AFI, Arenan - 2007-05-12
Att konserten blev flyttad från Klubben till Arenan säger en hel del om konserten. Publiktrycket var större än vad bandet, eller kanske till och med stockholmsborna själva, hade vågat tro. Det var dock inte enbart stockholmare som hade kommit för att se veteranerna AFI (A Fire Inside), utan flertalet personer från andra delar av landet hade också kämpat sig till Arenan.
Frågan är om man ska kalla kvartetten AFI för veteraner? Bandet tog nämligen inte början av sin musikkarriär särskilt seriös. Det var inte förrän deras sjätte studioalbum, Sing the Sorrow, som det stora genombrottet egentligen kom. Men sexton år på nacken säger ändå sig självt.
För visst märks det att AFI är veteraner då de sköter sig alldeles förträffligt från den första låten fram tills deras sista. Det finns egentligen ingenting att klaga på. Alla i bandet hoppar runt som galningar och bevisar att de är mästare i att stå på en scen. Musikvalen kan man inte heller vara annat än nöjd med, de väljer mestadels låtar från Sing the Sorrow och det senaste albumsläppet Decemberunderground. AFI gör precis som ett bra band ska göra, de hoppar över de något sämre låtarna och framför de allra bästa istället.
Publiken är inte mycket sämre än AFI. De har pluggat in texterna väl och tonerna av allsång fyller Arenan i så gott som varje låt. Blixtarna går tätt för att få den där perfekta bilden på det där oförglömliga ögonblicket. Ett av dessa ögonblick är när bassisten Vic firas på sin födelsedag genom att publiken för en liten stund agerar underhållare och ljuvt stämmer in i "Happy Birthday". Fast ljuvare är nog ändå AFI på egen hand då de överrumplar allt och alla genom deras tuffa framförande som gör denna kväll oförglömlig.
OBS: Tråkigt att det inte gick att lägga upp två bilder bredvid varandra. Det har jag nämligen tidigare gjort i word. Nu ser det inte alls lika proffsigt ut (i mina ögon), då bildtexten blir väldigt speciell. Bildtexten lämnas, av den anledningen, med sin frånvaro. Jag ber om ursäkt.
Bilderna i recensionera tas alltid av mig, och inte av någon proffsfotograf.
