jookmook

Vi hade nyss haft prov. Ett geografiprov som gick sämre än väntat, hoppas att jag kan få MVG trots mina småmissar. Men tillbaka till saken. Jag och mina klasskompisar satt och väntade på nästa lektion och diskuterade provet, men fastnade tillslut för en ett annat ämne.

Jules berättade att han skulle få stora summor pengar i veckan efter att han fyllt 18. Detta chockerade mig liksom de andra som satt i närheten. Vi hade alltid vetat att Jules i princip fått det som han pekade på. Eller att han är blå, som han själv uttrycker det. Nu hade dock detta gått över styr. Att han ska få mer än en tusenlapp i veckan utan någon som helst anledning fick både mig och de andra att ta illa upp. Detta måste väl ändå vara höjden av bortskämdhet? Jag berättade mina historier om hur jag överlever  på en tusenlapp (studiebidraget) månad efter månad. Harald, som misstänkte att alla mina konserter betalades av far min, visade sig ha fel. När jag hörde att fler av mina kompisar fick mer än studiebidraget blev jag än mer förbryllad. Det är något som inte står riktigt rätt till.

Jag anser att man bara ska få de pengar som man gör sig förtjänt av. Vi får studiebidraget för att vi är närvarande i skolan. Dessa pengar ska vi få, inget snack om saken (vissa av mina kompisar får till och med mindre, vilket är beklagligt). Om man sedan jobbar på exempelvis ett fik så kan man  tjäna ihop mer pengar, men att man ska få en femhundring eller en tusing extra av att inte göra någonting tycker jag inte är rätt.

Harald, som är min ständiga motsättare och bollplank, började flitigt diskutera saken med mig. Han får tydligen mer pengar än studiebidraget i månaden plus att han får pengar för bra betyg, vilket tydligen inte hör till ovanligheterna. Det visade sig vara flera stycken som hade infriat samma betalsystem. När denna betygsbelöning blev uppenbar fortsatte jag att berätta hur pass fel det var. Man blir ju praktiskt taget köpt av sina föräldrar för att uppnå bra betyg. Jag anser att man ska belöna sina barn med kärlek istället för pengar och TV-spel. Kärlek är bra mycket viktigare än materiella ting, en människa dör om den inte får tillräckligt med kärlek. Och om man dessutom inte får någon pengamässig belöning, vilket man enligt mig inte bör få, så kommer belöningen med bra betyg senare i livet. Du kommer in på bra utbildningar och du har lättare att få jobb.

Det är så systemet med studiebidrag fungerar. Om många föräldrar nu ger pengar till sina barn för bra betyg, varför inte införa ett studiebidragsystem som innebär att en flitig elev skulle få mer pengar än en inte alls lika duktig elev? Nej, jag skulle inte tro det, va?

Harlad berättade att dessa pengar var ett bevis på kärlek. En uppmuntran som hjälper till att kämpa hårdare i skolan, en morot helt enkelt. Dessa argument hade jag dock redan dödat. Materiella ting är inte kärlek - det är försök till kärlek av en som inte kärlek kan ge. Sedan så är ju gymnasitiden de år då vi ska ta de sista stegen till vuxenvärlden. Curlingföräldrar förstör denna tanke genom att sticka in pengar lite varstanns det behövs till sina barn - även om de menar gott. Men det gör inte gott, inte i det stora hela, det är bara kort njutning - och kärlek.

Curlingföräldrar borde därför härmed diskvalificeras.

(Ta inte illa upp kära vänner. Ni vet att jag älskar er ändå.)