jookmook

Som ni kanske har märkt så har det inte skrivits något på bloggen under några dagars tid, eller rättare sagt sedan förra fredagen. Jag har som säkerligen flera andra varit bortrest under jul och fått uppleva sjukdomen på annan ort.

Jag kanske ska förklara mig först. Vad är det som jag hatar så mycket över julen? Hur kan jag understå mig att kalla den för en sjukdom? Det kanske ska tilläggas innan jag börjar att jag inte alltid har sett julen som en stor sjukdom, men nu på senare år har denna bild vuxit sig än mer tydlig.

* MATEN * All denna julmat som vi proppar i oss, som dessutom inte är ett dugg nyttig. Fet äcklig mat som ska ska fylla magarna tills de sprängs. Den som inte vill äta skinkan eller julgröten anses som ett monster - hur kan man inte gilla julmat liksom? Men faktum är att jag inte gillar julmat, jag har nog aldrig riktigt gjort det heller. Ärligt talat, finns det något värre ett ett traditionellt svenskt julbord? Det skulle kanse vara fårögon då.

* STRESSEN & PRESSEN * Julveckorna är bland de stressigaste som finns, och med stressen kommer också pressen. Allt paket måste vara perfekta; Det får inte vara för billigt, men det får heller inte vara överdådigt. Det får inte vara opersonligt men det får samtidigt inte heller vara personligt.

Hur hittar man rätt julklapp egentligen? Ne, för tusan, bort med stressen och pressen. Julen ska ju vara en tid för gemenskap - eller?

* GEMENSKAPEN * Jag pratar om gemenskapen som inte finns där. Julen ska ju vara en tid för gemenskap, en tid att samla familjer i ro och sann glädje. Denna drömbild har dock aldrig existerat. Det finns nog få högtider där det pisslas och pratas så mycket skit som på julen.

Hela släkten är samlad. Släkten är ju värst, som man brukar säga. Det förekommer falska leende vid måltiderna men så fort det blir en stund över kommer sanningen fram hur mycket man hatar farbror Pelle och hur pinsam kusin Aina egentigen är. Nej, tacka Gud för att det bara är jul en gång om året.

* JULTOMTEN * Barnens stora favorit. Visst måste jag erkänna att jag gillade denna sötnos till gubbe när jag var yngre, men nu är det bara löljigt. Självklart ska barn använda fantasin, men att man ska lura in dem att det finns en tomte som ger de snälla barnen julklappar känns inte särskilt modernt år 2007. Tomten fyller väl ändå ingen funktion i ett redan alldeles för materialistiskt samhälle? Så gott som alla, både snälla och elaka barn, får ju julklappar vara sig de betett sig bra eller inte. Att få dem att tro på någon som inte finns är att skymfa religionen. Kanske är det jultomen som gjort att Sverige blir ett allt mer sekualiserat land?

* PRESENTERNA * Varför räcker det inte att man får julklappar när man fyller år, på alla sina fem namnsdagar, på påsken, på alla hjärtans dag, på far/mors dag, på bröloppsdagen, på bara-för-att-du-är-bäst-dagen (och så vidare)? Nog för att det är bra att vara generös, men det finns ju ändå gränser!

* SÅNGERNA * Finns det något värre än julsånger? Utjatjat, egensinnigt och bara trist. Tack för att jag har en mp3 att proppa i öronen när det blir outbärligt.

Julen är en enda stor sjukdom. Nu är jag dock äntligen frisk igen. Hoppas ni överlevt julen. God fortsättning, förresten, eller jag kanske ska säga krya på er?