jookmook

Förbandet är förmodligen det värsta jag har sett live. Ni som inte lyssnat på Stalingrad Cowboys; Grattis, och låt det förbli så. Konceptet är faktiskt skrämmande likt Sahara Hotnights och musiken på skiva är också skrämmande lik Sahara Hotnights. Som tur är skiljer liveframträdandena en hel del mellan dessa två band. De tre unga finländskorna ber redan efter deras första låt om ursäkt för att de är så dåliga och förklarar sig genom att de alla varit sjuka. Där bröt de mot den gyllene regeln inom artistbranschen. Man ska inte dumförklara sig själv och om man mot förmodan är krasslig på scen så ska man låtsas som ingenting. Det har ju varenda kotte lärt sig från Idol. Okej, alla förutom dessa brudar då.

Efter att ha hört ett så kasst förband tycker man nästan allt som kommer därefter är bra. Men Muse inleder verkligen starkt. Med toner till avslutningsspåret, Knights of Cydonia, på den senaste plattan "Black Holes and Revelations" ackompanjeras de snyggt av en monitor som visar upp texten till låten om man som publik råkat glömma bort orden. Det är en maffig inledning och det är en maffig text. Budskapet ligger verkligen och gräver bakom Matthew Bellamys sång.

Det är avskalat på scen och Muse känns nästan fjuttigt små på den relativt stora scenen Hovet. Men för den delen låter det inte fjuttigt musikaliskt och varje instrument får ett stort utrymme i sig. Matthew verkar dock vara lite för kär i sin egen moderna gitarr då han drämmer iväg meningslösa psykedeliska solon på de mest konstiga platser. Det är bra till en början, men sedan blir det en lite för stor dos av det goda. Matthews sång är dock fantastisk kvällen ut och visst blir det extra maffigt när flygeln kommer fram för att framföra tre av Muse många lugna låtar.

För visst är Muse lite av mästare i att göra lugna låtar som en svärmor skulle falla pladask för. Och därför är det inte alltid som Christopher på elbas och Dominic på trummor kommer till sin fulla rätt, även om de behärskar sina instrument alldeles utmärkt. Men det finns också några hårdare låtar, som till exempel fantastiska Hysteria för kvällen, där alla i bandet får visa upp sina bästa sidor och då svänger det även till rejält i Hovet.

Ber om ursäkt att det tog en vecka för recensionen att komma upp. Jag har haft fullt upp.


Bilderna i recensionerna tas alltid av mig, och inte av någon proffsfotograf.