jookmook

Jag kan inleda med att säga att jag kommer missa tusentals och tusentals saker som hänt detta år. Jag kan inte komma ihåg allt och jag har säkerligen även förträngt vissa saker. Jag ska dock försöka att få med delar av det mesta, men jag orkar knappast researcha som en galning. Jag har dessutom bara tid och ork att skriva om sportåret och musikåret 2007.

Sakerna som kommer att stå med i denna årskrönika är saker som fastnat på min näthinna och saker som jag minns. Därav är det just Jookmook's årskrönika 2007. Trevlig läsning.

Sportåret 2007

Allsvenskan 2007

Allsvenskans beslutas utvidgas med två lag. Sensation eller flopp? Det vet vi först nästa säsong. Jag jublar dock inombords.

IFK Göteborg vinner förmodligen en utav de jämnaste serierna i Allsvenskans historia. Redan efter några omgångar var det tajt i serien och poängdifferensen mellan position ett och tio var inte särskilt stor. I de sista omgångerna var det förbjudet att tappa poäng då varje poängtapp innebar åtminstone ett snäpp nedåt i tabellen.

I den sista omgången hade tre lag chans på guldet, ingen visste hur det skulle sluta. Det var upplagt för en nagelbitare. Det lag med bäst utgånsläge, laget som ledde med en poäng  inför den sista omgången, IFK Göteborg lyckades hålla undan efter en stark instas mot bottenlaget Trelleborg som slogs för att inte bli enda laget som skulle åka ur serien.

Djurgården floppade i den sista omgången då de förlorade mot BP. Förlusten innebar att Djurgården endast lyckades nå en tredjeplats i serien och besvikelsen var total hos "icke-bönderna". Trots vinsten åkte BP ut i sin första Allsvenska säsong. Mycket väntat ansåg flera experter, men ingen hade väntat sig att BP skulle klara sig så pass bra som de gjorde. 23 poäng på 26 matcher är ändå godkänt (det brukar räcka för att hålla sig kvar) och med dubbla segrar mot trean Djurgården och en mycket stark avslutningen bevisade dem att de åtminstone borde fått spela en säsong till i den högsta ligan.

Mitt lag, Kalmar, roffade åt sig det stora silvret och den Svenska Cupen efter att ha inlett och avslutat säsongen mycket starkt men haft en svacka i mitten. Trots två 0-5 förluster i rad räckte det nästan ända fram, något som de flesta experter ansåg befängt. Den ständiga underdogen bevisade än en gång att det är att räkna med.

Det som det skevs mest om gällande Kalmar i efterhand var dock att INGEN av deras spelare blev nominerad till något pris på fotbollsgalen. Skandal!

Elitserien 2007

Hatlaget Modo vinner Elitserien efter att ha besegrat mitt lag Linöping i en jämn finalserie. Jag är deprimerad och sur i några veckor innan jag fokuserar på Allsvenskans - och Kalmars -  framfart istället. Vad annat kan man göra än glömma, LHC går ju bra nu igen, SM-guld 2008 står högt upp på önskelistan.

Anja Pärsson

Ja, vad kan man säga? Drottingen av Åre. Tre guld, ett silver och ett brons i ett världsmästerskap går väl inte att upprepa? Jo, om man heter Anja Pärsson kanske? Klart att hon förtjänade Bragdgulet, även om det alltid svider hos domarna att ge en person Bragdguldet två år i rad. Dessa dubbla bragdguld som skrev in henne i historieböckerna... Igen.

Friidrotten som gick fel

Det var året då Sverige skulle bevisa att vi även är bäst i världen på friidrott. Skador, otur och dåligt psyke satte dock stopp för det. Ett guld i VM är inte ens godkänt, särskilt inte när det är Klüft som tar det.

Att det var allt fler ungdomar som börjarde med friidrott år 2007 än tidigare år får framtiden att se ljusare ut, bara vi slipper alla dessa skador, otur och simpelt psyke. Eller det kanske bara är dåliga bortförklaringar? Något av ett fiaskoår, när vi i "lilla Sverige" blivit bortskämd med framgångar under en längre tid.

Simmningen som gick rätt

Sverige bevisade istället glädjande nog att de är tillbaka i den yttersta eliten i simming. Efter ett par knackiga år med just skador, otur och dåligt psyke vände det i år då våra gamla friidrottsstjärnor  väcktes upp på nytt med flera toppnoteringar och medaljer. Dessutom visade flera nya intressant namn upp sig i bassängerna.

Roligaste sportögonblicket: När Stefan Nystrands slog världsrekord på 100 meter frisim (kortbana)

Otroligt kul att simmaren som alla verkar underskatta fick peka finger åt de andra. Stefan är en världsartist, förstår ni det nu!?

Tråkigaste sportögonblicket: När Christian Olsson drog på sig ytterligare en skada.

En utav världens största sportikoners karriär kan vara över. Christian har alltid varit en stor förebild, jag hoppas du lyckas slicka såren!

Musikåret 2007

Comebackernas år

Två band som fajtades och slogs om topplistnoteringarna på 60- och 70-talet gjorde comeback år 2007. Jag talar förstås om två utav de största banden genom tiderna, Led Zeppelin och The Who. Led Zeppelin spelade en återfröeningskonsert inför en publik som betalat enorma summor pengar. Jag hörde en historia om en person som betalat en miljon kronor för att få se dem live. Men alla var nöjda och villiga, jag hade gjort samma sak om jag haft pengarna, Led Zeppelin är ju kult.

Hanoi Rocks står på festivalscener i Sverige. Bruce Springsteen, "The Boss", turnerar flitigare än någonsing och förklarar det hela genom att han funnit en harmoni i musiken som han tidigare aldrig haft. Alla andra band som återförenas verkar ha fått samma uppenbarelse år 2007.

Spice girls återförenas, lika så de gamla godingarna Tom Petty & the Heartbreakers, liksom Rage Against the Machine efter att Chris Cornell lämnat sina bandmedlemmar i Audioslave för att göra sin andra solosejour. År 2007 är en enda stor saga för musiken, där döda band föds på nytt.

Skivan utrotas?

Man har aldrig varit så pass orolig för att skivan ska försvinna som år 2007. Skivförsäljningen minskar kraftigt och skivbolagen rasar mot konsumenterna. Den minskade försäljningen innebär att artisterna måste hitta nya sätt att tjäna sitt levebröd på. Det blir nu allt viktigare att turnera och att stå på scen. Intresset för livemusiken växer kolossalt och det kan mycket väl ha varit en av de bidragande orsakerna till att så pass många band valt att göra comeback just detta år.

Festivalernas år

I och med att intresset för livemusik ökade under år 2007 så ökade också festivalbesökarna. Nya festivaler bildades och konkurrerade ut de gamla. Hulstfred gick sämre än väntat och det blåste höga vågor kring hela festivalen. Jag hoppas på en nytändning nästa år, Hultsfred är - och ska förbli - en gigant.
 
Eurovision

Eurovison växte år 2007. Allt fler länder ville vara del av denna stora fest. Jag är en person som gillar när dessa musikjippon växer, jag anser att det endast är gott för musiken och inte alls något negativt som många anser.

Eurovision år 2007 hölls i Helsingfors efter att Lordi året innan vunnit med Hard Rock Halleluljah. Lordi tog då Eurovision med storm med sina monstermasker och, i Eurovision-ögon sett, tunra riff. De flesta bidrag brukar ta efter förra årets segrare och därför befarade jag många rockband detta år. Det kan mycket väl även varit en utav anledningarna till att The Ark valde att ställa upp i Melodifestivalen. The Ark är ju ett band av den rockigare skaran och när de såg att rockigare band hade en möjlighet att gå långt i tävlingen tror jag personligen att de såg sin chans att få fler lyssnare i andra länder.

Det blev succé för The Ark i Sverige. The Ark var stora favoriter och upplevde även favoritskapet genom att vinna uttagningarna i Sverige och de skickades som Sveriges bidrag i Helsingfors. Väl i Finland gick det desto sämre. The Ark floppade totalt genom att hamna på artonde plats av tjugofyra nationer. The Ark, och hela Sverige, fick nu bevisat för sig att Eurovision inte var redo för rockmusiken. Det var bara att bita i det sura äppllet och bege sig hemåt.

Årest Eurovision vanns istället mycket oväntat av Serbien med artisten Marija Ðerifoviã och hennes sång Molitva. Låten var en duglig vinnare även om det i mitt tycke fanns starkare bidrag.

Eurovision fick, som alltid, efteråt utstå stor kritik för att många länder, för att inte säg nästan alla, röstade på sina grannländer. Detta är självklart något som inte är särskilt sportligt och något som inte borde accepteras, men för mig spelar det ingen större roll vem som vinner Eurovision. Det viktigaste är att själva festen blir av, den stora musikfesten som förgyller maj månad och får hela världen att slå på sina TV-apparater. Sedan kan man ju alltid framlägga klyshan; Kan man verkligen tävla i musik? Den frågan ställer nog The Ark sig nu i alla fall...

Idol

Idol bevisade år 2007 att det har spårat ut. Man har visserligen redan tidigare förstått att den som vinner Idol aldrig blir någon idol i slutändan, men i år blev den bilden tydligare än någonsin. Efter några heltokiga beslut av Idoljuryn hade de valt fram några riktigt mediokra artister i finalstartfältet. De få starka korten som existerade i denna skara försvann sedan efter att folk glömt att rösta på dem för att de trodde att "de ändå satt säkert". Hur kul är det egentligen?

Final-finalen stod mellan Marie Picasso och Amanda Jensen. Det svenska folket visade att de har någon form av smak när det slutgiltiga valet blev Marie.För mig hade valet alltid varit självklart. Amanda Jensen kan inte, har aldrig och kommer kanske aldrig att kunna sjunga. Därör kommer hon ALDRIG att kunna bli någon persons idol. Marie Picasso kan sjunga (och därför är hon mitt val), men hon anses av de flesta som tråkig och därför kommer hon heller ALDRIG att kunna bli någon persons idol.

Så snälla TV4, byt namn på erat hyperseriösa progam eller lägg ned det. För inte tusan är det några idoler ni vässar fram!

Mest minnesvärda musikminnet: LIVE EARTH

Alla musikens giganter var på palts för att sprida budskapet att världen har ett allvarligt problem, ett problem som bara vi människor kan förhindra. Storartat.

Bästa plattan: Arctic Monkeys - Your Favorite Worst Nightmare

Arctic Monkeys bevisar att debuten inte bara var någon lyckoträff, utan Your Favorite Worst Nightmare är till och med nog strået vassare. Detta band kan bli något riktigt stort, det som hela Storbritannien gått och väntat på.

Bästa konserten: Killswitch Engage, Tyrol 2007-10-09

Killswitch Engage är blytunga, vackra och musikaliska genier. Men de har dessutom en självdistans och en känsla för humor som få och ger verkligen 110 % på scen. Detta gör dem till årets bästa konsertband. Jag måste dock erkänna att jag saknar den gamla vokalisten, Jesse Leach, då Howard Jones kanske  är den personen som inte passar in i bandet, även om han är en levande maskin.

Slutligen ska jag önska er ett gott nytt musik- och sportår. Det finns en hel del att se fram emot! Men det tar vi en annan gång...