Novelluppgift

Efter mycket slit verkar äntligen novelluppgiften vara klar för min räkning. Analysen (som jag skrev klart idag) höjde verkligen min novell upp till skyarna, det verkade som jag hade planerat vartenda litet moment som finns med. Det hade jag givetvis inte, men det föll sig ut väldigt naturligt när jag satt och skrev analysen. Aja, sen kan jag ha tolkat hela uppgiften fel också. Men nu lägger jag tid på andra saker istället, så som psykologi och religion. Dessutom måste jag börja recensera lite plattor snart.

Gandhi

På dagens historie- och religionslektion började vi se mastadonfilmen Gandhi. Dessa lektioner sträcker sig tillsammas till 2,5 h, men då filmen håller på ytterligare en timma så har vi en bit kvar att se på nästa historielektion. Vi såg filmen i aulan och hade alltså tillgång till en riktigt härlig och stor skärm, men trots det hade jag svårt att se texten då flera huvuden satt framför mig (ja, jag behövde faktiskt text, indiernas engelskuttal är inte att leka med). 

Efter denna uttömmande långtradarfilmvisning drog jag en snabb gallopundersökning på vad folk tyckte om filmen och de flesta verkade faktiskt berörda och tagna. Visst var Gandhi en fantastisk man, men med tämligen dåliga rollprestationer fick jag inte alls någon relation till filmen. Jag såg den mer som ett komiskt berättade om en väldigt speciell man.  Det är faktiskt rätt underligt att denna film vunnit så pass många Oscar som den gjort...


Världens bästa film

Uppmärksammade tidigt under gårdagen att filmen Braveheart skulle sändas på 6:an. Framåt småtimmarna glömde jag dock helt av detta faktum och kunde inte hoppa in i filmen förrän mot slutet. Jag har alltid älskat Braveheart och hävdar att det är en utav världens bästa filmer, även om den lilla snutt som jag såg igår inte alls kändes så imponerande som jag mindes den. Problemet var nog att jag inte kom in i den rätta stämningen, även om jag satt och fick rysningar till den klassfulla filmmusiken.

Grät gjorde jag under Idol i dag. Det var det första avsnittet jag såg och så gråter jag. Helt sjukt. Men det var faktiskt inte så kul när de tar ut den mest tonsäkra i hela gänget. Sen ska det tilläggas att flera av tjejerna som gick vidare inte var värdiga sin plats i finalen. Det är faktiskt lite tråkigt att de måste leka jämställda och ta ut åtta killar och åtta tjejer. I slutändan går ändå killarna längst, om man sneglar på tidigare tävlingar. Det är i och för sig inte så konstigt då programmet mest ses av tjejer.

En epok har nått sitt slut

För alla er därute som undrar vad min "msnrubrik" står för ska ni här få en förklaring.

Det hela började för tolv år sedan. Jag och flera killar i samma ålder började spela fotboll för hemmaklubben SIS (Spånga Idrottssällskap). Det började bra, som sjumanna- och femmannalag var vi riktigt lovande och vann flera turneringar, men som elvamannalag har det inte fungerat lika bra. Trots det är vi ett tiotal killar som fortsatt att spela under alla dessa år och efter totalt tolv år tillsammans spelade vi vår sista match i går. Det var stor uppslutning, så väl som bland spelare som publik. Tyvärr fick vi ingen drömstart, utan motståndarlaget kunde ta ledningen efter en missriktad hemåtnick och självmål. Vi jobbade oss dock in i matchen och lyckades kvittera när det var ca 20 minuter kvar.

Trots en mål på mållinjen från motståndarlaget och några andra vassa målchanser stod sig resultatet matchen ut och matchen slutade 1-1. Ett värdigt avsked, även om jag kanske fick offra lite väl mycket. Jag fick nämligen en spark på ett alldeles för känsligt ställe och fruktar seriöst att jag blivit steril. Har fortfarande smärtor och det ser inte allt för bra ut. Men, men, förmodligen och förhoppningsvis är det inget allvarligt, även om det gör förbannat ont.

Inriktningsdag à la big nama

Igår var det inriktningsdag i skolan, en dag ämnad för att eleverna inom de olika inriktningarna ska lära känna varandra bättre (i vårt fall Jo1, Jo2 och Jo3). Dumma som jag och Andreas var så valde vi att ställa upp på att hålla i en egen station. Efter många slitdrag i håret och vilda tankar kom vi, trots allt, fram till den banala idén att köra lite namnlekar och annat trams - allt för att skapa en viss känsla av enkelhet och umgänge över åldersgränserna.

Och visst belv det lyckat. Med schemat namndans, tidningen och leken med det fjolliga namnet "Stad, land och hav" lockade vi fram såväl konflikter som skratt och hejarop. Kanske, och ytterst toligen, hade jag och Andreas det roligast av alla ändå, med bland annat en sönderslagen lampa och skivfodral som följd.

Vilse i skogen

Nej, riktigt så illa som rubriken ljuger om slutade inte dagens orienteringsäventyr i Enebyberg. Det var en bedrift i sig att ta sig till denna plats som ingen riktigt visste var den låg. Som tur var fick vi också beröm av lärarna för att vi tillslut klarade av denna orienteringsbragd. Kanske var det just detta som fick jag och min, för dagen, hyperseriösa partner Andreas att bli tillräckligt taggade för att rivstarta och ta de första kontrollerna (som för oss var 12, 13, 14) på banan med stort L i svårighetsgrad i ett nafs.

Sean började dock äventyret på riktigt. Kontroll nummer 1 hade vi ordentliga problem med och var ute på en rejäl tangodans mitt ute i intet. Detta knackiga orienterande fortsatte ända fram till kontroll nummer 7 där vi äntligen lyckades få upp farten igen, bara för att tappa bort oss igen på vår slutkontroll för dagen (nummer 11). Tiden rann iväg som floder och vi närmade oss 2 h i tid (maxtid för terränglöpningen var 2,5 h) och jag blev allt mer irriterad övr hur vi kunde sköta oss så pass dåligt.

När vi kom in på klockslaget 1 h och 48 min trodde jag inte mina öron när lärarna som bevakade tiderna och kartorna (och alla värdesaker för den delen) sade att vi var först in i mål. Tydligen var vi inte ensamma om att slarva rejält med årets, i mitt tycke, riktigt tuffa orienteringsäventyr....

Tack bossen!

Fick ett efterlängtat brev på posten igår. Jag fick äntligen några skivor som jag kan bita tag i och recensera, även om jag har fyra album hemma som jag har som ändamål att skriva om först. Visserligen var det bara tre skivor i paketet, men det var istället desto bättre material. Eller vad sägs om Herbrightskies debutalbum, Sonic Syndicates nya och ett debutalbum av ett band som tydligen är på rask uppgång? Jag säger yippie!

Sedan Hultfredsspelningen i somras har jag velat recensera Herbrightskies och nu är det äntligen möjligt. Varning för högt betyg! Sonic Syndicates nya har jag redan tjuvlyssnat på och är fortfarande osäker på betyget, jag kände mig dock inte jätteimponerad av det jag hörde. Den tredje skivan som jag fick hemskickad lät föga imponerande. Kan mycket väl hamna under en av mina sämre recensioner.

Dessutom fick jag hem en DVD. DVDn var dock med Melvins och det är ett band som jag aldrig riktigt förstått mig på. Visserligen har de en grym historia bakom sig och gör en del bra låtar, men att recensera en live-DVD med dem känns inte riktigt rättvist då jag inte alls är påläst på deras musik. Dock så måste jag erkänna att det är grym synkronisering mellan de två trummisarna som medverkar på DVDn och bandets frontman. De vet exakt vad de andra ska göra. Snacka om total taktkänsla. Det måste dock upplevas för att man ska förstå innebörden i det hela.

http://www.youtube.com/watch?v=Vc0hHVBWYl8 En liten kort inblick.


No Jesus Christ

Idag satte vi religionsläraren på plats. Eller gjode vi verkligen det? Ingen vågade riktigt säga vad som rörde sig innanför deras huvuden. Inte så konstigt i och för sig, vem vill vara uppriktigt elak när man kan gå via sin mentor och få fram budskapet framlagt på röda mattan istället? Men visst märkte vi en smula förändring under dagens lektion. Förhoppningsvis är detta ett steg i rätt riktining. 

Då jag tänker på denna incident tänker jag även på nedstående låt. Texten är väl under all kritik, men basslingan i början och sånginsatsen är det inga större fel på.

http://www.youtube.com/watch?v=o4x0O8kVLN0

Lyssna även på Eyes of the Devil med samma band.

Inget plugg idag heller...

Först och främst måste jag säga att jag blev otroligt rörd när jag såg att två personer hade skrivit att jag är en grym skribent i bloggens kommentarer. Inte för att jag inte hört det förut, men ändå... Haha, nedå, men det värmer så otroligt. Varje gång. Jag hoppas ni förstår att era kommentarer gör skillnad! Det är sådana som ni som gör världen till en bättre plats! Folk måste börja förstå att man måste uppmuntra och säga mycket mer bra saker till varandra än vad man gör idag. Det är ett måste för fortsatt överlevnad i ett hårt klimat.

Nu till rubriken... Jag försökte plugga igår, men blev störd av en person som tycker att jag är inne på msn alldeles för sällan (vilket jag även är). Detta gjorde att jag sket i pluggandet och spenderade min tid med några timmars trevlig konversation istället. Det är dock nog så viktigt, att samtala med personer är också alldeles för underskattat.

Idag hade jag dock hela kvällen ledig, trodde jag, och därför skulle jag kunna göra både novelluppgiften (som jag ligger långt efter med) och lite svenska eller psykologi eller matte i lugn och ro. Men när jag kom hem stod det i ett mejl att jag är ackrediterad till en spelning för kvällen, och vips så gick mina pluggdrömmar i kras. Men det är ju synd att klaga när man får se ett av Sveriges bästa metalband - Meshuggah!

Det får bli att skjuta upp pluggandet - igen. Torsdag är jag ledig. Tror jag.


Smygporr

I går var det filmkväll hemma hos Carro (utan hund! hon måste ha lyssnat på mitt (dåliga) skämt?). Vi hade samlats åtta förväntantsfulla individer för denna kväll. En ätandes, men de flesta drickandes juice (Carro har ju ett förbud mot läsk). Desa individer, så väl ätandes som drickandes, försökte gång på gång fråga om filmvalet, men fick bara luddiga svar av värdinnorna.

Efter lång väntan vågade värdinnorna till slut och äntligen visa den film som vi skulle se. Jag förstod genast varför de skämdes över att berätta vad de hade hyrt. Jag såg framför mig ett svart fodral av en film från 1985 med en handling som beskrevs med två rader. Som ni förstår kunde denna film bara vara ett bottennapp. Enligt artighetensprincipen höll dock alla god min och försökte innerligt byta samtalsämne till något annat innan klockan blev slagen för filmvisning.

Vi satt och trängdes ordentligt i sofforna, kanske var det just det som fick oss alla att hoppa till när filmen gick igång. Framför oss såg vi en kvinna i vit morgonrock som höll på att spegla sig samtidigt som en man sensuellt iakttog henne. Detta kändes inte riktigt som den västernfilm som utannonserades på filmfodralet... Mannen började nu klä av kvinnan i filmen. Han knäppte upp morgonrocken och började smeka hennes bröst. Det dröjde inte länge innan killens kuk kom fram.

Vi kände nu ett starkt behov av att tillkalla värdinnorna och fråga vad fan de hade hyrt för film egentligen? När de kom in i rummet blev de dock lika chockade som vi och verkade tycka att det som hände var ytterts pinsamt och obekvämt. De påstod att filmuthyraren måste ha tagit fel på film. Dumt nog trodde vi dem till en början och tänkte gå till uythyrningsbutiken och klaga. Men sedan lyckades vi klura ut att det svarta filmfodralet som den uppseendeväckande filmen låg i var en av de Clint Eastwood filmer som följer med när man köper Aftonbladet. Uppenbarligen måste de ha gömt fodralet till den porrfilm som de egentligen hade hyrt.

När tjejerna sedan kände sig alltför trängda och tvingades erkänna fick vi oss alla ett riktigt gott skratt. Så här i efterhand måste man medge att de hade ställt till med ett riktigt roligt spratt som ingen av oss hade väntat sig. Plötsligt förstod vi alla även skämtet som sades tidigare under kvällen; "Ska vi sätta på filmen?".

Deppdag

Efter storförlust i serien för P90 och on top on that förlust även för hjärtat Kalmar FF är det lätt att man blir lite ledsen i ögat. Därför får den 21 september år 2008 skrivas som en officiell deppdag. Vi tar dock nya tag och skyller allt på Jimmy!

Positivism

För att ge någon springa av hopp och positivism mitt ibland allt negativt snack följer här några glada rader.

Jag vill tacka för alla intressanta och välskrivna artiklar som medföljer och erbjuds i ämnena mediekommunikation och Historia B (och viss mån även Religion A). Det är alltid en sann fröjd att läsa en text av någon som vet hur man skriver med glöd och passion. Det är en konst, det lär ni upptäcka om ni ännu inte gjort det.

SVT håller på att tappa sitt rykte

Nu kommer vissa personer som hävdar att SVT är skit påstå att de aldrig egentligen haft något rykte, i alla fall inget värdigt sådant. Men detta rykte, som enligt mig (och säkert fler där till) har varit att de ska erbjuda kvalitativ TV som har ett utbildande syfte, håller nu med största beklagan tyvärr på att falla isär. När man ser sådant här i TV-tablån vet man att något är fel;

Amerikansk långfilm från 2004. (Cellular) En ung man får ett samtal på sin mobiltelefon från en kvinna som säger att hon blivit kidnappad och tror att hon snart kommer att mördas tillsammans med sin man och son som kidnapparna gett sig efter. Problemet? Hon vet inte var hon är och hennes batteri till telefonen tar snart slut..

Finn ett fel. Jag kan finna tio. Tio anledningar till att SVT måste sparka sin nuvarande VD och återgå till sin gamla, värdiga, television. Fan, SVT, skärpning!

Tunnelbanevrålåk

När vi ändå är inne på tunnelbana så är det flera saker som jag stör mig på när det gäller detta färdmedel.

Först och främst har jag noll förståelse för hur en tidning skulle kunna hämma säkerheten på ett tåg; "För allas trevnad och säkerhet ber vi er att ta med er tidningarna när ni stiger av". Nonsens! Men plikttrogen som man är så följer man förstås tågens lag.

Nummer två är att de nu börjat säga stationerna på engelska efter att de rabblat upp allting på svenska. I och för sig ingen dum idé, men när jag (och fler turister där till) åkt tunnelbana i mer än tio år utan detta språk och ändå klarat oss förstår jag inte funktionen av det hela, plus att det låter så förbannat fult och förstör människans viktiga natur den dagliga rutinen. Jag har blivit lurad om och om igen med exempelvis TV4 Nyheternas nya signaturmelodi eller SVT's nya logor på kanalerna SVT1 och SVT2. Min värld faller i samman!

Men än värre är det kanske ändå när det inte fungerar att dra korten i spärrarna. Hur många tåg har man inte missat på grund av det?

Det faktum som får mig att fortsätta vilja åka både tunnelbana och pendeltåg i framtiden är alla underbara förare. Visst finns det några skitstövlar, men här följer några sköna kommentarer som jag skrattat gott till. 
"På grund av att vagn ett är överbelastad kan vi inte köra fortarare än halv fart, tack så mycket"
En underbar pendeltågsförare sa detta vid den sista pendeln hem; "Det är en idiot i grå jacka som blockerar dörrarna, därför kan vi tyvärr inte åka vidare".

Tåg är i alla fall med bestämdhet tio gånger bättre än buss.

Bekräftelse

I dag tror jag nog att jag fick min bekräftelse. Däremot kom den nog aningen för sent. Men vem vet, jag har nog fortfarande chansen. Låt denna glädje få återupphållas.

Vem vill vinna en abborre?

När jag i dag än en gång drog en snabb blick på Triss-reklamen som stragetiskt smart ligger alldeles vid min tunnelbaneuppgång slog det mig; Vem fan vill egentligen vinna en abborre? Och inte nog med det; en stor abborre!? Nej, reklamen är nog inte så smart som de tror. Sopor.


Coldplay

Recension är nu skriven och kommer förhoppningsvis upp på Musiklandet någon gång under helgen. När vet man dock aldrig. Spelningen hade några guldkorn, men mestadels var det depressiv sång utan känsla. Snyggt var det dock. Coldplay är ett band som man bör se innan man dör, det medger jag.

Nya gympartners

Då Harald skulle bort på begravning gick jag ner till gymmet med tron att jag skulle få grymta för mig själv. Men där stod två trevliga herrar i JO2 och lyfte hantlar med största koncentration. Som alltid med dessa herrar blev det en trevlig vistelse. Harald, känn dig petad!

(nedå, hoppas begravningen föll ut till sin rätt)

Depressiv, ja visst?

I dag, och förvisso flertalet gånger tidigare, blev jag anklagad för att skriva alldeles för negativa saker på bloggen. Det må så vara, men någon stans måste man ju få vara ärlig och säga sanningen, hur otrevlig den än är? Eller?

Match + konfaträff

I morgon har jag både match och konfirmandåterträff vid nästintill identiska tidpunkter. Jag kan tyvärr inte dela mig i två men ska ändå se till att närvara vid båda högtiderna. Dock förmodligen en aning sliten med tanke på kvällens bravader och att det blir en hemskt hektisk dag i morgon.

Födelsedagsfirande

I dag fyller min kära klasskamrat Andreas 18 och det ska självfallet firas med dunder och brak. Jag och mina homeboys (Harald och Jules) har inhandlat presenter av finaste karaktär och klätt upp oss til höjderna. Klockan nio börjar det, ingen vet när det slutar. Vårt mål och vår uppgift med kvällen är att jaga Andreas. Partaj, lahaj!

Skolfoto och diverse annat

Många skolinlägg i dag, men det har inte hänt så mycket annat av värde. Fast jag såg en intressant Beatlesdokumentär förstås. Femtio minuters studie om pressen som Beatles fick utstå och hur populära de egentligen var - nu som då. Under deras spelningar på 60-talet gick det inte ens att höra vad de spelade eftersom publiken jublade och skrek för mycket.

På skolfotot vill några få delar av klassen ha spex, andra är tråkiga nog att vara mainstream. Jag skulle gärna vilja ställa upp på ett av (de få) spexförslagen böghög, även om vi självfallet skulle vara påklädda efter att en viss kamrat påstått att man faktiskt kan ha kul med kläderna på. Det ser som förstått mörkt ut för spexandet i år, men alla vet ju att jag ser lite galen ut ändå. Vi ska nog kunna göra något kreativt och kul av situationen ändå.

Nästa stora snackis var hur vi ska göra med slutskivan. Som vanligt ville ingen i klassen ta på sig något ansvar och det höll på att sluta med att vi inte ska ha någon skiva alls. Men efter ingripande av lärare lyckades vi hitta en ansvarig och diverse förslag på hur en underbar kväll kan ta sig kommer förhoppningsvis upp inom kort. Det känns för övrigt  fortfarande helskumt att jag ska ta studenten om x antal måndader. X betyder att jag inte vill räkna, jag vet mycket väl om när det är tack och adjö för min del.

Sömnlös

Nej, riktigt så illa som rubriken påpekar är det inte, men då jag "bara" sovit totalt elva timmar de två senaste dygnen får jag problem att hålla humöret och huvudet uppe. Jag är i stort behov av bra (eller mycket) sömn, därför ser jag fram emot torsdag då skolan börjar vid två =).

Sylt med pannkaka

Jag övertygade glatt och fullständigt seriöst mina konfirmander (som jag allt som oftast möter på pendeln nu för tiden) att jag bara äter pannkakor som en ursäkt för att komma åt sylten. I dag var inget undantag, skolans pannkakor är inget man bjuder på vid fina tillfällen, men då dessutom sylten var utspädd och inte smakade någonting blev det dubbelt bottennapp. Nej jag ser fram emot Hi(t)llers soppa på torsdag och kycklingen med curry på fredag.

Regn, regn, regn

Detta förbaskade regn som vägrar att försvinna. Jag blir så trött på det att jag med lätthet skulle kunna falla in i en djup depression. Jag vill se lite sol och vackert väder för omväxlings skull.

Religionskunskap

Efter att ha fått upprepat baskunskap efter baskunskap för mig på mina hittills alldeles horribla religionslektioner har jag helt tappat suget om ämnet som jag trodde skulle bli en ny favorit. Det är inte sånt här vi pratar om på konfirmandundervisningen om ni tror det. Det är dessa tråkiga basfakta som får folk att hata religion, även om det är nog så viktigt att veta när Muhammed var verksam och vilka två sakrament som ingår i Kristendomen. Detta är dock skåpmat för mig och jag skulle bli bra mycket gladare om jag fick bita tag i en riktig köttbit istället.


Scars on Broadway

Jag skulle egentligen intervjua Scars on Broadway klockan 18.30 idag, men av någon anledning som står över min vetskap valde de dessvärre att avboka alla intervjuer. Jag har dock blviit lovad både biljett för kvällen och en telefonintervju vid ett senare tillfälle. Av lyssninssessionen av Scars on Broadways första och hittills enda album att döma kan kvällen bli riktigt rolig. Nervositeten inför min första telefonintervju kunde dock inte ha varit större. Men det ska nog gå bra, jag vet att jag förberett en drös vassa frågor.


At the Gates

Jag såg At the Gates sista Stockholmsspelning någonsin igår. Jag blev inte speciellt övertygad utan tvärtom besviken och gav enbart betyget två till de gamla hardcorehjältarna. Gamla var just vad de kändes på scen, även om man tydligt kunde avläsa var In Flames och DT funnit sin inspiration.

Sverige-Albanien

Som väntat lyckades vi bara få kryss borta mot Albanien, mer oväntat var att vi inte skulle lyckas med att få in bollen i mål. Jag såg själv bara inledningen som inte bestod av något bländade spel från någon av parterna. Stämningen i publiken var dock helt otrolig och jag blir förvånad om Albanien åker på stryk någon gång hemma under detta VM-kval. Det kan ta dem en bra bit upp i reslutatlistan.

Filmkväll

Regnet öste ner och jag var en enda stor vattenpöl när jag kom hem från matchspelandet med 91:orna, inte av tårar av förlusten eller mina ådragna skador utan av forsfloden som slog ner över oss. Att stå ute i 2,5 timmes ösande regn är inget jag gör för skojs skull. Därför kändes det inte mer än rätt att åka till filmuthyrningsbutiken i Spånga så fort jag kom hem. Vi hyrde Juno och Before the Devil Knows You're Dead

Juno var bra, men inte så bra som jag hade väntat mig. Jag trodde helt klart att den skulle vara roligare, men var istället desto mer charmig. Och visst verkar Juno vara en riktigt härlig individ, men det jag inte förstår är hur hon i bövelen kunde fatta tycke för den töntiga killen? Kärlek är verkligen komplicerat och svårt att tyda ibland.

Before the Devil Knows You're Dead var däremot en mindre besvikelse. Den egentligen intressanta och tankeställande historien berättas tyvärr i fel ordning. Jag fick varken någon relation eller empati för karaktärerna under särskilt många stunder i filmen, dessutom var den lite för tradig på vissa ställen. Filmen växer dock ju längre den lider och är helt klart sevärd.

Skadedrabbat

Ett skadedrabbat Spånga, dvs mitt lag, spände under gårdagen bågen mot Bollstanäs. Trots manfall och benskador på flera av våra spelare lyckades vi göra både ett och 2-0 innan Bollstanäs via ribban kunde nicka in slutresultatet 2-1. Tydligen ska jag ha gjort en av mina bättre matcher med nummer 87 på tröjan, även om jag personligen inte tyckte att jag spelade på topp. Hursomhelst var det en skön seger som förhoppningsvis kan hjälpa oss till ett bra spel mot svåra Olympiacos imorgon. Det lär dock bli svårt med tanke på festambitonerna i mitt lag då säkerligen alla kommer att vara bakfulla samt att jag är skadad gånger tre; i vaden, låret och axeln (plus mina vanliga knäproblem). Större under har dock skett.

Underoaths nya

Jag har alltid haft en förkärlek till Underoath, men deras nya album verkar ta dem ytterligare ett steg närmare mitt hjärta. Det som jag hört hittills har varit redigt tungt och extremt bra, recension kommer upp på Musiklandet vid ett senare tillfälle.

Heroes

Såg gårdagens Heroesavsnitt som jag så smart hade spelat in. Avsnittet fick mig att tappa hakan både en och två gånger. Mina förväntningar inför säsong två var av rättmätliga skäl väldigt låga då säsong ett bara blev sämre och sämre ju längre den led. Men oj, vad fel jag hade om Heroes framtid i TV-rutan! Fasiken vad spännande och bra det första avsnittet var! Hoppas att det fortsätter i samma tempo och med samma stora spänningsgrad, då kan denna höst bli fylld av härliga TV-hjältar, så väl nya som gamla.

Stulen sömn

Idag steg jag upp klockan sju med övertygelsen om att skolan skulle börja klockan 9.20. När jag sedan kom till skolan (i tid förstås!) och stod utanför klassrummet helt själv började blicken fara åt att alla möjiga håll och vreden öka. Till slut kom i alla fall tio elever till klassrummet, alla med samma känsla av förbryllelse och vansinne över att vi inte behövde komma på lektionen. Det nya glädjande beskedet som fick våra öron att gråta var att nästa lektion började först klockan 13.45, vilket givetis betydde att vi kunde ha sovit bra mycket längre än vad vi fick denna dag. Idag stals alltså fem timmar av min åtråvärda sömn. Blä.

USB

USB är inte att leka med. Jag höll på att tappa bort två veckors slit på grund av denna ljuva men samtidigt idiotiska uppfinning. Som tur var ordnade det nästan upp sig - men bara nästan. USB är inte att leka med. Använd huvudet istället.

Nystädat

Blir alltid fascinerad vilka idéer man får när man städar huset. Idag såg jag plötsligt framför mig att jag kunde ställa telefonen ovanpå högtalaren istället för att den ska stå på golvet och damma. Fan vad insiktsfullt!

Träning

Hade egentligen fotbollstäning idag, men mina seriösa lirare (son uppenbarligen är seriösa i skolan) dök självfallet inte upp eftersom de har prov imorgon. Självklart får man inte heller reda på något innan utan skyndar sig hem från ett möte för att kunna komma i tid till träning. När inte tillräckligt manskap sedan dyker upp så att man kan göra en genomförbar träning blir man som ni förstår väldigt glad. Det enda som fungerar  i de lägena är att vända andra kinden till och ta sig en springtur istället.

Black Stone Cherry

Black Stone Cherrys andra album är hittills en besvikelse. Bandet har gått mot ett helt annat sound än jag hade väntat mig och hoppats på. Visserligen bevisar de i och med albumet att de är kungar på att göra balladlåtar, men vad hände med det som kallas fär "rocken"?

"En riktig stockholmare går inte under spottkoppen"

Citat, Jules. Jag går där under varje dag. Det känns skönt att jag fått bekräftat att jag inte är allt för stockholmsfierad, även om det är svårt att undvika att gå under den beryktade spottkoppen i trängseln bland tusentals andra stressade stockholmare när det vackra fenomenet rusningstrafik är i full gång.


Ge mig styrka

Jag har sumpat denna glana idé två gånger nu. Därför har jag gjort det hela aningen enklare för mig så att jag ska kunna överumpla ångesten som framkallas inom mig. Förhoppningsvis ska det gå vägen denna gång, då får jag svaret på frågan som besvärat mig under två års tid. Gud, ge mig styrka!


Sjukgympa

Att det inte är någon vidare kombination att idrotta när man är krasslig fick jag erfara idag. Trots att jag bara har lite halsont kändes varenda litet löpsteg som en kilometers elitloppsfart. Jag blev trött gansa fort om man säger så, även om det var kul att börja idrotta med min klass bestående av tiotalet ilskna vinnarskallar.

RSS 2.0