jookmook

Britrock. Detta fenomen blev allt mer populärt i Sverige sedan ett gäng pojkvasker från Sheffield slog igenom med dansdyngan "I Bet You Look Good on the Dancefloor". Tacka Myspace för det. Folk fick upp ögonen (öronen) för de unga britterna samtidigt som Myspace öppnade en helt ny värld fylld av musik på Internet. Där har ni Arctic Monkeys saga. Sedan dess har de levt lyckliga på scener runt om i världen. 

Arctic Monkeys spelar britrock när den är som bäst. Det är omöjligt att inte falla för Alex Turners härliga accent. När den dessutom kombineras med sylvassa riffs och en kramgo trummis rör sig benen och armarna per automatik. För de lite mer skygga varelserna som inte vågar vifta på höfterna har Arctic Monkeys kombinerat alternativ. Man kan antingen dansa som en toker, hoppa som en galning eller sjunga som en Gud, eller varför inte alla tre samtidigt? För i bandets låtar fungerar allt - utom att stå still.

Arctic Monkeys hör till, enligt mig, ett av de bättre livebanden som går att se år 2007. Men även de bästa felar, och felet som aporna gör är att ha två förband. Jag är själv starkt emot två förband. Publiken blir bara irriterad och trötta av att vänta på sina favoriter i vad som känns en evighet. Och så blir det även denna kväll, publiken är sömnig och med rödsprängda ögon är de nära ett sammanbrott. De väcks dock i sista sekunden av sina hjältar och förblir yrvakna konserten ut.

Publiktrycket skulle ha kunnat vara bättre, hyllningarna är snudd på pinsamma. Men utrymmet för hyllningar finns egentligen inte, britterna kör på i ett rasande tempo och man får inte andas ut en ynka sekund. Det håller dock konserten och intensiteten i liv. Det som tynger ner festen något är att många av bandets låtar går i samma stil, men vad gör det när man får dansa med en sprudlande glad publik till den bästa av britrock framför ett av världens bästa liveband? Det är synd att klaga när man har det i åtanke.

OBS: Tråkigt att det inte gick att lägga upp två bilder bredvid varandra. Det har jag nämligen tidigare gjort i word. Nu ser det inte alls lika proffsigt ut (i mina ögon), då bildtexten blir väldigt speciell. Bildtexten lämnas, av den anledningen, med sin frånvaro. Jag ber om ursäkt.


Bilderna i recensionera tas alltid av mig, och inte av någon proffsfotograf.