jookmook

Idag hade vi jämställdhetsdag i skolan. Det kan tyckas ganska passande eftersom det var kvinnornas dag i lördags.

Dagen inleddes med en film i aulan. Alla elever skulle se Fröken Sverige, en film som handlar om en tjugoåring tjej som flyttat hemifrån, men ser mer ut att vara i den yngre tonåren. Hon ser inte bara ut att vara så ung, hon beter sig även som hon skulle vara i den åldern. Man får följa hon och hennes kompisgäng i kampen mot en mer rättvis vardag i en värld som överlyses av förtyck och orättvisor. Filmen är även lite av en relationsjakt där man får följa huvudpersonens jakt på en värdig partner i en tillvaro där hon alltid tycks "råka" bli bedragen. Livet allmänt suger för den lilla huvudpersonen, men filmen skapar ändå viss eftertanke och är helt klart sevärd, trots några riktigt vidriga scener.

Därefter var det tänkt att vi skulle ha uppföljande diskussion kring filmen. Men då min grupp hade blivit tillfrågad att spela upp den pjäs som vi tidigare hade skrivit under ett svenskaarbete (det arbetet som jag tidigare definierade som betygsavgörande) hade vi istället fullt upp med att trängas i lärarrummet för ombyte och replikinlärning. När det var dags för vår tur att påverka jämställdhestdebatten ännu mer kändes nervositeten än mer i kroppen då vi nu stod inför tre klasser istället för enbart vår egen klass. Skådespelet blev dock lyckat, trots lite småmissar här och där, och vi avtackades med en drös av applåder vilket kändes otroligt befirande och som också gjorde att den mesta av nervositeten sedermera försvann. Harald, huvudrollsinnehavaren, ansåg att detta var dagens höjdpunkt och det verkade även som Andreas, mer birollsinnehavare, höll med. Jag tyckte också att det var en rolig del av dagem, även om jag förmodligen gillade Fröken Sverige desto mer. Att jag glömde kvar mina byxor som jag hade när jag spelade upp pjäsen någonstans i skolan drar självfallet också ned betyget.

Efter skådespelet skulle vi få lyssna på någon person från MUF som skulle ta död på alla fördomar om att moderater inte ägnar några tankar åt jämställdhet. Personen som stod för talandet måste ha varit en mästare i rabbelkonst då den första kvarten gick ut på att han sköt ord, likt en kulspruta, ur munnen. Man uppfattade knappt någonting vad han sa. Efter den gångna kvarten släppte nervositeten och hans ord blev desto tydligare vilket även uppenbarade att det han hade att säga var intresseväckande. Visserligen kom han inte med några drastiska nya metoder, förutom att jag lärde mig at midsommarkransen är en avbild av en jättepenis. Det får räknas som dagens lärdom.

Sedan var det dags för dagens andra film, Caramel. Denna gång skulle vi dock vila våra ögon på en filmduk. För att hylla filmnens namn hade vi köpt chockladbollar och medföljande dryck att festa på under filmen. Dessa saker höll dock på att beslagtas av våra lärare då de var otroligt rädda för att vi skulle skräpa ned i det fina kulturminnet Zita. Det kändes skumt, då läraren sedan ertappades med en hand i godispåsen. Hursomhelst, filmen handlade om ett tjejgäng och deras jakt på kärlek i Beirut. I filmer förtäljdes hur situationen ligger till i Beirut, en situation som inte var något nytt för mig, och då filmen dessutom inte hade några speciella finesser kändes det som en och en halvtimmmes plåga.

Det var nog det sämsta avslut vi kunde ha på en annars lyckad dag. Dagen kändes dock mer som en paus i skolarbetet än en dag för diskussion om jämställdhetsfrågor. Något som tjejerna förlorar mest på, som vi fick så fint presenterat av en kille i aulan.