Jookmook's årskrönika (sport/musik) 2007
Sakerna som kommer att stå med i denna årskrönika är saker som fastnat på min näthinna och saker som jag minns. Därav är det just Jookmook's årskrönika 2007. Trevlig läsning.
Sportåret 2007
Allsvenskan 2007
Allsvenskans beslutas utvidgas med två lag. Sensation eller flopp? Det vet vi först nästa säsong. Jag jublar dock inombords.
IFK Göteborg vinner förmodligen en utav de jämnaste serierna i Allsvenskans historia. Redan efter några omgångar var det tajt i serien och poängdifferensen mellan position ett och tio var inte särskilt stor. I de sista omgångerna var det förbjudet att tappa poäng då varje poängtapp innebar åtminstone ett snäpp nedåt i tabellen.
I den sista omgången hade tre lag chans på guldet, ingen visste hur det skulle sluta. Det var upplagt för en nagelbitare. Det lag med bäst utgånsläge, laget som ledde med en poäng inför den sista omgången, IFK Göteborg lyckades hålla undan efter en stark instas mot bottenlaget Trelleborg som slogs för att inte bli enda laget som skulle åka ur serien.
Djurgården floppade i den sista omgången då de förlorade mot BP. Förlusten innebar att Djurgården endast lyckades nå en tredjeplats i serien och besvikelsen var total hos "icke-bönderna". Trots vinsten åkte BP ut i sin första Allsvenska säsong. Mycket väntat ansåg flera experter, men ingen hade väntat sig att BP skulle klara sig så pass bra som de gjorde. 23 poäng på 26 matcher är ändå godkänt (det brukar räcka för att hålla sig kvar) och med dubbla segrar mot trean Djurgården och en mycket stark avslutningen bevisade dem att de åtminstone borde fått spela en säsong till i den högsta ligan.
Mitt lag, Kalmar, roffade åt sig det stora silvret och den Svenska Cupen efter att ha inlett och avslutat säsongen mycket starkt men haft en svacka i mitten. Trots två 0-5 förluster i rad räckte det nästan ända fram, något som de flesta experter ansåg befängt. Den ständiga underdogen bevisade än en gång att det är att räkna med.
Det som det skevs mest om gällande Kalmar i efterhand var dock att INGEN av deras spelare blev nominerad till något pris på fotbollsgalen. Skandal!
Elitserien 2007
Hatlaget Modo vinner Elitserien efter att ha besegrat mitt lag Linöping i en jämn finalserie. Jag är deprimerad och sur i några veckor innan jag fokuserar på Allsvenskans - och Kalmars - framfart istället. Vad annat kan man göra än glömma, LHC går ju bra nu igen, SM-guld 2008 står högt upp på önskelistan.
Anja Pärsson
Ja, vad kan man säga? Drottingen av Åre. Tre guld, ett silver och ett brons i ett världsmästerskap går väl inte att upprepa? Jo, om man heter Anja Pärsson kanske? Klart att hon förtjänade Bragdgulet, även om det alltid svider hos domarna att ge en person Bragdguldet två år i rad. Dessa dubbla bragdguld som skrev in henne i historieböckerna... Igen.
Friidrotten som gick fel
Det var året då Sverige skulle bevisa att vi även är bäst i världen på friidrott. Skador, otur och dåligt psyke satte dock stopp för det. Ett guld i VM är inte ens godkänt, särskilt inte när det är Klüft som tar det.
Att det var allt fler ungdomar som börjarde med friidrott år 2007 än tidigare år får framtiden att se ljusare ut, bara vi slipper alla dessa skador, otur och simpelt psyke. Eller det kanske bara är dåliga bortförklaringar? Något av ett fiaskoår, när vi i "lilla Sverige" blivit bortskämd med framgångar under en längre tid.
Simmningen som gick rätt
Sverige bevisade istället glädjande nog att de är tillbaka i den yttersta eliten i simming. Efter ett par knackiga år med just skador, otur och dåligt psyke vände det i år då våra gamla friidrottsstjärnor väcktes upp på nytt med flera toppnoteringar och medaljer. Dessutom visade flera nya intressant namn upp sig i bassängerna.
Roligaste sportögonblicket: När Stefan Nystrands slog världsrekord på 100 meter frisim (kortbana)
Otroligt kul att simmaren som alla verkar underskatta fick peka finger åt de andra. Stefan är en världsartist, förstår ni det nu!?
Tråkigaste sportögonblicket: När Christian Olsson drog på sig ytterligare en skada.
En utav världens största sportikoners karriär kan vara över. Christian har alltid varit en stor förebild, jag hoppas du lyckas slicka såren!
Musikåret 2007
Comebackernas år
Två band som fajtades och slogs om topplistnoteringarna på 60- och 70-talet gjorde comeback år 2007. Jag talar förstås om två utav de största banden genom tiderna, Led Zeppelin och The Who. Led Zeppelin spelade en återfröeningskonsert inför en publik som betalat enorma summor pengar. Jag hörde en historia om en person som betalat en miljon kronor för att få se dem live. Men alla var nöjda och villiga, jag hade gjort samma sak om jag haft pengarna, Led Zeppelin är ju kult.
Hanoi Rocks står på festivalscener i Sverige. Bruce Springsteen, "The Boss", turnerar flitigare än någonsing och förklarar det hela genom att han funnit en harmoni i musiken som han tidigare aldrig haft. Alla andra band som återförenas verkar ha fått samma uppenbarelse år 2007.
Spice girls återförenas, lika så de gamla godingarna Tom Petty & the Heartbreakers, liksom Rage Against the Machine efter att Chris Cornell lämnat sina bandmedlemmar i Audioslave för att göra sin andra solosejour. År 2007 är en enda stor saga för musiken, där döda band föds på nytt.
Skivan utrotas?
Man har aldrig varit så pass orolig för att skivan ska försvinna som år 2007. Skivförsäljningen minskar kraftigt och skivbolagen rasar mot konsumenterna. Den minskade försäljningen innebär att artisterna måste hitta nya sätt att tjäna sitt levebröd på. Det blir nu allt viktigare att turnera och att stå på scen. Intresset för livemusiken växer kolossalt och det kan mycket väl ha varit en av de bidragande orsakerna till att så pass många band valt att göra comeback just detta år.
Festivalernas år
I och med att intresset för livemusik ökade under år 2007 så ökade också festivalbesökarna. Nya festivaler bildades och konkurrerade ut de gamla. Hulstfred gick sämre än väntat och det blåste höga vågor kring hela festivalen. Jag hoppas på en nytändning nästa år, Hultsfred är - och ska förbli - en gigant.
Eurovision
Eurovison växte år 2007. Allt fler länder ville vara del av denna stora fest. Jag är en person som gillar när dessa musikjippon växer, jag anser att det endast är gott för musiken och inte alls något negativt som många anser.
Eurovision år 2007 hölls i Helsingfors efter att Lordi året innan vunnit med Hard Rock Halleluljah. Lordi tog då Eurovision med storm med sina monstermasker och, i Eurovision-ögon sett, tunra riff. De flesta bidrag brukar ta efter förra årets segrare och därför befarade jag många rockband detta år. Det kan mycket väl även varit en utav anledningarna till att The Ark valde att ställa upp i Melodifestivalen. The Ark är ju ett band av den rockigare skaran och när de såg att rockigare band hade en möjlighet att gå långt i tävlingen tror jag personligen att de såg sin chans att få fler lyssnare i andra länder.
Det blev succé för The Ark i Sverige. The Ark var stora favoriter och upplevde även favoritskapet genom att vinna uttagningarna i Sverige och de skickades som Sveriges bidrag i Helsingfors. Väl i Finland gick det desto sämre. The Ark floppade totalt genom att hamna på artonde plats av tjugofyra nationer. The Ark, och hela Sverige, fick nu bevisat för sig att Eurovision inte var redo för rockmusiken. Det var bara att bita i det sura äppllet och bege sig hemåt.
Årest Eurovision vanns istället mycket oväntat av Serbien med artisten Marija Ðerifoviã och hennes sång Molitva. Låten var en duglig vinnare även om det i mitt tycke fanns starkare bidrag.
Eurovision fick, som alltid, efteråt utstå stor kritik för att många länder, för att inte säg nästan alla, röstade på sina grannländer. Detta är självklart något som inte är särskilt sportligt och något som inte borde accepteras, men för mig spelar det ingen större roll vem som vinner Eurovision. Det viktigaste är att själva festen blir av, den stora musikfesten som förgyller maj månad och får hela världen att slå på sina TV-apparater. Sedan kan man ju alltid framlägga klyshan; Kan man verkligen tävla i musik? Den frågan ställer nog The Ark sig nu i alla fall...
Idol
Idol bevisade år 2007 att det har spårat ut. Man har visserligen redan tidigare förstått att den som vinner Idol aldrig blir någon idol i slutändan, men i år blev den bilden tydligare än någonsin. Efter några heltokiga beslut av Idoljuryn hade de valt fram några riktigt mediokra artister i finalstartfältet. De få starka korten som existerade i denna skara försvann sedan efter att folk glömt att rösta på dem för att de trodde att "de ändå satt säkert". Hur kul är det egentligen?
Final-finalen stod mellan Marie Picasso och Amanda Jensen. Det svenska folket visade att de har någon form av smak när det slutgiltiga valet blev Marie.För mig hade valet alltid varit självklart. Amanda Jensen kan inte, har aldrig och kommer kanske aldrig att kunna sjunga. Därör kommer hon ALDRIG att kunna bli någon persons idol. Marie Picasso kan sjunga (och därför är hon mitt val), men hon anses av de flesta som tråkig och därför kommer hon heller ALDRIG att kunna bli någon persons idol.
Så snälla TV4, byt namn på erat hyperseriösa progam eller lägg ned det. För inte tusan är det några idoler ni vässar fram!
Mest minnesvärda musikminnet: LIVE EARTH
Alla musikens giganter var på palts för att sprida budskapet att världen har ett allvarligt problem, ett problem som bara vi människor kan förhindra. Storartat.
Bästa plattan: Arctic Monkeys - Your Favorite Worst Nightmare
Arctic Monkeys bevisar att debuten inte bara var någon lyckoträff, utan Your Favorite Worst Nightmare är till och med nog strået vassare. Detta band kan bli något riktigt stort, det som hela Storbritannien gått och väntat på.
Bästa konserten: Killswitch Engage, Tyrol 2007-10-09
Killswitch Engage är blytunga, vackra och musikaliska genier. Men de har dessutom en självdistans och en känsla för humor som få och ger verkligen 110 % på scen. Detta gör dem till årets bästa konsertband. Jag måste dock erkänna att jag saknar den gamla vokalisten, Jesse Leach, då Howard Jones kanske är den personen som inte passar in i bandet, även om han är en levande maskin.
Slutligen ska jag önska er ett gott nytt musik- och sportår. Det finns en hel del att se fram emot! Men det tar vi en annan gång...
Jookmook's 108-raders v.52
Avd. 1: 3, 10
Detta silverdivisionslopp är bland de sämre som körts. Det finns egentligen ingen häst som viker ut sig från mängden och som råge på det hela kommer alla hästar med dålig form. De flesta anser dock att G.Moll ska ha goda möjligheter i detta lopp då han är van värre motstånd samtidigt som han drabbast av dåliga lägen i tidigare löp. Jag vågar inte spika då förutsättningarna, som omnämt, inte är hundraprocentiga. Jag tror då desto mer på Airstrike som men Tobbe i sulkyn ska ha relativt goda chanser att runda fältet.
Avd. 2: 2, 5, 10
Med tre hästar i detta lärlingslopp ska man vara på det torra. Som jag alltid propagerar så är det viktigt med bra kuskar i lärlingslopp. Alla tre hästarna som jag har med uppfyller detta. Sarah Swahn har ganska goda chanser att nå spets och därifrån kan det räcka långt. Matti Nisonen har kanske den bästa hästen och då han dessutom är en skicklig kusk så är chanserna goda att det räcker till vinst. Första starten för Kari oroar dock som smått, även om han är en mästare på att nytända hästar. Det roligaste budet är Singha Suay från bakspår. Med Johan, som är en toppkusk, i sulkyn kan det räcka hela vägen.
Avd. 3: 4, 9, 10
Den häst som är mest streckad av mina ligger på tio procent i detta lopp. Alltså är jag glad vilken än som vinner av dessa tre. Sixten Tim, som är minst streckad av de tre, följer med på lappen då Hockey själv tror på honom en del. Hästar som han tror på brukar gå bra. Euro Zon kommer från ett stall i toppform, dvs stall Nurmos. Han vann hela tre segrar i förra V75-omgången. Med Euro Zon kan han mycket väl vinna en till då formen och kapaciteten är god. Dialect of Prinfo är en häst som jag spelat någa gånger nu. Han har aldrig fått sätta nosen först trots att han gjort det bra varje gång. Nu hoppas jag att hanäntligen ska få utdelning för sitt kunnande.
Avd. 4: Häst nummer 3, Decarone
Decarone är en orutinerad häst som bara är tre år. Jag brukar vanligtvis ha svårt för sådana, men när Hockey ställer ut en treåring på V75 måste det betyda goda möjligheter. Jag spikar!
Avd. 5: Häst nummer 8, Lome Kongen
Lome Kongen är bara bäst i detta lopp, det finns knappt något motstånd. Jag tror att han vinner med en gäsping.
Avd. 6: 4, 12
Häst nummer fyra i detta lopp har det passande namnet Hästen. Hästen ska nog också stå ett huvud över deltagarna i loppet då han är mer häst än de andra. Jag väljer dock inte att spika då resultaraden inte inbringar harmoni. Jag garderar med en femprocentare som jag tycker är ett alldeles utomordentligt drag. Åke Lindblom är förbannad över sitt usla startspår då han tycker sin häst är smäckfin. När Lindblom är förbannad brukar det gå hett till och visst tusan kan det räcka till vinst.
Avd. 7: 2, 3, 4
Slowstarter G är kanske det roligaste budet i detta lopp. Med ynka tio procent är han kraftigt understreckad. Visserligen är han inte någon startraket, vilket kanske kan tolkas på namnet, men kapacitet så att det räcker och blir över har han visat att han har förr. Loverboy Pellini är dock dest snabbare från start och från ledningen kan det mycket väl räcka hela vägen. Den som är bästa hästen i loppet är kanske Vanessa Boko som allid har varit en fin märr. Måste absolut med på lappen.
Slutligen får jag önska god tur och ett gott nytt spelår till alla travspelare där ute!
Sjukdomen är över
Som ni kanske har märkt så har det inte skrivits något på bloggen under några dagars tid, eller rättare sagt sedan förra fredagen. Jag har som säkerligen flera andra varit bortrest under jul och fått uppleva sjukdomen på annan ort.
Jag kanske ska förklara mig först. Vad är det som jag hatar så mycket över julen? Hur kan jag understå mig att kalla den för en sjukdom? Det kanske ska tilläggas innan jag börjar att jag inte alltid har sett julen som en stor sjukdom, men nu på senare år har denna bild vuxit sig än mer tydlig.
* MATEN * All denna julmat som vi proppar i oss, som dessutom inte är ett dugg nyttig. Fet äcklig mat som ska ska fylla magarna tills de sprängs. Den som inte vill äta skinkan eller julgröten anses som ett monster - hur kan man inte gilla julmat liksom? Men faktum är att jag inte gillar julmat, jag har nog aldrig riktigt gjort det heller. Ärligt talat, finns det något värre ett ett traditionellt svenskt julbord? Det skulle kanse vara fårögon då.
* STRESSEN & PRESSEN * Julveckorna är bland de stressigaste som finns, och med stressen kommer också pressen. Allt paket måste vara perfekta; Det får inte vara för billigt, men det får heller inte vara överdådigt. Det får inte vara opersonligt men det får samtidigt inte heller vara personligt.
Hur hittar man rätt julklapp egentligen? Ne, för tusan, bort med stressen och pressen. Julen ska ju vara en tid för gemenskap - eller?
* GEMENSKAPEN * Jag pratar om gemenskapen som inte finns där. Julen ska ju vara en tid för gemenskap, en tid att samla familjer i ro och sann glädje. Denna drömbild har dock aldrig existerat. Det finns nog få högtider där det pisslas och pratas så mycket skit som på julen.
Hela släkten är samlad. Släkten är ju värst, som man brukar säga. Det förekommer falska leende vid måltiderna men så fort det blir en stund över kommer sanningen fram hur mycket man hatar farbror Pelle och hur pinsam kusin Aina egentigen är. Nej, tacka Gud för att det bara är jul en gång om året.
* JULTOMTEN * Barnens stora favorit. Visst måste jag erkänna att jag gillade denna sötnos till gubbe när jag var yngre, men nu är det bara löljigt. Självklart ska barn använda fantasin, men att man ska lura in dem att det finns en tomte som ger de snälla barnen julklappar känns inte särskilt modernt år 2007. Tomten fyller väl ändå ingen funktion i ett redan alldeles för materialistiskt samhälle? Så gott som alla, både snälla och elaka barn, får ju julklappar vara sig de betett sig bra eller inte. Att få dem att tro på någon som inte finns är att skymfa religionen. Kanske är det jultomen som gjort att Sverige blir ett allt mer sekualiserat land?
* PRESENTERNA * Varför räcker det inte att man får julklappar när man fyller år, på alla sina fem namnsdagar, på påsken, på alla hjärtans dag, på far/mors dag, på bröloppsdagen, på bara-för-att-du-är-bäst-dagen (och så vidare)? Nog för att det är bra att vara generös, men det finns ju ändå gränser!
* SÅNGERNA * Finns det något värre än julsånger? Utjatjat, egensinnigt och bara trist. Tack för att jag har en mp3 att proppa i öronen när det blir outbärligt.
Julen är en enda stor sjukdom. Nu är jag dock äntligen frisk igen. Hoppas ni överlevt julen. God fortsättning, förresten, eller jag kanske ska säga krya på er?
Julfriden är här
Det senaste bakslaget var faktiskt årets Luciafirande som faktiskt överträffade förra årets Lucia i skolan. Jag trodde aldrig att man kunde vara sämre än det jag såg förra året - men jag hade fel. Detta lovade självklart inte gått inför avslutningen och jag hade full förståesle för dem som ville hoppa över avslutningen.
När klockan hade slagit halv fem ställde vi oss på sedvanligt Östra-manér upp för gång till kyrkan med facklor och flaggor. Detta är en väldigt fin gest i det mörkaste december, fast som en i min klass uttryckte det så såg vi mer ut som ett gäng från Nationalsocialistisk Front - eftersom våra fanbärare bar svenska flaggor i den främre träffen. Om vi nu inte såg ut som ett demonstrationståg så måste det ha sett konstigt, men samtidigt maffigt, ut på avstånd. Vi bildade milslånga köer när vi krossade gatorna och vi visade en gång för alla upp att Östra är störst och bäst - vik hädan. Åtminstone kände jag de signalerna.
Alla i klassen och i princip hela skolan hade faktiskt tagit sig till kvällens avslutning i Oscarkyrkan. Det var glädjande att se då jag trodde att flera tvåor och treor hade ledsnat på de tidigare svaga avslutningarna. Väl där fick vi avjunta den finaste avslutning. Det började dock trevande och såg inte allt för bra ut. En grupp personer framförde nämligen en låt som nästan skymfade kyrkan som vi befann oss i. Men bara för att man inte får plats i skolans aula och tvingas ha avslutning i kyrkan ska inte det behöva sätta stopp för sådana ting, anser i alla fall de flesta idag. Jag, som kristen, satt dock och vred mig som smått - fast mest av skratt måste jag erkänna.
Efter den komiska inledningen följde det enbart starka nummer. Det sjöngs Jul, jul strålande jul och Holy Night med de allra finaste stämmor av två mycket skickliga elever. Och Ürs, vår avgående rektor, sista tal var klart över förväntan. Tiidgare har hans tal bara varit måttligt bra, detta tal var dock hans första med ett riktigt djup - något som jag tidigare saknat när rektorer håller tal till elever. Han uppmanade ungdomarna att avstå från spriten och att ha mer fokus på studierna så att Östra Real kan fortsätta utvecklas. Han tog upp exempel om ungdomsvåld och andra brott som berott på alkohol. Oväntat, men samtidigt enastående, som avslutningstal som också hyllades av stående läktare.
Att få en sådan här vacker avslutning - som absolut var den finaste jag varit med på under alla mina elva skolår - var precis vad jag behövde inför jullovet. Det här var den finaste julklappen jag kunde få. Nu är julefriden här.
Marilyn Manson (support Turbonegro), Hovet 2007-12-15
Den norska björnen finns att finna i Turbonegro. Jag talar förstås om vokalisten, den såkallade Hank von Helvete, i norska Turbonegro. Han är stor, vild och allmänt galen. De första låtarna som bandet framför är dock inget extraordinärt och det märks tydligt att publiken är på Hovet för att få se Manson och inte ett gäng norska veteraner.
Om man gillar Manson är det inte självklart att man gillar Turbonegro. Skillnad är stor, även om Turbonegro för kvällen verkar vilja annonsera sig som goth. Att kalla Turbonegro för goth känns dock helt fel, något som skulle passa in bättre på deras musik vore i så fall garagerock, då låtarna till stor del består av snygga gitarriffs. Det svänger faktiskt till och blir riktigt roligt ibland, men tyvärr bara när bandet tar fram sitt yttersta material, med låtar som Do you, do you dig destuction och The age of pamparius. Annars är det mest tråkigt.
Marilyn Manson valde att spela in sin live-DVD i Stockholm. Det kan låta konstigt då Hovet, eller för den delen Stockholm i allmänhet, inte brukar vara den mest åtråvärda inspelningsplatsen för sådana videos. Landet är helt enkelt för litet eller för svårt att placera på kartan för andra fans än just de svenska. Att Manson valde just Sverige kom dock inte som någon större chock, hans svenska bandpartner Tim Sköld har säkerligen haft ett finger med i spelet. På konserten tackar Manson också sin svenska kollega och säger att det är han som har gjort Manson till den han är. Det är inte så konstigt då Sköld står för både elgitarr och bas på den senaste skivan Eat me, drink me. Live står han dock med elgitarren i handen och framför de snygga, men korta, solona i Mansons låtar.
På grund av att Manson spelar in sin live-DVD så är allting väldigt påkostat på scen. Bandmedlemmarna är som alltid väldigt sminkade, men kvällen till ära så har de kanske tagit i lite mer. De vet om att det är en viktig kväll, allting måste klaffa. När showen drar igång med If I was your vampire är det inte svårt att ryckas med av alla snygga detaljer som finns med. Manson kliver in med sin speciella Manson-gång med en mikrofon som har en kniv i ändan. Allt är brutalt, precis som Manson ska vara.
Showen fortsätter med häftiga detaljer, som när Manson bokstavligt leker med sig själv uppå en jättestol. Han slår kulibyttor och är som ett litet barn. Senare lyfts han även upp i luften av en liten pelare samtidigt som han framför en av sina bättre låtar ovanför en jublande publik.
Det blir dock mycket väntan mellan låtarna då scenografin måste ändras samtidigt som Manson gör flera klädbyten. Detta gör att publiken under vissa stunder lessnar till och kanske inte är den där perfekta publiken som Manson hade hoppats på. För rent musikaliskt har Manson gått förbi sitt bäst-före datum för länge sedan. Det visste man redan innan konserten, men det blir än mer tydligt under akten. Något som man dock inte kan ta ifrån honom är hans oerhörda karisma, en karisma som måste vara bland de bättre som går att hitta, för visst är han övertygande som rollen Marilyn Manson.
Den senaste plattan Eat me, drink me är också ett guldkorn. Live låter det däremot inte alls som det gjorde för tio år sedan. Egentligen glänser han inte till musikaliskt någon gång, men han räddas snyggt av sin publik som glatt sjunger med under hans med kända låtar som Sweet dreams och Heart-shaped glasses.
Att han inte presterar till hundra procent rent sångmässigt tänker man dock inte på när man blir bländad av alla snygga detaljer och allt showande hela tiden. Fast det är väl egentligen det som Manson levt på under hela sin karriär ändå - så varför sluta nu?
Alla bilderna i recensionerna tas alltid av mig, och inte utav någon proffsfotograf.
Gud vad läskigt!
När jag visade upp bilden på hur denne Manson ser ut för mina föräldrar följde denna dialog;
- Oooh, fy vad äcklig han ser ut... Att du går och ser sånt här.
- Ja, jag vet, jag sade ju att han är lite speciell.
- Ser alla som ska och se honom ut så där?
- Jaa... eller nja... Det är ju alltid mycket emos som går på konserter.
- Eros?
- EMOS. Vet du inte vad en emo är? Pappa då?
- Nej, vad e det?
- De har svart hår och är ofta hårt sminkade...
- Gud vad läskigt! Att du går på sånt här...
- De är inte läskiga... Herregud (suck).
Mina föräldrar vet ingenting om vad konserter handlar om har jag fått klart för mig nu. Fast det kanske är bäst så.
Jookmook's 108-raders v.50
Avd. 1: 3, 7, 11
Många väljer att spika Earl Tilly (11) i detta lopp. Earl Tilly är en kanon som brukar mosa ner de flesta gäng och han kan mycket väl även göra det imorgon. Jag väljer dock att gardera därör att han kan få det motigt från spår elva, men kanske främst för att jag inte vill att han ska vinna loppet.
Jag garderar med Wiss Night hawk och Prestige. Wiss Night Hawk är en given gardering då han stormtrivs över lång distans och är härdad i tuffa sammahang. Från spår tre ser det bra ut. Prestige är kanske en desto mer oväntad gardering. Han är dock väldigt snabb från start och kan säkert hitta till ledningen i detta gäng. Om han inte vill gå i ledningen är det bara att släppa för att sedan vinna över open stretch. Fyra procent känns åtminstone 20 för lite. Det är bara att tacka och ta emot.
Avd. 2: 2, 4, 5
Många väljer att spika i även detta lopp. I detta lopp tror alla benhårt på Elviria som har varit väldigt fin i de senaste starterna. Nu tycker jag dock att hon stöter på tufft motstånd och ska med tanke på det garderas. Jag garderar med Ninotchka som jag tror kan vinna detta lopp med några längder om det klaffar. Sedan kan jag aldrig räkna bort Hockey och hans hästar. I detta lopp han han med Lady Thiger som gjorde det kanonbra på fel banunderlag senast. Men visst säger jag inte emot de som spikar Elviria, det är hästen att slå i detta lopp. Passa även Avena Käll (6) som Svandstedt tror är hans bästa chans i omgången, inte Earl Tilly.
Avd. 3: 5, 7
Kul att se Conny Nobell tillbaka på travbanan. Vi minns honom som hästen som tävlades söner. Hästen som gick in i väggen. Efter Elitloppsvinsten har det gått minst knackigt för Gooparnas förre elithäst. Nu ser han dock att börja likna sig själv igen och kommer mer och mer. I detta lopp är han knappast på topp, men bör ha god chans ändå. Jag garderar dock med Acclaim som jag aldrig kan räkna bort. Fungerade inte på banan senast och gjorde, med tanke på det, ett mycket bra lopp som tvåa. Ska komma bättre till nu.
Avd. 4: 1, 3
Jag tänkte först spika Domino Esson då jag trodde att han skulle få ett perfekt lopp invändigt och sedan ryka förbi alla på upploppet. Det kanske jag även tror fortfarande, men då hästen gått och blivid steckad på nästan hälften av kupongerna är han inget spikalternativ längre. Jag väljer istället att gardera med Kung Fjalar som förhoppningsvis ska få en fin resa.
Avd. 5: Häst nummer 7, Staro America
I avdelning fem kommer min första spik. Det är helt klart inte en klockren spik, hästen är bara treckad på en tiondel av alla kuponger, men då det känns som att han står perfekt inne i loppet och mycket väl kan nå till ledningen så tror jag att han ska ha ganska goda möjligheter att räcka till vinst. Värst emot är Superior Dust från 20 meters tillägg. Jag räknar dock med att hon får tufft att ta igen dessa meter.
Avd. 6: Häst nummer 7, Cacth the Flax
Ytterligare en spik från spår sju. Denna spik är desto mer streckad, men kanske till och med desto mer osäker. Från spår sju i autostart är det alrig lätt att komma in i loppet och det finns några riktigt bra emot. Men efter att ha sett hans två tidigare insatser går det inte annat än att tro på vinst.
Avd. 7: 2, 7, 11
Det började med att Egola Boy var mitt drag i loppet. Men sedan Walmann bestämst sig för att följa mig och tro stenhårt på sin häst så han han nästan gått och blivit favorit. Jag tror dock fortfarande att han mycket väl kan vinna loppet. Många på min travdiskuterarsajt på nätet, Travzonen, väljer i detta lopp att spika Sembs Gregory. Hästen måste självklart med. Mitt nya drag i loppet fick istället bli Garland Kronos. Med tanke på hans fina resultatrad måste han med på lappen. Det är konstigt att han endast är streckad på 20 %, han borde minst vara steckad på 50.
Lycka till med spelandet! Och jag avslutar med att säga som reklamen för triss; Spela lagom =).
I väntan på svärmorsmardrömen
Så fort jag satte mig ner vid DC så kunde jag dock glömma allt som heter plugg. Jag hittade så pass mycket nya grejer att jag inte trodde det var sant. Jag har lyckats få hem en hel drös med härliga livevideos som jag annars aldrig skule få tag på. Dessutom har jag laddat ner Turbonegro eftersom jag kom på att jag inte har lyssnat in mig på dem överhuvudtaget. De ska ju vara förband till Marilyn Manson imorgon. Det vore pinsamt om jag inte kunde någon låt som spelades av ett sådant pass känt band. Alltså lyssnar jag in mig på dem för fullt nu. Det låter för tusan riktigt bra, men dock låter det väldigt ungdomligt. Fast de sköna gitarrerna väger upp det ungdomliga soundet. Marilyn Mansom hade jag inte heller lyssnat in mig särskilt mycket på för några veckor sedan. Nu har jag dock koll på desto fler låtar vilket känns skönt. Senaste plattan är ett guldkorn.
I väntans tider på svärmorsmardrömen och de ungdomliga Turbonegro har jag kommit fram till att konserten kommer att bli grym. Den kommer att vli mycket bättre än vad jag hade tänkt mig. Jag ville först mest gå på konserten för att Marilyn Manson är en så pass speciell person att man bara måste se live innan man dör. Det skulle vara bra konstigt om jag missade en sådan upplevelse. Jag visste sedan tidigare att Marilyn Manson hade några riktigt bra låtar, som Sweet Dreams och Tainted Love, men särskilt mycket mer i musikalisk värld visste jag inte om honom. Nu vet jag som sagt bättre. Turbonegro trodde jag var något gammalt uttjatat band som jag inte ens hört en enda låt av fram tills idag. Jag hade fel, fel och åter fel. Ibland kan det vara bra att våga ta till sig nya band.
I väntans tider på svärmorsmardrömen har jag altlså inte gjort något vettigt alls. Eller det har jag egentligen, jag har ändrat min bild av två artister. Något sådant är alltid storartat. Jag hoppas att naturarbetet löser sig på egen hand. Köandet börjar kl 12 imorgon.
Vad är det för speciellt med världens största community?
Idag kunde jag dock inte hålla fingrarna i styr längre. Jag är lagom trött på alla facebookmejl som ramlar in från folk som vill att man ska synas på sajten. Inte för att jag visste att jag var så populär... Den största anledningen till att jag joinade var dock för att jag ville hitta och kontakta en viss person. När det sedan visade sig var omöjligt var det inte lika kul längre, den personen hade inte heller facebook. Det är tydligen inte bara jag...
Sedan kan jag ställa en fråga till er som läser bloggen. Vad är det för speciellt med facebook? Om jag ska vara ärlig tycker jag att det verkar riktigt ihåligt och segt. Denenda funktionerna som jag lyckats begripa hittills är att leta up nya kontakter samt diverse tester och spel. Det var ju inte särskilt upphetsande. Hjälp eftersökes... Snälla hjälp en facebook-noob.
Curlingföräldrar borde diskvalificeras
Jules berättade att han skulle få stora summor pengar i veckan efter att han fyllt 18. Detta chockerade mig liksom de andra som satt i närheten. Vi hade alltid vetat att Jules i princip fått det som han pekade på. Eller att han är blå, som han själv uttrycker det. Nu hade dock detta gått över styr. Att han ska få mer än en tusenlapp i veckan utan någon som helst anledning fick både mig och de andra att ta illa upp. Detta måste väl ändå vara höjden av bortskämdhet? Jag berättade mina historier om hur jag överlever på en tusenlapp (studiebidraget) månad efter månad. Harald, som misstänkte att alla mina konserter betalades av far min, visade sig ha fel. När jag hörde att fler av mina kompisar fick mer än studiebidraget blev jag än mer förbryllad. Det är något som inte står riktigt rätt till.
Jag anser att man bara ska få de pengar som man gör sig förtjänt av. Vi får studiebidraget för att vi är närvarande i skolan. Dessa pengar ska vi få, inget snack om saken (vissa av mina kompisar får till och med mindre, vilket är beklagligt). Om man sedan jobbar på exempelvis ett fik så kan man tjäna ihop mer pengar, men att man ska få en femhundring eller en tusing extra av att inte göra någonting tycker jag inte är rätt.
Harald, som är min ständiga motsättare och bollplank, började flitigt diskutera saken med mig. Han får tydligen mer pengar än studiebidraget i månaden plus att han får pengar för bra betyg, vilket tydligen inte hör till ovanligheterna. Det visade sig vara flera stycken som hade infriat samma betalsystem. När denna betygsbelöning blev uppenbar fortsatte jag att berätta hur pass fel det var. Man blir ju praktiskt taget köpt av sina föräldrar för att uppnå bra betyg. Jag anser att man ska belöna sina barn med kärlek istället för pengar och TV-spel. Kärlek är bra mycket viktigare än materiella ting, en människa dör om den inte får tillräckligt med kärlek. Och om man dessutom inte får någon pengamässig belöning, vilket man enligt mig inte bör få, så kommer belöningen med bra betyg senare i livet. Du kommer in på bra utbildningar och du har lättare att få jobb.
Det är så systemet med studiebidrag fungerar. Om många föräldrar nu ger pengar till sina barn för bra betyg, varför inte införa ett studiebidragsystem som innebär att en flitig elev skulle få mer pengar än en inte alls lika duktig elev? Nej, jag skulle inte tro det, va?
Harlad berättade att dessa pengar var ett bevis på kärlek. En uppmuntran som hjälper till att kämpa hårdare i skolan, en morot helt enkelt. Dessa argument hade jag dock redan dödat. Materiella ting är inte kärlek - det är försök till kärlek av en som inte kärlek kan ge. Sedan så är ju gymnasitiden de år då vi ska ta de sista stegen till vuxenvärlden. Curlingföräldrar förstör denna tanke genom att sticka in pengar lite varstanns det behövs till sina barn - även om de menar gott. Men det gör inte gott, inte i det stora hela, det är bara kort njutning - och kärlek.
Curlingföräldrar borde därför härmed diskvalificeras.
(Ta inte illa upp kära vänner. Ni vet att jag älskar er ändå.)
Silverstein (support Blessthefall), Klubben 2007-12-10
Samma dag som Nobelfesten och Bruce Springsteen, den 10 december. Ingetdera kunde stoppa Silverstein från att spela inför fulla läktare. Det imponerar i sig, även om man inte kan jämföra stora Globen (där Springsteen spelade) med lilla Klubben. Och visst kan man inte heller förneka att de båda två artisterna/banden har olika publik. Om de äldre gubbarna gick för att se Bruces tredje konsert i Sverige på kort tid så var det den yngre publiken som sökt sig till Klubben för att få lyssna på hård musik med drag i.
Med sig från andra sidan Atlanten hade Silverstein Blessthefall. Blessthefall är en uppstickare inom hardcorescenen som fått många yngre att stoppa öronpropparna ur öronen. På scenen saknar de dock för kvällen - hör och häpna - sin sångare. Men Blessthefall visar, trots sin ringa ålder och rutin, att de kan övervinna detta problem. Basisten Jared får nu istället ta över alla skrikpartier och lämna basen utanför. De sjungande partierna i låtarna ersätts av förstagitarristen Eric.
Att detta ska vara ett undantag, och något konstigt, märker man inte av. Om man inte sett Blessthefall live förut så tror man helt klart att det här är originaluppsättningen och att det är så här det ska låta. Basen saknas inte särskilt mycket och Jared visar verkligen upp att han kan skrika så det ryker - hans råa skrik låter perfekt hela akten igenom. Eric, som tidigare bara fått hoppa runt och lekt med sin gitarr på scenen, visar nu även han att han kan sjunga och då han låter skrämmande lik Craigs sångröst så är detta ett lyckat koncept. Blessthefall visar upp sina bästa sidor för publiken och bevisar att de kan leverera sin musik trots att de saknar en bandmedlem, vilket är tecken på storhet. Det är bara synd att i princip ingen i publiken vet om det.
Med ett så pass ösande och rivigt band som Blessthefall som förband får Silverstein inte det lätt att klargöra att det är dem som är kvällens huvudattraktion. Men så fort de går upp på scenen gör dem ingen besviken. Vokalisten Shane med hans härliga, men ändå så oförklarliga, accent är ljuv att lyssna på. Han bevisar på direkten att han inte tänker förlora ronden mellan honom och Jared från Blessthefall. Gitarristerna, basisten och trummisen vill inte vara sämre och det är fullt ös från första stund.
Silversteins fördel gentemot Blessthefall är att de fått några riktiga genombrottslåtar under sin relativt korta musikkarriär. Den nya plattan har däremot ännu inte hunnit slå igenom ordentligt, men bandet löser detta genom att varva nya låtar med desto mer bekanta dänger. Låtar som Smashed to Pieces och Defend You får publiken att starta de allra galnaste saker medan de lugnare låtarna fyller Klubben med vackra toner och allsång.
Låtarna från det nya albumet, Arrivals & Departures, känns på platta som ett steg åt ett mer lugnare Silverstein. Live känns dock musiken istället, precis som låtarna från de tidigare albumen, stenhård. Silverstein är verkligen mästare på att blanda ljuva toner med hårda skrik. Detta är kanske inte det lättaste att urskilja på skiva, men live blir det ett faktum.
När konserten når sin klimax med låtarna My Heroin och Smile in Your Sleep står tiden still. Just då finns det ingen bättre plats att befinna sig på än just Klubben. Och det nu välkända avslutningsnumret, Fire Bleeds no More, slutar helgalet. Hela publikmassan blir en enda stor mush-pit, och visst fasiken är det så en konsert med Silverstein ska avslutas på allra bästa sätt.
Bilderna i recensionerna tas alltid av mig, och inte utav någon proffsfotograf.
Jookmook's 108-raders v.49
Veckans omgång går av stapeln på Bergsåker och det ser riktigt klurigt ut.
Avd. 1: Häst nummer 7, Rubberman
Rubberman galopperade visserligen i sin förra start, men det berodde då på att han hade stått och väntat alldeles för länge. Denna incident skedde i förra omgången då det var problem på ATG:s hemsida. Han hade tydligen stått och väntat i 1,5 h på att få starta. Det är inte direkt perfekta förutsättningarna.
Nu har han dock perfekta förutsättningar. Från springspår har jag svårt att se hur han inte ska komma till ledningen. Ledningen behöver iofs inte vara någon fördel på Bergsåker idag då innespåret kan vara riktigt kletigt. Men Rubberman fungerar även bakifrån och är omgångens klart bästa spik.
Avd. 2: 1, 4, 7
Jay Jay Okocha är kanske den bästa hästen men från innespår tror jag att han kommer att fastna invändigt. Jag vågar dock inte välja bort honom helt, utan tar med honom på lappen. Trustworthy Ås ska ses med god chans i detta lopp då han har fint spår.
King Goran kommer också med på lappen. Stig H tror visserligen lite på honom, men han har varit fin förut och att bi flyttad till Stig H:s stall brukar bara innebära positiva konsekvenser. Jag tror på chans.
Avd. 3: 3, 10
Många väljer att spika Prime, och han ska absolut ses med god chans i detta lopp. Jag tror dock mycket på Groves Ben som kan smyga med in i det sista för att sedan sätta in nådastöten.
Avd. 4: 3, 11
Jag trodde först på mycket god chans för Perle D'Inverne. men när hästen sedan blev struken ändrades förutsättningarna. Två hästar med chans, Supersemlan och Zenta Palema, väljs bort då de inte trivs på banan och jag tar istället med skrällarna M.T Beloved Sofie och Afrodite Sund som kan rensa en del i kupongerna.
Avd. 5: Häst nummer 3, Faxblixten
Det här är ett lopp med massiva tillägg. Nordgubben, loppets bästa häst, står 80 meter bakom första häst. Faxblikten står bara 20 meter bakom. Att Nordgubben ska kunna plocka in 60 meter på Faxblixten ser jag som högst otroligt, men han har visserligen plockat in 120 meter förut, så visst ligger jag risigt till. De som har råd bör ta med hästarna 3 och 15. Det ska räcka.
Avd. 6: 3, 7, 11
Jag gillar Timjans Kap som bör få loppet här och då han dessutom trivs på tung bana ser det ännu bättre ut. Loy Lavec går dock inte att räkna efter hans senaste start, han var helt överlägsen på en klurig bana och har chans igen. Simb Luke är loppets skräll som sällan gör ett dåligt lopp.
Avd. 7: 4, 6, 10
Jag trodde på förhand på god chans för Francoso som bör få ledningen för att sedan sedan bara glida undan, men nu när det är hård bana så trivs inte Fransoco lika bra och måste garderas. Jag garderar med Speedy Gold som gått mycket bra i de senaste starterna. Dessutom tar jag med M.T Bufett som måste vara omgångens snackis - många tror på honom, men många har ändå inte med honom. Jag vill åtminstone inte torska på honom.
Lycka till med streckandet!
Jookmook får glädjefnatt
Jag tror kanske att jag ska sluta skriva mina funderingar, det verkar vara bäst så. Toppnoteringen ligger fortfarande på ynka tio besökare, men det är värt att utopa ett segerskrik för ändå:
HIP HIP HURREY! (efter alla goda minnen från RISK-spelandet i Skalstugan). Längtar tills sportlovet <33!
Ingen jul utan julklappar
Jag är inget undantag från oss robotar till människor, utan jag gör precis som alla andra och letar efter den bäst pasande julklappen till mina nära och kära. Att jag har problem med ekonomin verkar spela mindre roll, julklappar ska inhandlas ändå. Varför inte ta ett SMS-lån, vet jag? Nja, den bluffen går jag inte på och letar istället efter julklappar inom en mer bekväm prisklass. Däremot ska det inte vara något fult, inte alls, jag vill ju inte visa att jag är sämre än självaste jultomten.
Julklappar för mor och far är redan intittade, men däremot inte inhandlade. Deras klappar har lyckligtvis legat på den mindre prisskalan vilket får det att se ganska ljust ut för att jag ska kunna ha råd att fylla upp julklappar till resten av släkten också. För visst är det många paket som ska inhandlas. Mamma, pappa, syskon, far- och morföräldrar, kusiner, alla vänner, och så vidare, och så vidare - listan kan fortsätta för evigt.
Visst skulle det vara skönt med en jul utan alla dessa klappar som bara "måste" inhandlas. All prestationsångest för alla som ska hitta den perfekta presenten, all tid som går åt att hitta den. På inte tal om alla förlorade mynt!Det var inte en liten summa som vi svenskar slösade på julklappar, såg jag härom dagen.
Inte för att jag är särskilt förvånad. Vårt samhälle vill ju bara köpa, köpa och åter köra. Den som inte köper något är utanför. Den som köper det allra billigaste sakerna är utanför. Den som köper allt är älskad, men inte på riktigt, bara på låtsas.
Vad är egentligen sann kärlek och vad är egentligen sann glädje? Är det verkligen att öppna julklapparna framför sin tjocka släkt som bedömmer varenda min du gör? Att efter varje trist raggsocka bara klistra på leendet och försöka att inte skrika ut sin besvikelse? Skulle det inte vara bra skönt med en ensam jul, att isolera sig från alla måsten och allt som hör julen till? Det skulle åtminstone behövas i all stress.
Men visst skulle inte julen vara densamma utan julklappar? Nej, robot nr 923, dags att nollställa inställningarna. Gamer over.
Musiken är på väg
Idag ska dock biljetter till Megadeth, Alter Bridge och Dropkick Murphys inhandlas. Det är tre konserter som jag verkligen ser fram emot. Det jobbiga är bara att praktiskt taget alla konserter är lagda i februari. Jag tror jag snart är uppe i tio inbokade konserter den månaden.
Dessa tre band ser jag fram emot på olika sätt. Megadeth för att de hållit på så pass länge och är ett band som man bara måste se. Dessutom kan man ju inte heller förneka att de kan sin musik. Jag gillar dem åtminstone skarpt.
Dropkick Murphys eftersom jag hört talas om deras energiska spelningar. Jag hoppas på grymt drag när de kommer tillbaka till Sverige. Jag missade ju dessvärre deras förra spelning, även om det främst var en 20-årsgräns som satte stopp för mig då.
Alter Bridge för att deras senaste albumsläpp Blackbird är sjukt bra. Helt klart den bästa plattan i år, enligt mig. Deras första fulldängare är ju inte dålig den heller och visst är det kul att få se 3/4 av gruppen Creed som man diggat en längre tid. Den fjärde medlemmen i bandet går dessutom inte av för hackor.
Sedan ska det förhoppningsvis komma upp ett inlägg om något album snart. Det är i alla fall min målsättning, men det är ju inte alltid mina mål uppnås (även om de uppnås med i skolans värld). Annars har ju nedräkningen till Silversteinkonserten redan börjat. Bara tre dagar kvar nu. Det kommer bli grymt!
Alla mår vi bra av lite smärta
I förrgår berättade Victoria i klassen om att en av hennes kompisar går Dramalinjen på Fryshusets gymnasium. Där har de tydligen cirkus på schemat. De har inte vanliga läxor som att rabbla gloser eller skriva en historia, utan de ska lära sig att jonglera med bollar, hjula, etc, etc. För att överhuvudtaget få godkänt i kursen måste man kunna gå ned i spagat.
Under en lektion skulle alla försöka gå ned i spagat. När alla höll på som bäst att verkligen försöka ta sig ned de där jobbiga centrimeterna samtidigt som smärtan värkte sönder benen gick läraren och bokstavligen tryckte ned alla i spagetläge. AJ SOM PIP! Det kallar jag smärta.
Är det kul att åka tåg?
Personerna i fråga bor ända borta i Södertälje och då det dessutom endast rådde 30-minuters trafik på pendeltågen så tog det evigheter att ta sig dit. Från jag lämnade min husdörr fram tills att jag kom fram till Södertälje C tog det 1 h och 45 minuter. Bara det gör en illamående. Men jag var redan förberedd på denna horribla resa så det första jag gjorde var inte direkt att spy i min nyfunna väns famn. Det första hans sade var dock;
- Är det kul att åka tåg (han kände till min långa resa)?
Nej, tänkte jag, men svarade istället ja och förklarade det hela med att det är tur att man har sin mp3.
Det första vi gjorde var att ringa in den andra CZ-kompisen som nickar Azze. Han, jag och Hunter (som den första killen nickar) har umgåts flitigt och haft det väldigt kul under en ganska lång tid på nätet. Azze visste tydligen dock inte att jag skulle komma till Södertälje och blev chockad när vi ringde till honom berättade den glada nyheten. Han har tidigare sagt att han ska supa mig full, våldta mig och dessutom ägga mig - gärna allt på samma gång. Men Azze hade tydligen täning senare på dagen och var osäker på om han skulle hinna ner eller inte.
Under tiden vi väntade på att Azze skulle bestämma sig gick jag och Hunter runt på Södertäljes gågator bland massor utav butiker. Vi pratade om ditten och datten och hade det allmänt trevligt. Det verkade nästan som att vi var ett helt vanligt kompispar som träffas varje dag. Allt gick ju som på en räls.
När Azze sedan hade bestämt sig för att komma och dök upp från ingenstanns insåg jag vilken jätte han är. Han var säkert två huvuden högre än mig och allmänt kraftigt byggd. Då han även utkämpar sporten karate kom jag fram till att han inte skulle vara den personen som jag skulle vilja ha någonting otalt med.
När Azze kom in i leken började dock de pinsamma tystnaderna komma som smått, vi hade ingen riktig aning vad vi skulle hitta på. Azze stod mest och filosoferade men kom inte fram till något. Det slutade med att vi gjorde precis samma sak som förut, vi strosade runt och pratade om hur dåligt Södertälje som stad är. Vi pratade om hur lite det finns att göra och diverse annan skit som finns i staden. Dagens heta tips är alltså att inte flytta till Södertälje.
Samtidigt som jag pratade med dessa lirare kom jag fram till hur nördiga dem är. Hunter hade haft sin mobil i bara tre månader men har tydligen redan hunnit skicka 14 000 sms, varav bara 500 idag. Och jag som tycker att Fanny skickar mycket sms, vilket jag har fått klart för mig att hon inte gör. Azze, däremot, hade väl ingen riktig nördinghetspunkt som jag kunde peka på, men han praktiskt taget utstrålade nördighet (no ofense).
Efter en stunds snackade var det dags för Azze att bege sig till sin träning och jag och Hunter bestämde oss för att haka på då vi inte hade något bättre för oss. På vägen till träningen började det dock regna. Vädret bev vara värre och värre, tidigare hade det bara blåst hårda vindpustar men nu när regnet tilltog blev det inte kul längre. Som tur var kunde vi söka skydd inne i träningshallen samtidigt som Azze utförde sina karatedanser. Det var faktiskt riktigt häftigt att se hur pass viga dem var och hur pass hårt de gick in i varje duell. Jag och Hunter kunde konstatera att vi skulle få råstryk av alla dessa snubbar. Sjävförsvar, yeah sure, snarare om rena rama mordvapnet!
När vi sedan klev ut från hallen var vädret värre än värst. Nu öste regnet ner och vindarna tycktes nästan uppnå orkanstyrka och i den låååååånga promenaden till stationen blev vi bara blötare, kallare och ännu surare. Fast om jag ska vara ärligt så tror jag att promenaden förde oss närmare varandra, det blev ingen pinsam stämning utan vi hade mest kul åt värdet och varandra. Men glädjen byttes ut mot ren förbannelse när jag insåg att jag precis hade missat ett pendeltåg och det var 25 minuter tills nästa då vi kom fram till stationen.
När tåget äntligen kom till stationen så var jag dyngsur, kall och döhungrig. Jag hade inte ätit något sedan klockan tio på morgonen och magen kurrade i takt med att jag hackade av kyla. Det kändes befriande när tåget började röra sig de första metrarna, men redan vid den första stationen började problemen igen. Tåget stod och väntade i tio minuter av någon anledning som man inte fick reda på. När sedan ett till tåg dök upp och praktiskt taget alla personer från det tåget rusade över till vårt tåg så förstod jag att det var det vi väntade på. Men det räckte in med det. Vi stod och väntade ytterligare några minuter och plötsligt så blev det kolsvart i tåget, man såg ingenting. Chauffören försökte lösa problemet i fem minuter, men insåg tillslut att det var meningslöst och vi åkte vidare i ett kolsvart tåg. Efter tre stationer kom dock störmmen äntligen tillbaka, fast glädjen blev kortvarig då jag ingå att jag tyvärr inte skulla hinna med mitt andra tåg. Jag var nu tvungen att vänta länge vid T-centralen igen.
Vid Stockholm Södra fastnade vi i ytterligare några minuter vilket försenade hela pendeltågstrafiken. På perrongen på Centralen satt jag och frös än mer och jag var nu dessutom ännu mer hungrig och förbannad. Det hade nu gått en och en halvtimme sedan jag kom ner till Södertäljes station. Självklart var mitt nästa tåg också försenat och när det sedan var utannoserat att det skulle vara kort tåg för att nästa sekund visa sig att det inte var det så stod jag inte ut längre. Jag var nära att ringa till Hunter på direkten och skrika att det inte är kul att åka tåg!
För hur jäkla roligt är det med alla dessa förseningar egentligen? Dessa förseningar och det pissiga regnet förstörde helt klart min dag. En jälvigt trevlig start på december. Tack Jultomten.
