jookmook

På grund av lathet kommer här Samos i punktform. För er som inte vet var Samos ligger så kan ni ta er i röven. Googla för fan.

* Katternas ö. Så fort man satte sig och åt hade man tre stycken katter runt om kring sig tiggandes. Såg kattungar i mina drömmar och på gatorna. Fullt med katter. Men inte vågade man röra dem för det, de flesta såg inte särskilt välmående ut. Under vår vistelse såg vi en mamma som förlorade tre ungar. Tragiskt. Gissa om att det var underbart att se Tosca när man kom hem igen. Vår alldeles egna lilla kattälskling.

* Klarblått vatten. Japp, det är fint vatten i Grekland (så nu vet ni var Samos ligger också). Siktdjupet uppskattades till tjugo meter. Jag skulle säga 15. Men nog såg man långt ned och det var både kul och utvecklande att snorkla. Även om fisken lös med sin frånvaro. I alla fall gammelgäddorna.

* 36 grader varmt varje dag. Stekandes hetta. Mamma höll sig i skuggan. Johan blev röd redan första dan och tvingades bada i t-shirt efter det. Bara jag och pappa som stod pall för trycket. Vi tävlade om vem som kunde bli brunast. Jag vann lätt.

* Skandinavier så långt ögat når. I staden Pythagoria som vi bodde i var det skandinavier så långt ögat såg. Svenskar, norrmän och danskar. Speciellt danskar. Språket ekade i mina öron och alla snygga tjejer verkade även komma därifrån. Jag tror faktiskt jag lyckas utveckla mitt danska språkkunnande några extra dimensioner under denna tripp.

* Maten. Inget att hurra över. Grekisk sallad är okej, resten rätt sketen. Men ändå gick jag upp två kilo under resan. Det blir dags att börja hårdträna.

* Vatten. Måste köpas - kostar ju en slant varje dag. Dessutom får man inte spola ner toapapper i toaletterna. Tänk er lukten på toaletterna. Usch och blä.

* Fylla år på ön. Inget att satsa på. Både jag och pappsen firade våra födelsedagar där. Eller firade och firade. Firandet kom av sig.

* Bila runt ön är ett måste om man inte bara vill ligga och gå upp ännu fler kilon på stränderna. Det finns en del roligt att se på, även om vi bara åkte till ständer. Okej, det finns inget att se. Samos har bara fint vatten och värme. Allt annat är överreklamerat. Ett plus är dock att alla greker är jättetrevliga på ön. Det hindrar mig dock inte från att åka någon annan stans i framtiden.

Det gick minst sagt vilt till på årsmötet för elevrådet som hölls under dagen, en smula uppskjutet. Redan innan mötet hade det pratats och prasslas om valfusk, dålig planering och bojkott.

När jag som klassrepresentant för Jo2 klev in i aulan uppenbarades åtminstone fas två och tre. Enbart hälften av de klasser som var berättigade rösträtt hade dykt upp (frånvaron berodde förmodligen inte på någon bojkott utan snarare på grund av ren slapphet - vi går ju på Östra Real). Dessutom visade än en gång Styrelsen (dvs den styrelse som nu inte längre är sittande) upp sitt stora engagemang. Väl tjugo minuter sena kunde vi äntligen klubba mötet som öppnat.

Sedan utbröt kaoset. Redan vid valberedningens förslag kunde man nosa fram en viss korruption och sammansvärjning. De personer som hade lagts upp på förslag satt i samma del av aulan och segervittringen och överlägsenheten från den lilla skaran (som kändes enorm) kunde knappast undgå någon. Men så fanns också oppositionen, bestående av mestadels ettor men även några tvåor, som ville ta bort allt som stavas gulligull och kompisröstande.

Det skulle visa sig bli en hård kamp om den mest åtråvärda platsen av de alla; Ordförandeposten. Efter mycket debatt kom vi slutligen fram till rösträknandet, som, lite misstänksamt, sammanställdes bakom en viss blockerande whiteboard. När resultatet upplästes visade det sig att kompisgänget fick igenom sin önskan med minsta möjliga marginal (10-9). Bara det ledde till starka reaktioner.

Den nytillträdande ordförande i elevrådet är en person under smeknamnet "Kolan". Argumenten för att han skulle vinna hade tidigare förlöjligats genom att folk beskrev honom som "street" och " en skön prick som bidrar med fläkt till elevrådet", medan motståndarsidan kontrade med opponenten Kraffts styrkor, förklarade med orden "stor rutin" och "skolans ansikte utåt". Det visade sig att Clownen vägde tyngst detta år, eller åtminstone en clowns försvarstal.

När motståndarsidan inte heller fick igenom många av deras stora hopp inom andra mindre poster utbröt totalt kaos. Det slängdes diverse slagord hit och dit och det skedde till och med en votering rörande om mötet skulle ogiltigförklaras eller inte. Vid det laget hade jag, som svag medhållare för oppositionen, börjat ändra min opinion. Motståndarsidan skämde enbart ut sig genom att springa ut från rummet och slå hårt i dörrarna som ett tecken på vild protest.

Samtidigt var det lärorikt, och snudd på patetiskt, att se hur vissa personer inte klarar motgångar samt att en styrelse kan väljas under så pass förlöjligande förhållande som inte på något sätt kändes demokratiska. Till och med den parten som skulle visa sig mest seriös, Seko, tappade fattningen mot slutet. Kalabaliken kunde då inte längre beskrivas med ord.

Trots allt stoj är jag inte på något som helst sätt missnöjd med den nytillträdda styrelsen. Jag tror och hoppas att de kommer att göra ett bra jobb. Tyvärr fick jag ingen möjlighet att gratulera varje person var för sig. Det hade jag sett som en fin gest och en bra start för en styrelse som minst sagt kommer att få det tufft den närmaste tiden.

Nu återstår det att se vad framtiden har att utvisa. Mina förhoppningar är att vi slipper denna kalabalik nästkommande år, och förhoppningsvis kan vi starta med en trevlig och bemötlig stämning redan till höstterminen 2008. Ettorna ska inte behöva lida för att ett gäng ungdomar inte kan sköta ett möte och val korrekt.

Och till er som fortfarande gräms över det som hände under dagen. Väx upp, kära vänner. Livet består av motgångar och medgångar. Vad detta leder till får tiden utvisa. Dessutom borde alla som är seriöst inställda till elevrådet väl ändå tänka utifrån skolans bästa? Skolan mår inte bättre av att folk går runt och är förbannad på varandra och visar misstro. Visa ert stöd till den nya Styrelsen istället. Det är vad de förtjänar och behöver just nu.

Beachvolleyboll är nog bland det roligaste som finns. Spelade för andra veckan i rad med klassen i minst lika strålande väder som förra gången. Nu var dessutom min fot i något bättre skick och jag och Harald visade som vanligt upp våra bästa sidor för gympaläraren när vi slängde oss hej vilt för att hjälpta våra respektive lag att vinna poäng.

Stackars Carro missade en av sina favoritsporter, men jag förvarnade faktiskt henne att vi skulle lira volleyboll idag igen. Kanske ska jag, Harald och Carro sätta upp ett när och spela på fritiden någon gång? Eller finns det möjligtvis några fler volleybollfantaster där ute?

Desto roligare under lördagen var det att se Silverstein, även om vägen dit var minst sagt krokig. Först uppmärksammade jag att mina öronproppar inte låg där de brukade. Då jag hade väldigt bråttom till tåget för att komma i tid till intervjun övertalade jag mig själv att jag skulle bli tvungen att köpa ett par utanför lokalen istället. I min rusning till bussen tappade jag dock en hundring och stämningen var inte på topp när jag genomsvettig satte mig på pendeltåget mot Stockholm. Väl framme tvingades jag (och Harald) gå hela biten till Tyrol eftersom det rådde Stockholm maraton i krokarna. Den annars så strålande lördagen kunde ju faktiskt ha börjat en smula bättre.

Men när väl intervjun trädde i kraft och senare även konsert intalade jag mig själv att det var värt en hundring och kostnaden för ett extra par öronpoppar. Recension av konserten, och senare även intervju, finns som vanligt att läsa på musiklandet.se.

Kommer ske ikväll nån gång. Har inte tiiiiiiid just nu =).

En fågel har viskat i mitt öra att In Flames spelar på Gröna Lund i just detta skede. Som tur är jag inget stort fan av dem - mildt sagt. Däremot är jag besviken över att jag missar Kiss imorgon. En fotbollsmatch kommer emellan, plus att jag känner att jag behöver en kort andpaus.

Idag visade de stackars treorna upp sig både fula och fulla i skolan efter nattans bravader. Fast det satt i och för sig fint med en homokram som ett välkommande när man trädde in på skolgården.