jookmook

För att intresserade människor ska slippa kolla in bloggen varje dag för att se om det äntligen kommit ett nytt inlägg från lilla Jookmook (jag vet, det har dröjt på tok för länge) utannonserar jag härmed att jag tar en paus med bloggen tills efter höstlovet. Jag behöver helt enkelt ett avbrott för att få lusten och orken tillbaka. Det har hänt herrans mycket de senaste två veckorna, saker av större karaktär och saker av mindre betydelse. Imorgon hoppas jag dock att det största händer. Sen väntar ju Istanbul på höstlovet. Jag är inte död, för ni som inbillar er det.

Vi möts igen vecka 45! Tålamod, mina vänner, tålamod.

Det väntar en tuff vecka för mig. Visserligen är det party, party imorn med fotbollsgänget. Det kan vara så illa att det är sista gången jag ser grabarna och då gäller det att njuta av varje ögonblick. Innan dess ska jag dock hinna skriva klart religionsprovet. Men det ska inte vara en omöjlighet, hoppas jag i alla fall...

På onsdagen är jag som vanligt upptagen med kyrkan hela dagen och på torsdag är det samma visa. Sedan väntar en del grejs på fredag innan det är recensions- och intervjujobb på lördag. På söndag är jag dock ledig, tror jag... Fast då bör jag plugga lite matte eller utnytta tiden på något trevligare sätt. Jag hoppas på det sistnämnda.

Vill egentligen skriva två desto mer intressanta inlägg om saker som hände i helgen, men då jag varken har ork eller tid får jag skriva om detta istället.

Löpning runt Djurgården idag. Lika jobbigt som vanligt. Lätt den värsta gympalektionen på året! Aja, jag är helt klart nöjd med min insats samt att gympaläraren tycker att jag är häftig som kan ha så hög puls. Det är inte häftigt att ha hög puls, det gör fan i mej ont! =)

Japp, mysig rubrik det där. Men det är vad jag känner om mig själv nu. Jag gjorde bort mig både en och två gånger idag. Imorgon kan mycket väl vara sista chansen. Jag får fan inte sumpa den!

Visserligen är hemprovet i religion ingen tråkig uppgift, men satan vad jag har jobbat. Är nu så gott som klar vilket känns otroligt skönt. Frågor som återstår är dock hur mycket man måste referera till Koranen och Bibeln. Det har jag inte gjort överdrivet mycket och isåfall måste jag fylla ut detta moment. Men annars har jag klarat mig fint, självklart genom att tagit det mesta från mitt eget huvud. Får se vad han tycker om det. Jag vet fortfarande inte riktigt var jag har min lärare.

Måste även passa på att skriva en liten kort notis om denna underbara film som jag såg igår. Jag hade inte några större förväntningar eftersom filmens handling inte alls verkade särskilt tilltalande. För vad säger en story som handlar om en galen familj som ska ta en tripp med en buss till en tävling. VI har hört den förut, eller hur?

Filmen hade dock en sådan otrolig värme att man både tyckte synd om karaktärerna och garvade åt deras torra humor. Helt klart ett måste att se i höstmörket. Den kommer garanterat att få dig på bättre humör!

Efter mycket om och men har jag kommit fram till att det inte räcker med att bara sitta och leda fram hästar till toppresultat i travspelet. Jag har även fått stor lust att coacha ett hockelag igen, speciellt nu när det råder Elitserietider. Denna gång ska jag föröska vara tålmodig med mitt lag och inte gå allt för mycket på resultat. En långsiktig satsning är målet. Men jag har ju fått hybris förut....

Ingen har anmält intresse för travet imorgon. Jag fördömer er inte, jag skulle säkert ha gjort samma sak om jag var ni. Dessutom slipper ni se mitt spelberoende, och det är nog tur det. Dagens spel gick helt åt skogen så imorgon får jag se till att vinna storkovan. Ni kan åtminstone hålla tummarna. Det har aldrig skadat tidigare.

En stor tröst för dagens misslyckande är att det är Kanelbullens dag i dag. Man får äta hur många onyttiga bullar som helst utan att få några elaka blickar. Kanelbullens dag förenar hela Sverige i ett enda stort leende. Ett leende som känns ända in i magen. Det är så gott att det gör ont.

Lördagen blev inte som planerat. Jag borrar dock inte ner mig och tar nya tag. På måndag söker jag en förklaring. Jag har kommit ett steg närmare i pusselgåtan i alla fall.

UEFA-festen tog mycket snöpligt sitt slut efter ett självmål och, så vitt jag förstår, en tabbe (som jag dock inte sett) av Wastå. Trots att jag borde gråta floder känner jag knappt någonting. Jag tror inte att chocken har lagt sig än. Först Svenska Cupen-finalen och nu detta. Fan, alltså. Jimmy, du och jag får ta ett snack sen när du kommer hem.

Jag lyckades med något som jag inte klarat av på snart två år i går. Ändå fick jag nästan hjärtinfarkt i dag. Det lovar inte gott inför lördag, om nu planerna faller ut till sin rätt.

Japp, det blir en del pluggande när man för en gångs skull är hemma och har lite tid över. Psykologin sitter väl inte direkt som ett smäck än, men det känns i alla fall som jag kan de tre perspektiven som vi ska begrunda hyfsat. Då provet rör sig om endast tre frågor och mycket analys spelar det nog inte så stor roll hur mycket man kan, utan mer hur peppad man väl är under morgondagen. Så det stadium jag är i nu får duga.

Jag har även börjat recensera igen. Nyligen recenserad är M.A.N. Ett klart intressant svensk band som med lite mer variation skulle nå ett högt betyg. Nu räckte det "bara" till en trea. Härliga basgångar och magstark sång hör till deras bättre stunder.

Näst på tur för recension är All Shall Perish. Jag lyssnar på dem just nu och blir bara mer och mer imponerad. Snubblande nära toppbetyget. Tyvärr tappades nog detta betyg på en dumt insläng ballad mitt i allt trevligt ös.