min församlings kommande präst, Patrik, skulle prästvigas.
Det var första gången jag var på en prästvigning och jag tyckte verkligen att det skulle bli intressant att följa hur tillställningen skulle urarta sig. Med två stycken lite mindre kyrkvana besökare bredvid mig fick jag många frågor och vissa av dem kunde jag tyvärr inte besvara då en hel del var nytt för mig också. Däremot kunde jag bland annat svara på att vi för närvarande har en kvinna som bär den högsta positionen inom kyrkan, nämligen Carin Krook som ärkebiskop. Detta tyckte Victoria var väldigt konstigt då hon absolut hade väntat sig en man, men den svenska kyrkan har utvecklas på flera stadier. Dock var det inte allt för länge sedan som kvinnor inte ens fick bli präster. Nu var det istället en fördelning på 50/50 bland kvinnor och män av de som skulle vigas till präst. Vart man än vände blicken såg man likväl redan vigda och "färdiga" präster, säkert minst tio procent av besökarna hörde till denna skara. Alltså hade vi kommit till en riktig "Prellegudstjänst".
Vi bjöds på en mustigt lång gudstjänst (1 h och 40 min) som ändock var mycket vacker och den kändes inte alls så lång som dess egentliga längd. Med en mycket fint stämmande kör och många fina kyrkotraditioner kände jag mig mer än hemma. Det är bara synd att Storkykan är så taffligt byggd, jag såg praktiskt taget ingenting från min position.
