jookmook

Värt att nämna denna dag är en mycket intressant diskussion som jag och en av mina klasskamrater fick bevittna när vi satt i datasalen och försökte slå rekord i spelet Copter (finns det något mer pinsamt spel egentligen?). Det kanske ska nämnas att min polare är mest pinsam då han lyckades få ihop smått otroliga poängsumman 2825. Hur fan gick det till?

Jag behövde inte sörja hur länge som helst över att jag dog runt 1000-snåret hela tiden då det bakom våra ryggar satt ett kompisgäng som flitigt, och ytterst seriöst, höll på att diskutera en viktig fråga. Det var en argumentation mellan en invandrare (värt att nämna i detta sammanhang) och tre svenskar och en invandrare till. Invandraren påstod att man kunde stoppa den tragiska händelsen som ledde till en alldeles för ung pojkes bortgång (det vill säga gatuvåldet, men de realiterade det hela till Riccardomisshandeln) genom agning. De andra fyra pojkarna höll inte med.

Diskussionen började lugnt men blev allt mer känslig. Invandraren påstod att han visste bättre eftersom han hade upplevt de både kulturerna. I hans hemland är det tillåtet med agning samtidigt som det inte är det i Sverige. Han påstod att hans hemlands system satte skräck i de som vill slåss. En skräck som ledde till att man inte ville slåss för man visste hur det kändes och att det inte var något bra. De andra pojkarna kunde inte förstå detta resonemang. Först och främst skrek dem att de ville ha statisik hela tiden, utan statistik är faktan världelös. Invandraren kontrade med att man inte kan grunda sina värderingar på det man enbart läser i en tidning. Kan du lita på all fakta? Jag höll faktiskt med båda i deras resonemang. Visst är statisk en viktig del av information man ska tolka innan man skaffar sig en uppfattning, men man bör även uppleva hur landet fungerar på plats innan man skaffar sig denna uppfattning. Jag hade inte tänkt i de tankebanorna förut.

Sedan påpekade alla som var emot invandraren att agning aldrig är okej. Våld löser ingenting. Blablabla. Rätt saker, eller åtminstone låter det bra när man säger det. Men fungerar det verkligen så i verkligheten? Kan de svenska föräldarna tygla deras ungdomar i ett land där nästan allt är accepterat och så fort man inte ger sitt barn rätten till något är det i princip en brottslig handling? Det var tankar som delvis flög igenom invandrarens huvud och så även mitt. Det sker ju en massa våldshandlingar på gatorna och andra hemskheter i Sverige och vi kan inte göra något åt det.

Dessa ungdomar som hade hållt diskussionen i nästan en timme när jag och min klasskamrat lämnade rummet, och det såg ut som att de kunde hålla på en timme till. Vid den tidpunkten hade det samlats ett tiotal till personer som var redo att argumentera emot invandraren.

Alla dessa ungdomar missade dock kärnan i problemet. Varför tar vi till våld när vi vill lösa konflikter överhuvudtaget? I krig, i hemmet, eller på gatan - det spelar ingen roll. Alla har vi någon gång använt våld som en lösning på ett problem. Varför, varför och åter varför? Att få ett stopp på det som ligger till grund till våldet borde vara en diskussion som borde föras istället. Men visst kan man inte ungå att bli fascinerad över att ungdomar kan bli så pass engerade i en fråga som berör mänskliga rättigheter. Storartat.