Besvikelsen är total
Jag var som bekant och såg den tredje matchen i SM-finalserien mellan HV71 och LHC i fredags. Innan den kampen ledde LHC med 2-0 i matcher och allt tycktes vara frid och fröjd. Drömmen om fyra raka vinster låg som en våt hinna över min mun. För inte skulle väl Linköping kunna förlora hemma? Aldrig tidigare i slutspelet hade de ju åkt på en hemmaförlust, och vad skulle kunna hindra dem från att undvika det åter? Jag såg inga orosmoln på himmelen.
När Musse Håkansson satte dit 1-0 efter 15 sekunder var glädjen total. Mina beräkningar tycktes stämma, vi gick mot ett 3-0 övertag i finalserien. Men sedan hände något. Stana släppte enkelt in 1-1 pucken mellan armarna och såg fortsättningsvis allmänt skakig ut vid varje kontakt med pucken. Det ledde i sin tur till en osäkerhet i laget, och det begicks mängder med individuella misstag från alla håll. Varje bortamål var ett misstag, varje bortamål var ett skitmål som borde ha räddats med enkelhet. Jag har aldrig tidigare sett LHC spela så dåligt. Trots det ledde vi med 2-1 efter två spelade perioder. Chansen till en vinst var fortfarande övervägande stor.
I sista perioden gick dock HV71 på knock. De lade in den ena turpucken i kassen efter den andra. Plötsligt var det HV som höll i taktpinnen och ledde med 3-2. I slutet av perioden utjämnades dock lite av HV's tur-hockey till LHC's fördel då vi kunde trycka tryck in 3-3 pucken på ett underligt vis. När vi sedan fick spel i fem mot tre i en hel minut såg det bra ut. När en HV-back kastade klubben såg det ännu bättre ut. Alla i arenan väntade på straff. Domarjäveln friade totalt. Den missen kan ha kostat Linköping guldet.
Istället åkte vi på en utvisning i slutminuterna, en utvisning som också återstod till förlängningen. Pausen innan denna avgörande förlängning var horribel. Jag kunde knappt andas, jag visste att det såg riktigt mörkt ut. Och mycket riktigt, 40 sekunder in i förlängningen kunde HV sätta dit den avgörande pucken. Besvikelsen var totalt.
Nu känns plösligt guldet väldigt avlägset, vi faller nog tyvärr på mållinjen i år igen. För inte ska vi väl kunna vända den här matchserien till vinst efter denna brakförlust? HV71 avgör nog med sina nästkommande två raka hemmamatcher. Jag har nästintill förlorat hoppet. Det blir väl helt enkelt att rikta in sig på Kalmar i år istället?
När Musse Håkansson satte dit 1-0 efter 15 sekunder var glädjen total. Mina beräkningar tycktes stämma, vi gick mot ett 3-0 övertag i finalserien. Men sedan hände något. Stana släppte enkelt in 1-1 pucken mellan armarna och såg fortsättningsvis allmänt skakig ut vid varje kontakt med pucken. Det ledde i sin tur till en osäkerhet i laget, och det begicks mängder med individuella misstag från alla håll. Varje bortamål var ett misstag, varje bortamål var ett skitmål som borde ha räddats med enkelhet. Jag har aldrig tidigare sett LHC spela så dåligt. Trots det ledde vi med 2-1 efter två spelade perioder. Chansen till en vinst var fortfarande övervägande stor.
I sista perioden gick dock HV71 på knock. De lade in den ena turpucken i kassen efter den andra. Plötsligt var det HV som höll i taktpinnen och ledde med 3-2. I slutet av perioden utjämnades dock lite av HV's tur-hockey till LHC's fördel då vi kunde trycka tryck in 3-3 pucken på ett underligt vis. När vi sedan fick spel i fem mot tre i en hel minut såg det bra ut. När en HV-back kastade klubben såg det ännu bättre ut. Alla i arenan väntade på straff. Domarjäveln friade totalt. Den missen kan ha kostat Linköping guldet.
Istället åkte vi på en utvisning i slutminuterna, en utvisning som också återstod till förlängningen. Pausen innan denna avgörande förlängning var horribel. Jag kunde knappt andas, jag visste att det såg riktigt mörkt ut. Och mycket riktigt, 40 sekunder in i förlängningen kunde HV sätta dit den avgörande pucken. Besvikelsen var totalt.
Nu känns plösligt guldet väldigt avlägset, vi faller nog tyvärr på mållinjen i år igen. För inte ska vi väl kunna vända den här matchserien till vinst efter denna brakförlust? HV71 avgör nog med sina nästkommande två raka hemmamatcher. Jag har nästintill förlorat hoppet. Det blir väl helt enkelt att rikta in sig på Kalmar i år istället?
Kommentarer
Trackback
