jookmook

Igår kunde ännu en grej läggas till i min förlorarlista. När jag satt på pendeln hem igår efter att ha sett en mycket bra spelning av Black Stone Cherry (4:a i betyg) upptäckte jag att det var något som saknades. På min röda supermobil hade själva bakdelen, dvs den del som täcker bateriet och simkortet, försvunnit. Jag kunde inte hitta den någonstans, varken i fickorna eller i ölburkarna som någon hade slängt på sätet bredvid, vilket lämnade mig handfallen och förtvivlad hela vägen hem till Spånga. 

Väl idag var jag tvungen att berätta om min förlust för mina föräldrar. Det blev inte särskilt förvånande med tanke på min förlust av plånbok i förra veckan. Jag tappar helt enkelt lite saker var som... Som tur är har vi några mobiltelefoner på lager hemma och jag har nu tagit över en mycket fränare mobil än min föregående. Jag har lagt in hela 77 låtar och får plats med flera stycken om jag så skulle vilja, tyvärr är ljudkvaliteten inte lika övertygande som minnesutrymmet.

Jag får i alla fall vara nöjd med mobilen och mindre nöjd med hur saker tar sig... Jag ser alla dessa förluster och allt annat som går emot mig som ett straff för de saker som jag inte gör. Alltså blir det definitvt skärpning nästa vecka.

Förresten ska jag klippa mig snart. Siktar in mig på nästa helg. Då ska polisongerna bort. Kanske för alltid. Det beror på vad jag känner för. Det känns dock lite lustigt med tanke på att mina föräldrar precis börjat acceptera dem. Kanske är jag lite av en ungdomsrevolutionär ändå?