Svart och vitt
Eftersom jag har halvbråttom iväg kommer jag fatta mig kort...
Jag tänker inte prata om myrornas-krig, även om rubirken kan få tankarna att flöda åt det hållet. Inte heller om SAIK, även om det går jävligt bra för dem i bandyns elitserie just nu. Jag kommer istället rikta in mig på lite annat som rör bandy, nämligen min kära modersklubb Spånga.
Då vår andra målvakt var frånvarande i helgen tvingades jag stå helgens båda matcher (vi har nämligen bara två målvakter som går runt på våra två lag). Den första matchen var med A-laget och vi hade laddat upp med ett starkt lag, trots att flera av lagets stjärnor för tillfället läxas upp i lumpen. I de senaste matcherna har verkligen A-laget hittat en struktur i sitt försvarsspel vilket även visade sig i denna match då anfallen ofta tog stopp innan de ens hade börjat. Jag räddade dock en del skott men fick mycket hjälp av mina backar. De visade upp ett mycket stabilt försvarsspel. Detta gjorde att vi lyckades hålla nollan fram tills den 65 minuten, då en Helenelundspelare fick bollen på klubban när han stod två meter offside. Domarna, som var usla matchen igenom, såg inte detta - trots att en utav dem stod två meter ifrån situationen. Alla spelare väntade på en offsidesignal medan Helenelundspelaren enkelt kunde rulla in kvitteringen. SKANDAL! Detta gjorde att vi tappade greppet en smula och släppte in ytterligare ett mål, men vände sedan matchen och vann med 3-2, vilket är väldigt målsnålt för en bandymatch. Detta var verkligen en väl genomförd match rent försvarsmässigt.
Idag hade jag match med B-laget. Då vi inte har en jättebred trupp, nu när många av spelarna är i lumpen, hade vi inte det starkaste laget på pappret inför matchen. Men vi trodde ändå att det skulle gå ganska bra då vi ligger bra till i serien. Vi inledde även fint med att sätta 1-0 efter fem minuter, men sedan försvann fokusen totalt hos mina lagkamrater. Kvitteringen kom efter att jag räddat ett friläge, men motståndarna hann fram och lade in returen. 2-1 kom via att hörnruset inte var beredda, de praktiskt taget stod kvar i mål när hörnan slogs. 3-1 kom via att en av deras seplare åkte från deras målbur igenom hela vårt försvar och enkelt kund lägga in den. Andra halvlek räddade jag en massa, men returerna som jag ibland säppte rensade inte försvaret undan för fem öre och försvaret gjorde även massor utav felpassar och släppte enkelt förbi motståndarna så att de fick flertalet frilägen. Matchen slutade tillslut 10-1. Detta var den sämsta match jag sett mina lagkamrater spela och jag var flyförbannad på dem efter matchen. Detta var var verkligen en natt och dag upplevelse, eller svart som vitt för den delen. Därav rubriken. Jag har nog fortfarande inte förlåtit dem. Det behövs nog någon dag för att smälta det här.
Jag tänker inte prata om myrornas-krig, även om rubirken kan få tankarna att flöda åt det hållet. Inte heller om SAIK, även om det går jävligt bra för dem i bandyns elitserie just nu. Jag kommer istället rikta in mig på lite annat som rör bandy, nämligen min kära modersklubb Spånga.
Då vår andra målvakt var frånvarande i helgen tvingades jag stå helgens båda matcher (vi har nämligen bara två målvakter som går runt på våra två lag). Den första matchen var med A-laget och vi hade laddat upp med ett starkt lag, trots att flera av lagets stjärnor för tillfället läxas upp i lumpen. I de senaste matcherna har verkligen A-laget hittat en struktur i sitt försvarsspel vilket även visade sig i denna match då anfallen ofta tog stopp innan de ens hade börjat. Jag räddade dock en del skott men fick mycket hjälp av mina backar. De visade upp ett mycket stabilt försvarsspel. Detta gjorde att vi lyckades hålla nollan fram tills den 65 minuten, då en Helenelundspelare fick bollen på klubban när han stod två meter offside. Domarna, som var usla matchen igenom, såg inte detta - trots att en utav dem stod två meter ifrån situationen. Alla spelare väntade på en offsidesignal medan Helenelundspelaren enkelt kunde rulla in kvitteringen. SKANDAL! Detta gjorde att vi tappade greppet en smula och släppte in ytterligare ett mål, men vände sedan matchen och vann med 3-2, vilket är väldigt målsnålt för en bandymatch. Detta var verkligen en väl genomförd match rent försvarsmässigt.
Idag hade jag match med B-laget. Då vi inte har en jättebred trupp, nu när många av spelarna är i lumpen, hade vi inte det starkaste laget på pappret inför matchen. Men vi trodde ändå att det skulle gå ganska bra då vi ligger bra till i serien. Vi inledde även fint med att sätta 1-0 efter fem minuter, men sedan försvann fokusen totalt hos mina lagkamrater. Kvitteringen kom efter att jag räddat ett friläge, men motståndarna hann fram och lade in returen. 2-1 kom via att hörnruset inte var beredda, de praktiskt taget stod kvar i mål när hörnan slogs. 3-1 kom via att en av deras seplare åkte från deras målbur igenom hela vårt försvar och enkelt kund lägga in den. Andra halvlek räddade jag en massa, men returerna som jag ibland säppte rensade inte försvaret undan för fem öre och försvaret gjorde även massor utav felpassar och släppte enkelt förbi motståndarna så att de fick flertalet frilägen. Matchen slutade tillslut 10-1. Detta var den sämsta match jag sett mina lagkamrater spela och jag var flyförbannad på dem efter matchen. Detta var var verkligen en natt och dag upplevelse, eller svart som vitt för den delen. Därav rubriken. Jag har nog fortfarande inte förlåtit dem. Det behövs nog någon dag för att smälta det här.
Kommentarer
Trackback
