jookmook

Som ett ytterst tråkigt avslut på en annars trevlig kväll försvann min plånbok spårlöst igår kväll. Det känns så typiskt mig då jag gjort liknande saker flertalet gånger förut. Ingen kan väl ha glömt Malta eller förlusten av mitt SL-kort efter att ha haft det i en dag? Jag har helt enkelt inte alla saker i hamn hela tiden, jag är lite av en slarver.

Gårdagens avbräck var plånboken som jag upptäckte försvunnen efter att ha sprungit benen av mig till pendeltåget. Harald gjorde en hedersam insats och hjälpte mig leta efter plånboken, men ingen av oss såg ett spår av den. Jag ringde hem med svansen mellan benen och bad pappa spärra kortet.

Efter att ha sökt land och rike efter min plånbok idag igen gav jag upp hoppet och begav mig hemåt. När det såg som mörkast ut fick jag ett samtal från Stadsteatern. De hade hittat min plånbok, och till och med pengarna fanns kvar i den. Nu känner jag mig bara dum över att jag spärrade kortet då jag inte får ett nytt förrän i början av nästa vecka. Men man ska ju alltid tro det värsta om folk, även om det uppenbarligen finns änglar som är villiga att lämna tillbaka försvunna plånboker.