jookmook

Nej, riktigt så illa som rubriken ljuger om slutade inte dagens orienteringsäventyr i Enebyberg. Det var en bedrift i sig att ta sig till denna plats som ingen riktigt visste var den låg. Som tur var fick vi också beröm av lärarna för att vi tillslut klarade av denna orienteringsbragd. Kanske var det just detta som fick jag och min, för dagen, hyperseriösa partner Andreas att bli tillräckligt taggade för att rivstarta och ta de första kontrollerna (som för oss var 12, 13, 14) på banan med stort L i svårighetsgrad i ett nafs.

Sean började dock äventyret på riktigt. Kontroll nummer 1 hade vi ordentliga problem med och var ute på en rejäl tangodans mitt ute i intet. Detta knackiga orienterande fortsatte ända fram till kontroll nummer 7 där vi äntligen lyckades få upp farten igen, bara för att tappa bort oss igen på vår slutkontroll för dagen (nummer 11). Tiden rann iväg som floder och vi närmade oss 2 h i tid (maxtid för terränglöpningen var 2,5 h) och jag blev allt mer irriterad övr hur vi kunde sköta oss så pass dåligt.

När vi kom in på klockslaget 1 h och 48 min trodde jag inte mina öron när lärarna som bevakade tiderna och kartorna (och alla värdesaker för den delen) sade att vi var först in i mål. Tydligen var vi inte ensamma om att slarva rejält med årets, i mitt tycke, riktigt tuffa orienteringsäventyr....