jookmook

En fågel har viskat i mitt öra att In Flames spelar på Gröna Lund i just detta skede. Som tur är jag inget stort fan av dem - mildt sagt. Däremot är jag besviken över att jag missar Kiss imorgon. En fotbollsmatch kommer emellan, plus att jag känner att jag behöver en kort andpaus.

Idag visade de stackars treorna upp sig både fula och fulla i skolan efter nattans bravader. Fast det satt i och för sig fint med en homokram som ett välkommande när man trädde in på skolgården.

Ja, det får man sannerligen hoppas. Dessutom ska jag försöka få till några längre inlägg inom snar framtid efter efterfrågan (påtryckningar - ja, till och med pistolhot). Jag kan bara skylla på att jag har för mycket i huvudet och i plugget just nu. Att formulera något längre mästerverk vore som att bränna mig på en redan för varm platta. Det börjar lukta bränt. System overheated.

Då jag skadades på vinstmatchen i lördags kunde jag tyvärr inte springa och ta en plats på den stolta E-läktaren när portarna öppnades vid åttatiden på söndagsmorgonen. Som tur är kan man använda farsan vid sådana här tillfällen.

Med mästerlig plats upplevde vi mästerliga lopp. Västerbo Paradise förblev obesegrad med hans tionde raka seger och Skulle Gully visade upp mästerlig styrka när hon manglade ner självaste Lie Detector. Hot Tub utklassade övriga konkurrenter med nästintill hundra meter och gick nytt svenskt rekord. För att bara nämna några höjdpunkter.

I Elitloppsförsöken höll svenskhoppet Going Kronos på att hålla undan från spår ett, men föll snöpligt på mållinjen efter att storfavoriten till totalsegern Exploit Caf tryckt ut sig i en situation tidigare och slängt bort ett annat av svenskhoppen; Giant Superman. Fransmannen utbuadesefter segern varav skötaren pekade fuck-you mot publiken. Det var märkbart starka och spända känslor på Solvalla.

I Elitloppsförsök två vann Oiseau De Feux programenligt från spets och med till finalen följde svenskarna Red Chili Pirat och den stora jokern och högoddsaren Finders Keepers. Tråkigast i detta annars fina försök var att den svenska världsrekordhållaren Giant Diablo inte alls var körbar för dagen, utan slängde av både kusk och sig själv ur loppet.

Väl i finalen kunde den utbuade fransmannen hyllas åter efter att ha vunnit på ny rekordtid för loppet och nytt banrekord på Solvalla, smått fantastiska 1.09,8. Segern var väntad efter att fransosen fått spår två i spårlottningen och trots viss bitterhet kunde få i publiken förunna att inte hylla en väl värdig segrare på ett fantastiskt Elitlopp under en fantastisk travsöndag. Alla som inte varit på Elitloppet på plats borde verkligen uppleva det snarast. Det är en fest utan dess like.

... blev ett rekordår med fler deltagande länder än någonsin skådat, 43 stycken till antalet

.... fick mig att starkt kritisera att "the big four" ska direktkvalificeras till Eurovision. Storbritannien kom sist Tyskland tredje sist, Frankrike på nittonde plats och Spanien på sextonde plats. Alla inom ramen "botten tio".
 
... bekräftade mina misstankar om att svenska folket alltid är överpositiva till Sveriges chanser när det gäller Eurovision. Jag trodde på bottennapp - och bottennapp blev det. Att åka ut redan i semin om det inte vore för den svenskifierade juryn är snudd på skandal. I finalen blev det en artonde plats. Som om inte det vore skamligt nog...

... bekräftade att pengar är allt. De som satsade mest pengar på sitt framförande vann också Eurovision-bucklan. Ryssland PUMPADE (som Luuk så vackert skrek non-stop) in pengar i tävlingen, med två inhyrda världsartister. Det kan bli kul i Moskva nästa år. Propaganda i klass med Kina.

... bevisade att inte kompisröstning är allt. Nog avgjorde inte kompisröstningen för en gångs skull (även om den still going strong). Mångfald är bra.

... var piraternas år. Som jag befarade nådde Lettlands pirater (som ratades av den svenska juryn) bra mycket längre än svenska fjollhero. Man kan undra vilka av dessa två som egentligen stod för den bästa humorn.

... försökte Björn Gustafsson göra en internationell karriär. Självklart överöser svenskarna och pressen lovord dagen efter och tror att kuppen gick hem i alla länder. Faktum är att Björn förstörde sin chans att göra utlandskarriär - att snacka tafflig engelska är inget nytt fenomen. Det gör ju var och varannan person som delar ut poäng ändå...

... var året som Serbien visade upp sina språkkunskaper inför omvärlden. Kan de överhuvudtaget någon engelska där?

... var förhoppningsvis Luuks sista framträdande i Melodifestivalen/Eurovisions historia. Jag äcklas av att karln alltid ska förstöra festen med hans okunniga och högst drägliga kommentarer.

... var ett nytt spännande år med en värdig segrare. Hellre Ryssland än bimbon som representerade Grekland, även om jag själv hoppades på bimbon i Armenien. Bimbon i Ukraina var i och för sig inte helt åt helvete heller.

I första semifinalen gick både Finland och Norge vidare, vilket sätter stor press på Sverige. Jag är inte en sådan stor pessimist att jag inte tror att Sverige kommer att gå vidare, men i finalen kommer Hero definitivt inte att räcka långt. Jag ser fram emot kvällen med glädje. Eurovision är verkligen en härlig årstid.

Sötnos föräldrar kommer förbi för att senare skjutsa hem oss i bil. Vi bjuder på kladdkakan varav jag känner mig manad att ta en bit. Jag har redan sedan fredagen tappat räkningen på hur många onyttigheter jag stoppat i mig - och tur är väl det. Samvetet inomords skriker dock efter ambulans.

Söntos och jag byter sovplats från en hård bäddsoffa till en madrass på golvet. Följande morgon får jag klagomål igen för mitt snarkande, men denna gång beskylls även Sötnos vilket får mig att drabbas av glädjefnatt.

Tidigare under dagen sprang jag mellan träden för att undvika regnet samt köpte två videofilmer. Hampus köpte en tredje och ville att vi skulle se den på kvällen. Då det rörde sig om en skräckis gömde jag mig under vänskapskretsens täcke och fick till slut igenom förslaget Home Alone. Mer än hälften av sällskapet somnar under filmen.

Skojsig basket på kvällen. Dock någon förlust för mycket för min smak varav jag istället siktar in mig på att lira rugby. Följden blir gräsfläckar på jeansen.

En brud med kamera kommer fram till oss med två kompisar tätt följt av en kamera och påstår att hon tänker söka till Top Model och frågar vad hennes fördelar är, var i jag utbrister "o jävlar!".

Efter knappt någon sömn och med väldigt trötta ögon får jag klagomål över att jag snarkat under natten. Precis vad jag behövde för att vakna till liv på morgonen.

Visserligen verkar det vara accepterat att traska runt i en kostym på Östra Real, men när däremot gick runt med en kostym i ena handen fick jag desto mer blickar. Att bära på en kostym pallarellt med en sportbag är alltså inget jag rekommenderar.

3-2 efter förlägning genom ett turmål av Weinhandl var receptet för att lyckas nå semifinal i en match som Lundquist och Kenny Jönsson beskrev som "enkel" och "under kontroll". Jag såg själv inte matchen utan fick målen levererade via sms. När det slutgiltiga smset med det avgörande målet kom skrek jag ut min glädje likt en panikslagen hund.

Tre Kronor har gått längre än vad jag tippade efter deras minst sagt knepiga start på turneringen. Tre Kronor är på gång, även fast vi inte har någon chans mot Canada i semin, eller hur?

Missade tyvärr förra veckans program av "Inför Eurovision". Idag höll jag på att missa det igen, men lyckades se alla bidrag förutom ett (läs; Island), som jag dock kollade in på webben.

Island; Visst låter det kul med techno inledningsvis, men det svabbar till rejält mot slutet. En kille och en tjej som sjunger utan att tillföra något. En tvåa är snudd på överbetyg.

Sverige; Jag hör till den skaran som inte tycker Perrelli är ett dugg sexig, inte tycker att koreografin är jättesnygg och inte tycker att låten är alls så bra som alla påstår. Låten tänder visserligen till mot slutet, vid bryggan, men det är på tok för sent för att få till något glöd och drag. Inget mer än ett medelmåttigt bidrag. Jag är väldigt osvensk och ger bara låten en trea.

Turkiet; Förmodligen den mest seriösa rocklåten som ställt upp i Eurovision någonsin, något som jag uppskattar enormt. Däremot känns det som att låten saknar något, jag kan inte sätta fingret på det, men det är det där avgörande pricken över i:et som vägrar ploppa upp. Får bara en trea, med ögon för mer.

Ukraina; Sägs vara Perrellis värsta konkurrent på förhand. Visst är det samma genre som Perrellis "Hero", men här måste jag erkänna att Perrellis låt är klart bättre. Jag finner inget i låten som jag fastnar för, förutom den bildsköna artisten med de snygga brösten. Allt som jag kommer ha ögon för på scen är hennes bröst, något som säkert kommer att ge henne många röster. Det är ju bevisat sedan tidigare att utseende är viktigare än en bra låt. Därför är det kanske också berättigat att säga att hon är Perrellis värsta konkurrent? En tvåa.

Litauen; Blev totalsågad i den ibland småpatetiska juryn. Alla förutom Shirley påstod att killen inte kan sjunga, och i detta fall står jag på Shirleys sida. Han sjunger helt klart okej, men däremot är låten på tok för svag. Är väldigt grå och trist i allmänhet. Får ändå en tvåa.

Albanien; Eurovisions yngsta deltagare kommer från Albanien. Låten levereras med den snyggaste video jag sett på väldigt länge, och är samtidigt mycket vacker och känslosam. När den dessutom sjungs på ett språk som jag är otroligt svag för är det nära höga poäng. Däremot tror jag inte alls att det kommer bli samma visuella upplevelse live. Tjejen sjunger dock bra och har en väldigt fin låt i bagaget. En stark trea.

Schweiz; Är totalt likgiltig till den här låten. Har ingenting i sig överhuvudtaget. Varken bra refräng eller några starka känslor. En etta.

Tjeckien; Kvällens starkaste bidrag i mina ögon. Jättebanal låt med varning för urusel text. Själva låten har egentligen en viss B-film känsla över sig. Den bygger nästan helt och hållet på en refräng som upprepar sig gång på gång, men som också fastnar på en sekund. När refrängen dessutom är otroligt trallvändlig och bra är jag helt såld och har svårt för att inte sjunga med. En låt som man varken behöver tänka i eller vara fokuserad på. Passar perfekt som ett bidrag att vila öronen på i ett långt och jobbigt startfält. En klar fyra.

Vitryssland; Vitryssland hade en stark rocklåt som inte kom någon vart förra året. Nu försöker de på konceptet en snygg kille istället. Det fungerar i refrängen, som ändå tränger sig fast i hjärnan. Får en tvåa på grund av det, annars har låten absolut nada.

Lettland; De omtalade piraterna gör entré. Att man kan spela på häftiga kostymer och humor är ett känt fenomen sedan tidigare och då låten inte är fullkomligt värdelös tror jag på ganska goda möjligheter för piraterna att ta sig vidare till finalen. Ett klart minus är dock att de inte verkar tro på sig själva på scen. Vill egentligen ge dem en tvåa, men kan tyvärr inte blunda för trean.