jookmook

Igår var jag med brosan och såg på flerfaldigt Oscarbelönade filmen No Country for Old Men. Jag visste faktiskt inte om att filmen vunnit fyra Oscar, bla för bästa film och bästa regi, innan jag skulle se den. Men jag hade ändå ganska höga förväntningar eftersom filmen fått fin kritik av den svenska recensionskåren.

Man slängs in i ett blodbad där flera män ligger nedskjutna och alldeles blodiga. På platsen finns det även knark och en av  huvudpersonen i filmen ger sig av efter den sista överlevande. Han hittar honom död under ett träd med en väska liggandes bredvid honom. Väskan innehåller enorma summor pengar och huvudpersonen bestämmer sig för att ta dem i ovetskap om vad för hemskheter som nu väntar honom.

Parallalet arresteras en figur som är på flykt från polisen. Han förs in till stationen och väl där ringer polismannen som arresterat rymmaren ett samtal till sin chef och berättar att läget är under kontroll. Men så fort samtalet är över hopar den galne mördaren över honom och stryper honom till döds med hjälp av sina hadbojor. Den kallblodiga mördaren ger sig sedan av från polisstationen i en polisbil och tvingar en bil av vägen. Den olycksamma billistens öde är inte böter, utan det som väntar honom är en brutal död. Det finns en okontollerbar psykopat med i leken.

Jag skulle inte kalla det omnämna ovan för filmens handling, men då det är grymt svårt att skriva en handling av denna film får dessa parallela händelser ge er en inblick i historien. Filmen är en evig jakt på pengarna där folk dödas stup i kvarten. Det är en blodig och rå film som är svår att tycka om. Men de råa scenerna bebladnas även med tragikomiska skämt som får filmens stämmning att lättas upp som smått. Dessutom verkar det som att vissa av mördarscenena är menat som skämt.

Filmen är alltså kort och gott sinnesjuk vilket gör den otroligt svår att förstå. Detta gör den även väldigt svår att älska, men filmen är ändå så pass välgjord och konstnärligt att den har sin charm. Det är svårt att hålla sig för skratt åt de mörka skämten och psykopatens framfart. Och visst är filmen riktigt spännande, men samtidigt även horribelt läskigt. Det är helt enkelt en film som är så pass sjuk att den blir bra. Den tål nog att ses om flera gånger då jag knappt tror att jag förstod hälften av dess bottnar när jag såg den för första gången igår. Jag förstod ju inte ens filmens buskap, om det nu inte är så att det landskapet som de bor i inte är till för de äldre. Alla blir mördade innan de blir tillräckligt gamla. Eller så kanske budskapet är att man inte ska leka mot de stora bossarna. Bara av dessa slutsater till filmens buskap kan ni ju själva förstå hur sjuk filmen är. Se den!