Novelluppgift
Gandhi
På dagens historie- och religionslektion började vi se mastadonfilmen Gandhi. Dessa lektioner sträcker sig tillsammas till 2,5 h, men då filmen håller på ytterligare en timma så har vi en bit kvar att se på nästa historielektion. Vi såg filmen i aulan och hade alltså tillgång till en riktigt härlig och stor skärm, men trots det hade jag svårt att se texten då flera huvuden satt framför mig (ja, jag behövde faktiskt text, indiernas engelskuttal är inte att leka med).
Efter denna uttömmande långtradarfilmvisning drog jag en snabb gallopundersökning på vad folk tyckte om filmen och de flesta verkade faktiskt berörda och tagna. Visst var Gandhi en fantastisk man, men med tämligen dåliga rollprestationer fick jag inte alls någon relation till filmen. Jag såg den mer som ett komiskt berättade om en väldigt speciell man. Det är faktiskt rätt underligt att denna film vunnit så pass många Oscar som den gjort...
Världens bästa film
Grät gjorde jag under Idol i dag. Det var det första avsnittet jag såg och så gråter jag. Helt sjukt. Men det var faktiskt inte så kul när de tar ut den mest tonsäkra i hela gänget. Sen ska det tilläggas att flera av tjejerna som gick vidare inte var värdiga sin plats i finalen. Det är faktiskt lite tråkigt att de måste leka jämställda och ta ut åtta killar och åtta tjejer. I slutändan går ändå killarna längst, om man sneglar på tidigare tävlingar. Det är i och för sig inte så konstigt då programmet mest ses av tjejer.
En epok har nått sitt slut
Det hela började för tolv år sedan. Jag och flera killar i samma ålder började spela fotboll för hemmaklubben SIS (Spånga Idrottssällskap). Det började bra, som sjumanna- och femmannalag var vi riktigt lovande och vann flera turneringar, men som elvamannalag har det inte fungerat lika bra. Trots det är vi ett tiotal killar som fortsatt att spela under alla dessa år och efter totalt tolv år tillsammans spelade vi vår sista match i går. Det var stor uppslutning, så väl som bland spelare som publik. Tyvärr fick vi ingen drömstart, utan motståndarlaget kunde ta ledningen efter en missriktad hemåtnick och självmål. Vi jobbade oss dock in i matchen och lyckades kvittera när det var ca 20 minuter kvar.
Trots en mål på mållinjen från motståndarlaget och några andra vassa målchanser stod sig resultatet matchen ut och matchen slutade 1-1. Ett värdigt avsked, även om jag kanske fick offra lite väl mycket. Jag fick nämligen en spark på ett alldeles för känsligt ställe och fruktar seriöst att jag blivit steril. Har fortfarande smärtor och det ser inte allt för bra ut. Men, men, förmodligen och förhoppningsvis är det inget allvarligt, även om det gör förbannat ont.
Inriktningsdag à la big nama
Och visst belv det lyckat. Med schemat namndans, tidningen och leken med det fjolliga namnet "Stad, land och hav" lockade vi fram såväl konflikter som skratt och hejarop. Kanske, och ytterst toligen, hade jag och Andreas det roligast av alla ändå, med bland annat en sönderslagen lampa och skivfodral som följd.
Vilse i skogen
Sean började dock äventyret på riktigt. Kontroll nummer 1 hade vi ordentliga problem med och var ute på en rejäl tangodans mitt ute i intet. Detta knackiga orienterande fortsatte ända fram till kontroll nummer 7 där vi äntligen lyckades få upp farten igen, bara för att tappa bort oss igen på vår slutkontroll för dagen (nummer 11). Tiden rann iväg som floder och vi närmade oss 2 h i tid (maxtid för terränglöpningen var 2,5 h) och jag blev allt mer irriterad övr hur vi kunde sköta oss så pass dåligt.
När vi kom in på klockslaget 1 h och 48 min trodde jag inte mina öron när lärarna som bevakade tiderna och kartorna (och alla värdesaker för den delen) sade att vi var först in i mål. Tydligen var vi inte ensamma om att slarva rejält med årets, i mitt tycke, riktigt tuffa orienteringsäventyr....
Tack bossen!
Fick ett efterlängtat brev på posten igår. Jag fick äntligen några skivor som jag kan bita tag i och recensera, även om jag har fyra album hemma som jag har som ändamål att skriva om först. Visserligen var det bara tre skivor i paketet, men det var istället desto bättre material. Eller vad sägs om Herbrightskies debutalbum, Sonic Syndicates nya och ett debutalbum av ett band som tydligen är på rask uppgång? Jag säger yippie!
Sedan Hultfredsspelningen i somras har jag velat recensera Herbrightskies och nu är det äntligen möjligt. Varning för högt betyg! Sonic Syndicates nya har jag redan tjuvlyssnat på och är fortfarande osäker på betyget, jag kände mig dock inte jätteimponerad av det jag hörde. Den tredje skivan som jag fick hemskickad lät föga imponerande. Kan mycket väl hamna under en av mina sämre recensioner.
Dessutom fick jag hem en DVD. DVDn var dock med Melvins och det är ett band som jag aldrig riktigt förstått mig på. Visserligen har de en grym historia bakom sig och gör en del bra låtar, men att recensera en live-DVD med dem känns inte riktigt rättvist då jag inte alls är påläst på deras musik. Dock så måste jag erkänna att det är grym synkronisering mellan de två trummisarna som medverkar på DVDn och bandets frontman. De vet exakt vad de andra ska göra. Snacka om total taktkänsla. Det måste dock upplevas för att man ska förstå innebörden i det hela.
http://www.youtube.com/watch?v=Vc0hHVBWYl8 En liten kort inblick.
No Jesus Christ
Då jag tänker på denna incident tänker jag även på nedstående låt. Texten är väl under all kritik, men basslingan i början och sånginsatsen är det inga större fel på.
http://www.youtube.com/watch?v=o4x0O8kVLN0
Lyssna även på Eyes of the Devil med samma band.
Inget plugg idag heller...
Först och främst måste jag säga att jag blev otroligt rörd när jag såg att två personer hade skrivit att jag är en grym skribent i bloggens kommentarer. Inte för att jag inte hört det förut, men ändå... Haha, nedå, men det värmer så otroligt. Varje gång. Jag hoppas ni förstår att era kommentarer gör skillnad! Det är sådana som ni som gör världen till en bättre plats! Folk måste börja förstå att man måste uppmuntra och säga mycket mer bra saker till varandra än vad man gör idag. Det är ett måste för fortsatt överlevnad i ett hårt klimat.
Nu till rubriken... Jag försökte plugga igår, men blev störd av en person som tycker att jag är inne på msn alldeles för sällan (vilket jag även är). Detta gjorde att jag sket i pluggandet och spenderade min tid med några timmars trevlig konversation istället. Det är dock nog så viktigt, att samtala med personer är också alldeles för underskattat.
Idag hade jag dock hela kvällen ledig, trodde jag, och därför skulle jag kunna göra både novelluppgiften (som jag ligger långt efter med) och lite svenska eller psykologi eller matte i lugn och ro. Men när jag kom hem stod det i ett mejl att jag är ackrediterad till en spelning för kvällen, och vips så gick mina pluggdrömmar i kras. Men det är ju synd att klaga när man får se ett av Sveriges bästa metalband - Meshuggah!
Det får bli att skjuta upp pluggandet - igen. Torsdag är jag ledig. Tror jag.
Smygporr
Efter lång väntan vågade värdinnorna till slut och äntligen visa den film som vi skulle se. Jag förstod genast varför de skämdes över att berätta vad de hade hyrt. Jag såg framför mig ett svart fodral av en film från 1985 med en handling som beskrevs med två rader. Som ni förstår kunde denna film bara vara ett bottennapp. Enligt artighetensprincipen höll dock alla god min och försökte innerligt byta samtalsämne till något annat innan klockan blev slagen för filmvisning.
Vi satt och trängdes ordentligt i sofforna, kanske var det just det som fick oss alla att hoppa till när filmen gick igång. Framför oss såg vi en kvinna i vit morgonrock som höll på att spegla sig samtidigt som en man sensuellt iakttog henne. Detta kändes inte riktigt som den västernfilm som utannonserades på filmfodralet... Mannen började nu klä av kvinnan i filmen. Han knäppte upp morgonrocken och började smeka hennes bröst. Det dröjde inte länge innan killens kuk kom fram.
Vi kände nu ett starkt behov av att tillkalla värdinnorna och fråga vad fan de hade hyrt för film egentligen? När de kom in i rummet blev de dock lika chockade som vi och verkade tycka att det som hände var ytterts pinsamt och obekvämt. De påstod att filmuthyraren måste ha tagit fel på film. Dumt nog trodde vi dem till en början och tänkte gå till uythyrningsbutiken och klaga. Men sedan lyckades vi klura ut att det svarta filmfodralet som den uppseendeväckande filmen låg i var en av de Clint Eastwood filmer som följer med när man köper Aftonbladet. Uppenbarligen måste de ha gömt fodralet till den porrfilm som de egentligen hade hyrt.
När tjejerna sedan kände sig alltför trängda och tvingades erkänna fick vi oss alla ett riktigt gott skratt. Så här i efterhand måste man medge att de hade ställt till med ett riktigt roligt spratt som ingen av oss hade väntat sig. Plötsligt förstod vi alla även skämtet som sades tidigare under kvällen; "Ska vi sätta på filmen?".
Deppdag
Positivism
Jag vill tacka för alla intressanta och välskrivna artiklar som medföljer och erbjuds i ämnena mediekommunikation och Historia B (och viss mån även Religion A). Det är alltid en sann fröjd att läsa en text av någon som vet hur man skriver med glöd och passion. Det är en konst, det lär ni upptäcka om ni ännu inte gjort det.
SVT håller på att tappa sitt rykte
Amerikansk långfilm från 2004. (Cellular) En ung man får ett samtal på sin mobiltelefon från en kvinna som säger att hon blivit kidnappad och tror att hon snart kommer att mördas tillsammans med sin man och son som kidnapparna gett sig efter. Problemet? Hon vet inte var hon är och hennes batteri till telefonen tar snart slut..
Finn ett fel. Jag kan finna tio. Tio anledningar till att SVT måste sparka sin nuvarande VD och återgå till sin gamla, värdiga, television. Fan, SVT, skärpning!
Tunnelbanevrålåk
Först och främst har jag noll förståelse för hur en tidning skulle kunna hämma säkerheten på ett tåg; "För allas trevnad och säkerhet ber vi er att ta med er tidningarna när ni stiger av". Nonsens! Men plikttrogen som man är så följer man förstås tågens lag.
Nummer två är att de nu börjat säga stationerna på engelska efter att de rabblat upp allting på svenska. I och för sig ingen dum idé, men när jag (och fler turister där till) åkt tunnelbana i mer än tio år utan detta språk och ändå klarat oss förstår jag inte funktionen av det hela, plus att det låter så förbannat fult och förstör människans viktiga natur den dagliga rutinen. Jag har blivit lurad om och om igen med exempelvis TV4 Nyheternas nya signaturmelodi eller SVT's nya logor på kanalerna SVT1 och SVT2. Min värld faller i samman!
Men än värre är det kanske ändå när det inte fungerar att dra korten i spärrarna. Hur många tåg har man inte missat på grund av det?
Det faktum som får mig att fortsätta vilja åka både tunnelbana och pendeltåg i framtiden är alla underbara förare. Visst finns det några skitstövlar, men här följer några sköna kommentarer som jag skrattat gott till.
"På grund av att vagn ett är överbelastad kan vi inte köra fortarare än halv fart, tack så mycket"
En underbar pendeltågsförare sa detta vid den sista pendeln hem; "Det är en idiot i grå jacka som blockerar dörrarna, därför kan vi tyvärr inte åka vidare".
Tåg är i alla fall med bestämdhet tio gånger bättre än buss.
Bekräftelse
Vem vill vinna en abborre?
När jag i dag än en gång drog en snabb blick på Triss-reklamen som stragetiskt smart ligger alldeles vid min tunnelbaneuppgång slog det mig; Vem fan vill egentligen vinna en abborre? Och inte nog med det; en stor abborre!? Nej, reklamen är nog inte så smart som de tror. Sopor.
Coldplay
Nya gympartners
(nedå, hoppas begravningen föll ut till sin rätt)
Depressiv, ja visst?
Match + konfaträff
Födelsedagsfirande
Skolfoto och diverse annat
På skolfotot vill några få delar av klassen ha spex, andra är tråkiga nog att vara mainstream. Jag skulle gärna vilja ställa upp på ett av (de få) spexförslagen böghög, även om vi självfallet skulle vara påklädda efter att en viss kamrat påstått att man faktiskt kan ha kul med kläderna på. Det ser som förstått mörkt ut för spexandet i år, men alla vet ju att jag ser lite galen ut ändå. Vi ska nog kunna göra något kreativt och kul av situationen ändå.
Nästa stora snackis var hur vi ska göra med slutskivan. Som vanligt ville ingen i klassen ta på sig något ansvar och det höll på att sluta med att vi inte ska ha någon skiva alls. Men efter ingripande av lärare lyckades vi hitta en ansvarig och diverse förslag på hur en underbar kväll kan ta sig kommer förhoppningsvis upp inom kort. Det känns för övrigt fortfarande helskumt att jag ska ta studenten om x antal måndader. X betyder att jag inte vill räkna, jag vet mycket väl om när det är tack och adjö för min del.
Sömnlös
Sylt med pannkaka
Regn, regn, regn
Religionskunskap
Efter att ha fått upprepat baskunskap efter baskunskap för mig på mina hittills alldeles horribla religionslektioner har jag helt tappat suget om ämnet som jag trodde skulle bli en ny favorit. Det är inte sånt här vi pratar om på konfirmandundervisningen om ni tror det. Det är dessa tråkiga basfakta som får folk att hata religion, även om det är nog så viktigt att veta när Muhammed var verksam och vilka två sakrament som ingår i Kristendomen. Detta är dock skåpmat för mig och jag skulle bli bra mycket gladare om jag fick bita tag i en riktig köttbit istället.
Scars on Broadway
Jag skulle egentligen intervjua Scars on Broadway klockan 18.30 idag, men av någon anledning som står över min vetskap valde de dessvärre att avboka alla intervjuer. Jag har dock blviit lovad både biljett för kvällen och en telefonintervju vid ett senare tillfälle. Av lyssninssessionen av Scars on Broadways första och hittills enda album att döma kan kvällen bli riktigt rolig. Nervositeten inför min första telefonintervju kunde dock inte ha varit större. Men det ska nog gå bra, jag vet att jag förberett en drös vassa frågor.
At the Gates
Sverige-Albanien
Filmkväll
Juno var bra, men inte så bra som jag hade väntat mig. Jag trodde helt klart att den skulle vara roligare, men var istället desto mer charmig. Och visst verkar Juno vara en riktigt härlig individ, men det jag inte förstår är hur hon i bövelen kunde fatta tycke för den töntiga killen? Kärlek är verkligen komplicerat och svårt att tyda ibland.
Before the Devil Knows You're Dead var däremot en mindre besvikelse. Den egentligen intressanta och tankeställande historien berättas tyvärr i fel ordning. Jag fick varken någon relation eller empati för karaktärerna under särskilt många stunder i filmen, dessutom var den lite för tradig på vissa ställen. Filmen växer dock ju längre den lider och är helt klart sevärd.
Skadedrabbat
Underoaths nya
Heroes
Stulen sömn
USB
Nystädat
Träning
Black Stone Cherry
"En riktig stockholmare går inte under spottkoppen"
Citat, Jules. Jag går där under varje dag. Det känns skönt att jag fått bekräftat att jag inte är allt för stockholmsfierad, även om det är svårt att undvika att gå under den beryktade spottkoppen i trängseln bland tusentals andra stressade stockholmare när det vackra fenomenet rusningstrafik är i full gång.
Ge mig styrka
Jag har sumpat denna glana idé två gånger nu. Därför har jag gjort det hela aningen enklare för mig så att jag ska kunna överumpla ångesten som framkallas inom mig. Förhoppningsvis ska det gå vägen denna gång, då får jag svaret på frågan som besvärat mig under två års tid. Gud, ge mig styrka!