jookmook

En viss herre thar tvignat mig under ett bra tag nu att lyssna på ett band som jag inte hyser allt för starka känslor för; In Flames. Han vill hemskt gärna att jag ska lyssna på A Sense of Purpose då han till och med funderat på att köpa eländet (och han är en sådan person som möjligtvis köper en platta om året!).

För ett elände är vad plattan är. Jag har verkligen inte gått in med en grundinställning att det ska vara dåligt (TRO MIG ANDY!), utan jag har försökt att lyssna så pass objektivt som det bara går. Både hjärnan och hjärtat säger dock att skivan består av simpel och skral musik.

Det finns visserligen ett bra spår, i och med "Move through me". Dessutom är "The mirrors truth" helt okej i förhållande till vad man kan begära av ett band som In Flames, men alla andra låtar har både värdelöst growl och värdelös uppbyggnad. Ingen bra refräng och inga vassa instrumentpartier. Snacka om ett bottennapp.

Visserligen är de ganska intressant och kul att In Flames försöker  sig på ett kvalitativt spår i och med "The chosen pessimist". De efterlämnar dock enbart ett bevis på att de inte behärskar den sostens musik. Resultatet är ett stort misslyckande. Jag må vara en pessimist jag själv, men usch och fy, hur fasiken kan man gilla det här? Enbart horribelt.

Och nej, se inte det här som en seriös recension, bara ett bevis för Andreas att jag lyssnat på eländet.