jookmook

Då det var strålande väder idag igen (det har ju turligt nog varit det under några dagars tid nu) bestämde Harald och jag att sticka till Humlan för att sola lite efter skolan. Harald ville i och för sig helst lira volleyboll, men då min fot fortfarande inte är hundraprocentig, utan jag fortfarande är halvt handikappad fick han nöja sig med ett stycke solande i parken som ligger ett stenkast från skolan.

När vi spanade efter bästa möjliga plats såg vi en uppbyggd scen med ett trumset och några mickar. Det var tydligen konsert på gång. Men innan dess han vi läsa lite i boken "Mig äger ingen" som ska vara utläst i övermorgon. Boken är i min mening bara sisådär. Visserligen har den sina komiska och berörande bitar, men överlag känns boken som en enda stor miljöbeskrivning och en bearbetningsprocess av en fyrtioårings minst sagt turbulenta barndom. Hittills är jag i alla fall inte övertygad och förstår inte riktigt hysterin över boken.

I takt med att jag läste boken uppfattade jag inte att det samlades en herrans massa småbarn framför scenen. När väl musiken drog igång uppmärksammade jag också att det stod "Lek & lär" på bandets trumset. Tydligen skulle det bjudas på pedogogiska sånger för barn på scene. Låtar som framfördes var något i stil med "Soldansen", "Svara på frågan" och "Vilka låter mest? Killar eller tjejer"? Bandet bjöd dock förvånande nog på en hel del sköna reggaetoner och det var absolut underbart att se alla små barn dansa. Lite pinsamt var det dock att de som var med i bandet nog passerat femtiostrecket hela bunten. On top on that så hade de hållit på med detta i tjugo år. Säga vad man vill. Men man kan nog aldrig bli för gammal för att vara barnslig.