jookmook

Jag skriver inte "låt barnen få vara barn" eftersom man i dagens samhälle knappt kan vara barn längre. Man ska mogna till sättet strax efter man fyllt tio för att bli vuxen när man fyllt 15. Det kanse inte är hela sanningen, men det känns i alla fall så. 

Idag såg jag på Lilla melodifestivalen eftersom jag inte hade något bättre för mig men kanske främst för att bevisa för mina klasskamrater att jag är den musiknörd som jag påstår att jag är. Då blev det uppenbart för mig hur hemskt det är att se att barn som är 11-12 år gamla ser ut att vara 3-4 år äldre.  Då ska det även tiläggas att kroppen förändras mycket i denna ålder. Det är inte samma sak som skillnaden på en 35-årig och 38-årig man.

När dessa "barn" sedan stylades inför tävlingen blev det bara värre. En tjej som var tolv år framställdes som om hon var 20 när hon sjöng sin låt. De flesta deltagarna såg inte ut att vara barn då de framförde sina låtar - alla såg åtmínstone några år äldre ut än deras riktiga ålder. Snälla nån, detta är en tävling för barn, som ses av barn, som älskas av barn och som framställs av barn. Kan målgruppen vara något annat än barn? Det är inte så att det är medelålders män och kvinnor som kollar på detta program som fredagsunderhållning.

Nog om snackaet om barn som inte får vara barn. Hur var låtkvaliteten då? Den var faktiskt överlag god. Det började trevande med en dålig prestation av en grabb som jag aldrig fick höra hur gammal han var. Han såg dock ut att vara ett barn - även på scen. Efter det var det faktiskt många riktigt bra bidrag, jag är fascinerad över hur de kommer på musiken till sina låtar. Jag tror nog att Lilla melodifestivalen lagt ner sin policy att man ska skriva text och musik själv och istället hjälpt barnen att komponera musik. För inte tusan kan väl de komma på sådana slagbara beats? Eller?

Tillslut fick en rockgrupp vinna. Jag vill inte gärna kalla det för rock, men de försökte åtminsonte spela genren. Det var tre killar (som för övrigt var äldst i startfältet) som sjöng något riktigt smörigt om sin stora första krälek. De såg måttligt roade ut när de satt i greenroom bland de yngre barnen, men när de vann fick man se deras första leenden för kvällen (förutom sångaren som log hela tiden då han sjöng). Tydligen så var det inte tönttävlning, det var en tävling värt att hoppa över en fest för.

Att uppmärkasamma var att 8 av 10 låtar (eller möjlgtvis 7) var skrivna om kärlek. Är kärlek det enda barn tänker på? Nu snurrar det snett i mitt huvud. Vadå inspiration från alla pop-ikoner?