jookmook

Ja, det får man sannerligen hoppas. Dessutom ska jag försöka få till några längre inlägg inom snar framtid efter efterfrågan (påtryckningar - ja, till och med pistolhot). Jag kan bara skylla på att jag har för mycket i huvudet och i plugget just nu. Att formulera något längre mästerverk vore som att bränna mig på en redan för varm platta. Det börjar lukta bränt. System overheated.

Då jag skadades på vinstmatchen i lördags kunde jag tyvärr inte springa och ta en plats på den stolta E-läktaren när portarna öppnades vid åttatiden på söndagsmorgonen. Som tur är kan man använda farsan vid sådana här tillfällen.

Med mästerlig plats upplevde vi mästerliga lopp. Västerbo Paradise förblev obesegrad med hans tionde raka seger och Skulle Gully visade upp mästerlig styrka när hon manglade ner självaste Lie Detector. Hot Tub utklassade övriga konkurrenter med nästintill hundra meter och gick nytt svenskt rekord. För att bara nämna några höjdpunkter.

I Elitloppsförsöken höll svenskhoppet Going Kronos på att hålla undan från spår ett, men föll snöpligt på mållinjen efter att storfavoriten till totalsegern Exploit Caf tryckt ut sig i en situation tidigare och slängt bort ett annat av svenskhoppen; Giant Superman. Fransmannen utbuadesefter segern varav skötaren pekade fuck-you mot publiken. Det var märkbart starka och spända känslor på Solvalla.

I Elitloppsförsök två vann Oiseau De Feux programenligt från spets och med till finalen följde svenskarna Red Chili Pirat och den stora jokern och högoddsaren Finders Keepers. Tråkigast i detta annars fina försök var att den svenska världsrekordhållaren Giant Diablo inte alls var körbar för dagen, utan slängde av både kusk och sig själv ur loppet.

Väl i finalen kunde den utbuade fransmannen hyllas åter efter att ha vunnit på ny rekordtid för loppet och nytt banrekord på Solvalla, smått fantastiska 1.09,8. Segern var väntad efter att fransosen fått spår två i spårlottningen och trots viss bitterhet kunde få i publiken förunna att inte hylla en väl värdig segrare på ett fantastiskt Elitlopp under en fantastisk travsöndag. Alla som inte varit på Elitloppet på plats borde verkligen uppleva det snarast. Det är en fest utan dess like.

... blev ett rekordår med fler deltagande länder än någonsin skådat, 43 stycken till antalet

.... fick mig att starkt kritisera att "the big four" ska direktkvalificeras till Eurovision. Storbritannien kom sist Tyskland tredje sist, Frankrike på nittonde plats och Spanien på sextonde plats. Alla inom ramen "botten tio".
 
... bekräftade mina misstankar om att svenska folket alltid är överpositiva till Sveriges chanser när det gäller Eurovision. Jag trodde på bottennapp - och bottennapp blev det. Att åka ut redan i semin om det inte vore för den svenskifierade juryn är snudd på skandal. I finalen blev det en artonde plats. Som om inte det vore skamligt nog...

... bekräftade att pengar är allt. De som satsade mest pengar på sitt framförande vann också Eurovision-bucklan. Ryssland PUMPADE (som Luuk så vackert skrek non-stop) in pengar i tävlingen, med två inhyrda världsartister. Det kan bli kul i Moskva nästa år. Propaganda i klass med Kina.

... bevisade att inte kompisröstning är allt. Nog avgjorde inte kompisröstningen för en gångs skull (även om den still going strong). Mångfald är bra.

... var piraternas år. Som jag befarade nådde Lettlands pirater (som ratades av den svenska juryn) bra mycket längre än svenska fjollhero. Man kan undra vilka av dessa två som egentligen stod för den bästa humorn.

... försökte Björn Gustafsson göra en internationell karriär. Självklart överöser svenskarna och pressen lovord dagen efter och tror att kuppen gick hem i alla länder. Faktum är att Björn förstörde sin chans att göra utlandskarriär - att snacka tafflig engelska är inget nytt fenomen. Det gör ju var och varannan person som delar ut poäng ändå...

... var året som Serbien visade upp sina språkkunskaper inför omvärlden. Kan de överhuvudtaget någon engelska där?

... var förhoppningsvis Luuks sista framträdande i Melodifestivalen/Eurovisions historia. Jag äcklas av att karln alltid ska förstöra festen med hans okunniga och högst drägliga kommentarer.

... var ett nytt spännande år med en värdig segrare. Hellre Ryssland än bimbon som representerade Grekland, även om jag själv hoppades på bimbon i Armenien. Bimbon i Ukraina var i och för sig inte helt åt helvete heller.

I första semifinalen gick både Finland och Norge vidare, vilket sätter stor press på Sverige. Jag är inte en sådan stor pessimist att jag inte tror att Sverige kommer att gå vidare, men i finalen kommer Hero definitivt inte att räcka långt. Jag ser fram emot kvällen med glädje. Eurovision är verkligen en härlig årstid.

Sötnos föräldrar kommer förbi för att senare skjutsa hem oss i bil. Vi bjuder på kladdkakan varav jag känner mig manad att ta en bit. Jag har redan sedan fredagen tappat räkningen på hur många onyttigheter jag stoppat i mig - och tur är väl det. Samvetet inomords skriker dock efter ambulans.

Söntos och jag byter sovplats från en hård bäddsoffa till en madrass på golvet. Följande morgon får jag klagomål igen för mitt snarkande, men denna gång beskylls även Sötnos vilket får mig att drabbas av glädjefnatt.