jookmook

Jag tycker personligen att jag blivit bättre på att uppdatera bloggen. En följd av det har blivit att fler läsare lockat sig in i min lya, något som jag självklart uppskattar. Fortsätt med det, och dra in lite mer folk vet i fan!

Från och med imorgon kommer jag dock vara frånvarande, och ända tills söndag får ni vänta innan ni ser något nytt dyka upp på bloggen. Jag ska nämligen till landet och andas lite frisk luft, vilket kan behövas. Jag märkte faktiskt när jag duschade idag att tiden ute i solen börjar ge resultat. Det känns bra inför beach 08, även om jag inte kommer ha mycket tid för strandsåsande nu i sommar. Det ska bli skönt att komma ut till landet igen. Kanske, eller rättare sagt förhoppningsvis, träffar jag Kalle K. Det var ett tag sen. Jag saknar honom.

Idag var det mösspåtagning i skolan. Visserligen var det inte jag som kulle få en vit mössa på mitt huvud, tills dess dröjer det ju ett år, men mösspåtagningen rör alla på skolan - treor som ettor, tvåor som lärare. Lektioner hade stannat upp, och tiden stod på något underligt vis stilla i det blåsiga och småkyliga klimatet.

Det var en stor skara elever, bortsett från treorna, som hade samlats för att bevittna mösspåtagning och bland annat få höra manskören ta ton, bestående av ett dussintal lärare. Lärarna skötte sig förvånansvärt riktigt bra och gladde skolans ärade treor.

Däremot var dagens två talare inga höjdare. Elevrådsbossen, dvs Arman, tackade både Stefan Gadd och sin klass Jo3 på ett vackert sätt, men sade inget allmänt till treorna, vilket kom som en chock. Arman brukar tänka på vad han säger. Kanske fick han uppgiften i handen precis innan ceremonin, eller så var han möjligtvis märkbart tagen av stunden.

Vår nya rektor, Hans Nordmark, fick även visa upp att han inte är en talare i klass med Urs. Hans tal var ytterst osammanhängande där han pratade om glassar när han egentligen skulle prata om studenten, som om han försökte på sig en Blondinbella. Orden kom inte från hjärtat, och säkerligen inte från hjärnan heller. Vad hände till exempel med lyckoönskningarna till treorna?

Jag får väl vara den som tar sinnet i förnuft och göra det som ingen annan gjorde? Ni som står med ena foten utanför gymnasiet - Lycka till i framtiden.

Då jag tyckte att min gamla fina, och lila, mp3 varit inne på lagning lite väl länge bestämde jag för att slå en signal till On Off. Där fick jag berättat för mig att jag tydligen skulle få en ny mp3 och att de inte hade haft en tanke på att berätta detta för mig. Tydligen hade de hoppats att jag inte skulle höra av mig så de slapp betala ut 1500 kronor. För 1500 kronor var den summa jag fick för det gamla skräpet, ett ganska bra kap om jag får säga det själv.

För dessa pengar har jag nu köpt en ny Sony mp3. Denna gång en svart med färgskärm och allt. Den är jättefin. Jag får bara hoppas att det är minst lika bra som min gamla mp3. Men det är den säkert. Imorgon kommer ni som ser mig att även se den nya mp3n. Jag är jättestolt över den. Däremot kommer jag inte att döpa den, som vissa andra tycks göra...

Så har nedräkningen äntligen börjat! Snart är det dags för en av årets största höjdpunkter - Eurovision Song Contest. Idag visades det första av fyra program av "Inför Eurovision", där en panel bestående av fem personer betygsätter årets bidrag.

Under loppet av fyra program ska de hinna bedöma hela 43 nationer, vilket är rekord för Eurovision. I årets panel sitter det inte personer representerade från alla nordiska länder som det vanligtvis brukar göra. Det konceptet skrotades i år, vilket jag tycker är jättetråkigt. Årets panel består istället av Lena P.H, Shirley Clamp, Babben Larsson, en relativt okänd komiker med namnet Thomas Järvheden samt den personen som vanligtvis brukar representera Finland, Thomas Lundin. Av att döma av det första programmet är - inte särskilt oväntat - både Lena P.H och Shirley Clamp riktiga blunders i panelen, men utan att vara sämre än Charlotte Perrelli som varit med under tidigare år (fast visst vore det lite konstigt om hon skulle vara med i år också?).

Nedan följer min bedömning av bidragen.

Montenegro. Lite klatschig sångare som är en blandning av Sebastian och Tomas Lundin (artisten då, och inte panelmedlemmen). Svag refräng, men versen är ändå helt okej. Får ändå svårt att ta sig vidare från semifinalen, även om många unga tjejer kommer att bli kär i honom. En tvåa.

Israel. Riktigt svag inledning, det känns som att sångaren skriker ut refrängen. Visserligen är hebreiska ett jättevackert språk, men det gör inte låten bättre. Den blir bara värre och värre ju längre den lider. Falsksång på hög nivå, och kan man vara tråkigare på scen? En etta.

Estland. Varför detta bidrag från just Estland? Jag kommer ihåg Vanilla Ninja för några år sedan. De var en klar höjdpunkt. Det här är ett riktigt bottennapp. Det blir nog allmänt känt efter den här låten att komiker inte kan sjunga. Det bjud på imponerande svag sång, även om refrängen sätter sig så där irriterande på hjärnan. Det finns ändå vissa sköna musiktoner i låten och ibland är det riktigt roligt. En etta.

Moldavien. Börjar riktigt starkt. Skön jazzig stämning och det är en viss café-känsla över hela låten. Jag förstår dock inte varför hon ska "ooa sig" så mycket i låten. Det sänker ned betyget rejält. Dessutom blir det tråkigt och inte särskilt spännande i slutändan. En tvåa.

San Marino. Bandet från landet med enbart 29 000 invånare imponerar överraskande mycket på mig. Det är både lite U2 och Coldplay över låten, främst på grund av att vokalisten är extremt likt Bono. Det är lite tråkiga gitarrer, men desto roligare synth-inslag. Klart intressant bidrag som kan plocka en del röster. Något svag refräng. En trea.

Belgien. Låten sjungs tydligen på något låtsasspråk - för andra året i rad för Belgien. Det är inget fel att sjunga på ett språk som inte existerar, så länge man gör det bra. Den här låten är dock inte alls värdig ett låtsasspråk. Mestadels skum, men oväntad, och det är också där den hämtar sin ynka poäng. Mer flamsig än bra. En etta.

Azerbajdzjan. Landet som är svårt att stava till tycks vara bra på att ta fram starka bidrag. Den här låten hör absolut till en av vinnarkandidaterna. Otroligt häftigt dramaturgisk indelning där ängel slåss mot djävulen. Det är ren sångslagsmål, och det är riktigt häftigt, med många starka toner. En klar fyra, med snudd på femman.

Slovenien. Både popig och pampigt. Jag får Lean Rimes och Shakira känsla över den här bruden. Dessutom är hon riktigt snygg, där hon framför en låt som är enkel att lyssna på och lätt sätter sig på hjärnan. Hör absolut till de bidrag som kommer att fajtas om segern. En fyra.

Norge. Jag blev chockad när den fick 24 poäng av panelen, dvs en poäng från full pott. Vadå kompisröstning? Låten är inget mer än en medelmåtta. Visserligen har sångaren en fantastisk röst, men låten är på tok för svag för att enbart rösten ska kunna höja helhetsintrycket. Får det nog väldigt knepigt att ta sig vidare från semifinalen, lär säkert bli slagen av komikerna från Estland, om jag känner Norges otursförföljelse. En trea.

Polen. Lång och förhållandevis snygg brud (även fast hon känns väldigt tillgjord) som framför den enda riktiga balladen av dessa tio bidrag. Dessutom tycks hon ha en skarp röst. Fiolerna förhöjer stämningen, som också gör låten sockersött. Blir förvånad om den inte tar sig vidare. En trea.

Jag låg zappandes i soffan efter alla helgens nederlag och fastnade tillslut på barnkanalen. Ibland sänder de faktiskt riktigt roliga program. Jag tycker det är så spännande att se vad barnen säger och hur programledarna ställer sina frågor till barnen. Det är ofta guld värt.

Ett uppenbart exempel som jag såg för några dagar sedan (dock inte på barnkanalen, utan på SVT1) var när bandet Babian gästade programmet Bobster. Babian anpassade sig verkligen till barnen och agerade jättetöntiga. Då kom det också som en chock när de lirade vrålig rock, även om de själva kallade deras musik för aprock och att deras förklaring till bandnamnet var att de "alltid känt sig som apor". 

De var dessutom med i en frågesport och fick bananer för varje rätt svar. När en från bandet sedan skulle vara med och kritisera tre stycken aktuella låtar höll jag på att garva ihjäl mig. Han diggade fullt ut och uttryckte sig jätteroligt. Tyvärr kommer jag inte ihåg exakt vilka ord han använde sig av, men han var verkligen störtskön. Och jag glömde väl inte säga att de skulle sätta på sig björndräkter på tid? Det var nästan höjdpunkten. Om inte när de gav bajs eller godis till låtarna. Bara idén är ju befängd.

På Club Havanna satt en lite virrig, men entusiastisk, programledare med tre stycken tolvåringar i ett jättehav med bollar (det såg helgalet ut). Panelen hade tidigare fått i uppdrag att recensera en skiva, en film och tippa hur det gick mellan LHC och HV71 i finalserien. Den person som skulle tippa matchserien var jätteflummig. När han skulle presentera sitt tippande sade han att han hade tippat "HV71-Jönköping", dessutom tror jag att han missuppfattat att det var sporten hockey som det handlade om. Det bisarra var dock att han hade lyckats gissa rätt, men anledningen att" HV är jättestarka eftersom de bara åkt på 71 förluster".

När panelen sedan skulle diskutera om Sverige skulle bojkotta OS eller inte sa en av personerna att "jag bryr mig egentligen inte särskilt mycket". Höjdpunkten var dock när de i slutet av programmet fick i uppdrag att besöka Tivoli i Köpenhamn och testa på att coola attraktioner, då temat för dagens program var att nöjesfält börjat öppna upp portarna. När programledaren frågade om han fick åka med följde ett tveksamt "njaaaa" som svar av panelen. "Äsch det är lugnt, jag kan gå och skjuta någonstans så slipper ni mig", kontrade programledaren som en avslutning på programmet.

Visst är barnprogram fantastiskt? Helt klart min typ av humor =).

När jag åt chips igår, bestående av Sourcream & Pepper, slog det mig. Vafan har hänt med Sourcream & Cheese chipsen? Det var länge sedan de försvann nu, men jag har saknat dem varje minut. De är verkligen världens godaste chips. Jag får nog mejla OLW och be dem återlansera produkten. Jag skulle allt vara beredd att betala dyra stålar.

Då allt gått för jävligt i hockeyn är det tur att man kan glädja sig åt fotbollen. Kalmar är obesegrade i Allsvenskan och har har gjort flest mål och släppt in minst i serien. Det är en guldkantad inledning på säsongen. Jag hoppas att vi inte släpper in några fler mål på resten på säsongen, försvaret är ju trots allt vår starka sida (även om det knappast är troligt). Men anfallet har tydligen också börjat leverera. Flest mål av alla i serien talar ju för sig självt.

Dessutom fortsätter mitt eget lag att ånga på. Trots att vi speade långt under vårt kunnade i gårdagens match lyckades vi vinna med 2-0, med bud på fler mål. Jag vet inte vad det var som gjorde att vi inte spelade som vi brukar, det kan ha varit pressen. Hursomhelst är det grymt att vinna med 2-0 när vi spelar dåligt. Dessutom fick vi spela på grus (hör och häpna)! Det kan också ha varit det som dragit ner vår spelskicklighet. Men att hålla nollan är ju åtminstone inte helt fel. Det ser fortsatt bra ut i serien. Vi siktar in oss på att gå igenom obesergarade, och förhoppningsvis utan att släppa in några bollar i mål överhuvudtaget.

Jag och Fanny (d.y) var mitt uppe i en diskussion om Aidens spelning på lördag, och om att jag tycker det är tråkigt att Farde inte kan haka eftersom han ska till Gotland i helgen. Fanny undrade varför och då svarade jag att det är lite segt att stå tyst mellan förbanden. Det här svaret följde på det;

- Va, jag fattar inte vad du menar. Förband har man ju om man gjort sig illa.

Sådana kommentarer kan man få när man pratar med trettonåringar. Visst är det sött och oskyldigt =)?

Ta inte illa upp, Fanny. Du får väl se det som en minihämnd =)?

Jag kunde knappt uppfatta och tro de ord som min gympalärare överöste mig idag.

Några kommentarer från henne.

"Om jag skulle kunna sätta högre betyg än MVG på dig skulle jag göra det"

"Du är one of a kind"

"Jag kan nämna det ena superlativet efter det andra"

"Det är sjukt lätt att sätta betyg på dig".

Resten av tiden hade jag mest blackout...

Jag som inte ens är särskilt duktig i någon idrott egentligen. Med lite vilja kommer man långt. Tack, Tina, du gjorde min dag.

Jag blir lika förvånad varje gång. Först blev jag extremt positivt överraskad av förra årets pjäs "Döda poeters sällskap". Musikalen "Moulin rouge" tidigare i våras höll också klart måttet. Kultur i skolan tycks alltid få mig att höja på ögonbrynen en extra gång. Anledningen kan vara den nära relationen till aktörerna, eller kanske är det bara så att jag underskattar skolans elever.

Dagens stora överraskning var "The breakfast club" som hade suttits upp av ett fåtal elever från estettvåorna, närmare bestämt nio stycken. Jag känner de alla ganska väl, jag har gått kursen drama med alla eleverna förutom en (som jag istället känner desto bättre privat). Vanligtvis vet jag alltså vad de går för, jag var mycket väl medveten om att det inte är några nybörjare som jag skulle bevittna.

Däremot överträffade dessa elever mig ännu en gång. Det verkade som att de utvecklats inom alla stadier, eller så trivdes de helt enkelt ypperligt i sina roller. För deras rolltolkningar var det inga större fel på. Visst förekom det lite felsägningar här och där, lite fnitter på fel ställen, lite överspelande och en hel del rader som inte gick att uppfatta. Men vafan, detta var bara småfläckar som fort glömdes bort av alla de andra starka scenerna som hos mig ofta lockade skratt.

Jag har själv inte sett den kultförklarade klassikern och vet inte direkt om syftet är att den ska vara rolig, någon sa till exempel till mig att pjäsen ska vara dramatisk och rörande, men gänget hade verkligen lagt ned den där extra energin på att lyfta fram de komiska sidorna i varje roll. Då jag dessutom känner folket privat och har tillbringat många skrattstunder med dem är det svårt att hålla sig från skratt när de agerar på ett visst sätt. Men i det stora hela fanns det ju fina saker att ta med sig från pjäsen. Dessa blev dock lite luddiga i min mening, vilket får ses som det enda riktiga minuset i uppsättningen. Än en gång är jag djupt imponerad av skolans elever. Fasiken vad bra ni är!

Adrian är en framtida skådis, det är jag övertygad om.

Aiman lika så om han verkligen vill det fullt ut. Det finns ingen person som kan mäta sig med hans energi. Tyvärr kom han inte upp till sitt fulla kunnande idag.

Micke hade inga större roller i denna uppsättning, men skötte sig galant ändå. Skön snubbe som passar perfekt för vissa rolltyper.

Faraz är en talang utöver det vanliga. Hade bild när "alla vi andra" hade drama, men visar här att han även behärskar drama alldeles ypperligt.

Där har ni mina främsta kompisar i gänget. Att utelämna de andra vore inte riktigt rättvist.

Om det var en slappdag igår så var det mer av en moppedag idag. Först åkte jag moppe till kyrkan för att delta med mina konfirmander i högmässan. Det var underbart att gå på en högmässa igen, jag gör det egentligen för sällan. Jag borde gå varje söndag, men då portarna står öppna klockan 11 och jag har mycket annat på söndagar, är det ofta jag prioriterar någonting annat istället. Det borde jag egentligen inte göra, men jag går ju på mässa nästan varje onsdag i alla fall.

Mässor är bland det bästa jag vet. Man får en stund för eftertanke, en stund för vila, en stund för njutning. Man behöver inte vara kristen för att trivas, även om jag som bekant är helt såld på den biten. Alla borde egentligen göra det oftare, och då inte ge upp efter första besöket. Det tar ett tag innan man kommer in i rutinerna och verklligen förstår sig på charmen med alla moment. Man måste vänja sig till en viss del, men så är det ju med allt. Det är en mognadsprocess.

Sedan åkte jag också moppe till min fotbollstärning. Det var riktigt skoj att träna på gräs för en gångs skull. Det märks tydligt att klubben satsar mer på mitt lag i år. Jag hoppas att vi inte för dem besvikna.

Ikväll blir det att se filmen Flightplan, som jag hoppas är ett gott val att spendera kvällen. Trailen som jag sett sänker åtminstone inte mina förväntningar. Dessutom blir det väl att förbereda en del frågor till mina två intervjuer nästa vecka med Danko Jones och Moto Boy. Slutligen måste jag nog också plugga lite, det känns som att jag ligger lite efter i naturen, geografin och engelskan. I övrigt går det idelt bra, vinden har vänt.