jookmook

En timme försenad kliver Chris Cornell upp på scenen med sitt band. Det känns nonchalant och inte alls som en särskilt snygg entré för en biljett man betalat dyra pengar för. Det är ju trots allt en soloartist det handlar om, och inte längre de stora rockbanden Soundgarden eller Audioslave. Dessutom fanns det inget förband tillhanda. Därför borde priset, enligt mig, ha bantats ner något mer än vad prislappen utvisade.

 

Det tar dock bara två låtar för mig innan allt det där struntpratet om förseningar är glömt och förlåtet. Jag drar mig till ro med det tama argumentet att fina gäster ska komma sent. Chris väljer att köra fler låtar från Audioslavetiden än vad jag hade väntat mig. Det är helt klart en positiv överraskning då de lite tyngre riffen blandat med Chris skönsång ger intensitet till konserten. Med låtar som "Chochise" och "Doesnt remind me" blir man inte missnöjd som rockälskare. Och när den senare först spelas med akustisk gitarr för att ungefär halvvägs ta vid till sin ursprungliga grund visar bandet prov på konstruktivitet.

 

Om man fortsätter på det akustiska spåret så spelar Chris Cornell en handfull låtar då han själv på scen, endast beväpnad med en gitarr och sin röst, smälter publikens hjärtan. Covern på "Billy Jean" är riktigt bra, men så även de akustiska versionerna på låtarna från Soundgarden och Audioslave.  

 

Det är inte många i publiken som är under arton. För att behålla nostalgin avstår förvånande nog Chris Cornell från att spela särskilt många låtar från hans soloalbum. Utan han låter istället hans band få smaka på känslan utav att få vara med i ett av de stora rockbanden. Även om det inte är detsamma utan originalmedlemmarna, och även om allting har moderniserats, så är det inte särskilt svårt för mig att falla tillbaka till år 1992.

 

Och visst är det inte heller alltid fel att modernisera? Bandet som Chris Cornell har med sig har ingenting att skämmas för. Med ett par häpnadsväckande trumsolon, ett väl utfört basspel av bandets svensk, och gitarrsolon som sitter nästintill perfekt är det ett band som självaste Chris Cornell kan vara stolt över.

 

Sist ska det tilläggas att jag ångrar det jag sade i början, fyrahundra kronor är billiga pengar för att se Chris Cornell live, men kanske var det ändå lite billigare år 1992?

Bilderna i recensionerna tas alltid av mig, och inte av någon proffsfotograf.

Helt otroligt, detta känns helt osannolikt! Mitt lag Spånga ISFK har tagit sin första poäng i divison 3B =)! I den sjätte omgången lyckades vi äntligen få vår första poäng efter en väl utförd match i tuff vind. Det måste ha blåst flera sekundmeter då bollen valde sin egna riktning mest hela tiden, det var mycket svårspelat.

Vi hade medvind i första halvlek och det gav resultat direkt. Efter endast någon minut fick vi in bollen efter en snyggt slagen hörna. Men glädjen varade inte länge då Ängby kvitterade bara några minuter senare efter en snabbt slagen frispark som ingav ett friläge och sedan ett snyggt skott i mål. 1-1 blev också halvtidsreslutat och det kändes som att vi skulle få det mycket svårt i motvinden i den andra halvleken.

Ängby tryckte på genast i den andra halvleken, men utan att skapa någon jättefarlig målchans. Vi försvarade oss mycket starkt och fick till en del kontringar, men inte heller vi lyckades få till några riktiga farligheter utan matchen slutade 1-1 och vår första pinne var ett faktum.

Nu får vi hoppas att denna poäng ger mersmak och att vi kan rycka upp oss lite till. Det är annars en jämn serie om man bortser från oss, men vi hoppas nu att vi kan klättra något snäpp i tabellen. Vi har ju åtmnistone ett rykte av oss att spela mycket bättre på hösten, då brukar vi vinna några matcher.

Egentligen börjar jag inte förrän på onsdag. Men jag är en sådan über skoltönt att jag vill börja två dagar innan alla andra. Då får jag ju ett försprång på alla andra och därav kan jag få MVG i allt (och mer därtill =P). Haha, nedå, jag sitter här och ljuger.

Anledningen till att jag tjuvstartar två dagar innan alla andra elever som ska börja tvåan är för att jag är snäll. Jag är nu en såkallad kontaktelev och jag ska hjälpa ettorna att komma tillrätta. Se till att de trivs och allt som hör därtill. Det var faktiskt riktigt kul att ta hand om alla vilsna ettor, jag minns själv hur nervös jag var de första dagarna. Jag vågade väl knappt prata med någon ;). Därför är det bra att kontaktelever finns =).

De nya journalistettorna verkar faktiskt riktigt trevliga. Det är nästan en kopia på min klass, man känner igen sig i flera individer. Hoppas att de får det lika trevligt som jag och min klass har haft det. Och yes, journalist inriktningen is the shit!

Over and out, puss and shout!

BIljetter till Chris Cornell och Dark Tranquillity är nu inhandlade.

Chris Cornell spelar redan nästa vecka och det börjar bli lite ont om tid att lyssna in sig på hans två soloplattor. Jag har redan smygstartat, men jag känner mig långt ifrån nöjd. Annars har jag ganska bra koll på hans tid i Soundgarden och Audioslave.

Det ska bli riktigt najs att se snubben som  har kallats världens bästa rocksångare. Jag är inte helt hundra på att jag håller med, även om han onekligen har en bra sångröst. BIljettpriset sved, hela 400 riksdaler! Nu får jag hoppas att dessa inte pengar gått till spillo.

Nästa konsert på tur blir Dark Tranquillity. Den konsertens biljettpris var mer överkomligt, 230 kronor anser jag som en god affär för att få se tre utav de hetaste banden för tillfället. Dvs, Dark Tranquillity, Sonic Syndicate och Blowsight. Det känns som att den kvällen kan bli sen!

Dark Tranquillity och Sonic Syndicate är två svenska metalband i samma stil, fast DT är nog ändå något mer metal ;). Jag gillar dem båda starkt. Blowsight anser jag som lite småtöntiga, men eftersom de nått stora framgångar så kan man inte missa ett band som dem. Det kommer nog bli en alldeles underbar konsert, och jag ser helt klart mer fram emot denna kväll än nästa måndag. Även om jag självklart hoppas att Chrissan överrumplar mig helt och hållet med sin sång.

I lördags konfirmerades min andra konfirmandgrupp. Det var en mycket fin gudstjänst och jag höll (seriöst) på att börja lipa. Två veckor hade jag bott och levt tillsammans med dessa konfrimander och de blev mig allt mer kära. Nu ska jag inte ljuga och säga att allt under denna tid var underbar. Som alla 15-åringar så hittade även dessa konfirmander på en massa bus. Vissa var mer roliga än andra.

Men en epok av mitt liv försvann alltså i lördags, så som för alla de andra konfirmanderna. Livet fortsätter för dem liksom för mig. Jag hoppas att de har börjat tänka i nya banor efter konfirmationen. Efter jag konfirmerades öppnaders nämligen en helt ny värld för mig. En bättre värld.

Jag kommer iaf att sakna mina söta små konfirmander och hoppas att jag åtminstone lyckas hålla en hyfsad kontakt med dem. Det är så många människor som vimlar förbi för att sedan bara försvinna.

Over and out, puss and shout ;)!

Brorsan har gått och blivit stor. Han är hela 19 år nu. Tiden har gått riktigt fort, det var inte länge sedan han var sju år och jag var fem. Vi har haft härliga år tillsammans utan i princip ha bråkat en endaste gång. Han är nog den schysstaste brosan man kan ha. Storebröder som brukar vara så jobbiga. Min bror är inte jobbig, han är skitschysst. Det kommer bli väldigt tomt här hemma utan honom; I klädgarderoben, i huset, men också i familjen. Min familj är inte densamma utan honom. Jag kommer att sakna honom grymt mycket.

Men man ska gå vidare här i livet och det ska min brorsa göra nu. Redan sommaren efter gymnasiet vill han plugga vidare. Om jag skulle ha varit i samma sits skulle jag nog ha jobbat några år emellan. Men min brorsa har alltid gillat skolan och är väldigt ansvarsfull och plikttrogen av sig. Han vill nu vidare i livet efter flera år av trygg miljö med familjen. Jag tycker att han gör helt rätt. Hans val att plugga i Linköping gillar jag dessutom, jag hejar ju på LHC i hockeyn ;). 

Jag hoppas att han kommer få en grymt skön tid i Linköping och kan inte göra annat en ge honom en kram och en lyckospark.

Denna dag tillbringades med släkt och nära, min kusin fyllde nämligen ett år idag! Hon har blivit riktigt lång, söt och sprallig. Och skrikig såklart ;). 

Lillkusinen fick en massa förnurliga aktivitetssaker som dagens ettåringar rorar sig med. Att stoppa rätt kloss i rätt hål och liknanden problem som vi lite äldre varelser förhoppningsvis klarar av med lätthet. Åtminsone med rätt alkoholhalt i kroppen.

Diskussoioner som togs upp kring matbordet (som bestod av grillbuffé) var bland annat barnindustrin. Alla dessa pengar som dagens föräldrar satsar på sina barn. Det ska vara märkeskläder, det ska vara de bästaste leksakerna, den största vagnen och allt annat fränt som hör till. Varför inte lansera blöjor i guld snart? Det går utför.

Aja, kussen fyllde ju ett, hon ska för fan få allt hon vill ;)! Eller nja, men det är ju det alla föräldrar vill - att ge sina dyrgripar det finaste som finns på denna jord.

Grattis lillkusinen! =)

Over and out, puss and shout ;)!