jookmook

Idag var det egentligen årets viktigaste konsert. Denna konsert missade jag - jag av alla - jag som inte missar många konserter här i världen. Anledningen till detta nederlag var att biljetterna hann sälja slut innan jag hann köpa några. Det låter fortfarande befängt, eller hur, jag brukar ju inte missa några biljettköp bara sådär.

Jag syftar förstås på konserten Sjug Nu. Trots att det var två konserttillfällen fick jag inte tag på en ynka biljett. Konserten är egentligen kanske inte något jättespeciellt, den var dock väldigt vacker förra året då jag såg den. Men vad som gjorde den till den viktigaste konserten för året var att min mamma skulle vara med i år. Man kan ju inte missa när min mamma uppträder (det händer inte ofta)! Visserligen kanke det inte var jättestor fokus på henne då det var 900 stycken andra personer som framförde glada gospellåtar till jublande publik, men ändå...

Dessvärre fick jag inte uppleva den samma gamla sköna känslan som jag fick förra året, jag var ju för klantig för det. Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde missa att köpa biljetter. Men biljetterna sålde slut snabbare än vad jag trodde och hade varit slutsålda i ungefär en månads tid innan konserten. Men det är inget försvar, det brukar som sagt inte stoppa mig. Jag var bara helt enkelt klantig vilket också gav mig jättemycket skuldkänslor (visserligen välförtjänta) för att jag hade missat mammas stora konsert, mammas chans till kändisskap.

Men mamma kom ändå hem sprudlande glad och berättade allt underbart hon hade varit med om - allt underbart som vi hade missat. Som plåster på såren för henne lagade jag min specialrätt så hon åtminstone fick lite bevis på att vi älkar henne högt på denna jord. Det var det minste jag kunde göra. Jag - konsertnörden - missar årets vikitga konsert. Förlåt mamma, jag är misslyckad.