jookmook

Idag har jag gått i skolan på helgen - alldeles frivilligt. Det var nämligen så att en av mina klasskamrater ville att vi skulle besöka Kristofferskolan som höll öppet för allmänheten under helgen för att sälja sina hantverk till glada besökare.

Kristofferskolan är inte som andra skolor. Det är en skola som alla verkar vilja gå i - en skola som kräver en herrans kötid för att överhuvudtaget få plats i. Skolan utgår även från en annan sorts pedagogik, här framlyst de estetiska sidorna hos eleverna och de arbetar mycket utefter vad man kan skapa med händer och sin kropp. Denna pedagogik kallas för Walfordfpedagiken. Det är förvisso en tilltalande pedagogik, men ingen pedagogik som tilltalar just mig och därför bör ni höra med någon annan person för att få ut mer av vad skolan arbetar utefter än mig.

Jag kan dock inte blunda för hur duktiga elverna är på det dem gör. När man väl besöker skolan under denna helg, som kallas för Novemberfesten, är det svårt att hålla fingrarna borta från de fina saker som säljs. Särskilt svårt blir det ju nu när julafton också närmar sig. Men sakerna som säljs är heller inte det billigaste saker du kan tänka dig, men smakar det så kostar det.... Pengarna går dock inte direkt ned i skolans egna fickor utan de skickas till en annan skola med samma sorts pedagogik i ett drabbat land, och det minskar ju inte direkt köpglädjen. Det skulle alltså ha kunnat bli några rikitgt fina julklappar denna dag om det inte skulle ha varit så att jag har massor med konsertbiljetter som måste betalas eller inhandlas, jag hade helt enkelt inte råd att vara på mitt spenderarhumör.

Dagnes höjpunkt skulle enligt de andra som följde med till sklolan vara Spöktunneln. Enligt mig skulle det dock vara dagens värsting. Jag försökte skjuta bort händelsen så mycket som möjligt i och med att lyssna på musikframföranden av elever samt allt annat möjligt som kunde rädda mig från Dödstunneln. Men tillslut kunde den inte vänta längre, tillslut var det dags. Vi stod och köade i en timme innan vi hamnade som första personer framför dörren till helvetet. Denna eviga väntan hade inte direkt gjort mig mindre nervös då man kunde höra skriken innaför de stänga dörrarna. Det här såg inte bra ut.

När jag väl klev in genom dörren var dock ändå förväntningarna höga. Den här aktiviteten hade man väntat en timme på och betalat tjugo kronor för. Aktiviteten levde dock inte alls upp till dem förväntningarna. Visst var den läskig för sådana veklingar som jag, men inte tillräckligt läskig för att stå och vänta en timme på. Jag tror att alla blev besvikna förutom jag, det här var det bästa som kunde hända mig.

Det var iaf väldigt trevligt att tillbringa dagen med klasskamrater och en utomstående person som får kallas Mr.O. Han var trevlig men lite tyslåten, fast det var ju inte så konstigt då han inte känner oss särskilt bra, om han skulle känna oss lite bättre är jag säker på att han skulle vara mer talförd. Lite avundsjuk blev jag dock på honom då han fick följa med på klasskamraten som bjöd med oss inflyttningsfest. Hon fick nämligen bara bjuda sex stycken personer och visst är det lite surt när man missar ett sådant tillfälle. Men jag skulle egentligen hitta på något med Sötnos på kvällen, men då det inte blev av så fick det bli en lugn hemmakväll istället. Det gör dock inte så mycket då bloggen kunde uppdateras - vilket alltid är bra ;D!