Long time no see
Trots att jag dagligen lovar mig själv att bli bättre att skriva på bloggen så kommer det aldrig riktigt något tillfälle för mig att göra det. Antingen är det skolarbete, något bra på TV, konserter och recensioner som "måste" skrivas eller CZ-beroendet som hindrar mig. Det är den officiella anledningen, den inofficiella är att jag inte haft någon större lust. Samtidigt lovar jag mig själv mycket annat som jag inte kommer till kast med. Varje dag blir jag lika besviken på mig själv. Men, men, nästa vecka ska det bli bättring. Annars kanske detta beteende inte bara går ut över mig...?
Dagen bestod av en kort dialog med Ingrid Cube angående vårt arbete i psykologin. Jag arbetar om spelberoende, något som passar mig som handen i hansken. Jag är, som ni alla vet, en spelare sedan många år tillbaka, även om jag spelar för små summor. Speleroende skulle jag alltså inte kalla mig, men inte heller särskilt långt ifrån. Spel på hästar är ett stort intresse som jag har och därför lär detta ämnesval bli riktigt intressant att följa.
Sedan drog kosan till SACO-mässan, eller med andra ord studentmässan. Där höll massor med högskolor och universitet hus för att locka oss att välja just dem när tiden för val väl kommer. Jag har varit ganska säker på mitt val redan tidigare och efter dagens rundtur känner jag mig inte direkt mindre säker. Trots att arbetsmarknaden, högskoleprovet och min tämligen svaga allmänbildning talar emot mig så ska jag satsa mot journalistutbildningen i Göteborg. Det har varit min dröm under ett par års tid nu och jag ska inte göra som mamma och pappa och fega ur bara för att arbetsmarknaden ser mörk ut. En brorsa som politiker och jag som journalist låter väl inte helt fel?
För att återgå till mässan hoppas jag att ingen missade föreläsningen om "Vad ska jag välja". Mycket givande, med komisk tongång, och bra råd. Den fick mig att tänka till några gånger om saker som jag annars skulle låta passera.
Slutligen hade jag en intervju med basisten och sångaren i Black Stone Cherry. Sångaren var nyvaken och åt chips under intervjun och var inte alls för social, något han senare också bad om ursäkt för, medan basisten var en av de trevligare bandmedlemmar jag mött under mina 20-talet intervjuer. Med, som vanligt, stakande engelska lyckades jag dock få fram några nya saker om Black Stone Cherry och intervjun kommer upp på ML någon gång i framtiden (har redan fem intervjuer som ligger i kön).
Ikväll väntar spelning med bandet. Jag såg dem när de var förband till Hinder och då slog de just sina turnépartners med hästlängder. Deras liveakt var lysande, så pass bra att jag sparat en vattenflaska som jag fick från det giget, och jag hoppas på något liknande även idag. Black Stone Cherry är ett av de mest intressanta banden som existerar just nu.
