jookmook

Igår besökte en gammal vän från den forntida språkresan till Malta vår kära huvudstad. Vad hon och hennes klass gjorde här vet jag ärligt talat inte, men de vekar som att de har en väldigt bra skola då denna resa inte var den första med klassen där de får åka runt och göra diverse häftiga studiebesök.

Jag och Sötnos skulle träffa denna Maltakompis klockan fem på eftermiddagen/kvällen då de skulle ha egen tid för middag och lite shopping då. Fram tills klockan fem hade de tydligen varit på riskdagen, något som förmedlades med suckande miner och stön. Studiebesöket hade tydligen inte varit lyckat.

De var dock klara lite tidigare med riskdagsbesöket och jag var dessutom lite sen så vilket ledde till att jag stod alldeles ensam och lämnad vi riksdagen när klockan visade 17:05. När jag skulle greppa min mobil och ringa Sötnos och fråga vart alla hade gömt sig så såg jag att han hade ringt mig - fyra gånger. Jag ringde upp honom, lite skärrad, och han förklarade att de höll hus i en butik liter längre bort. När jag sedan fick syn på Sötnos blåa jacka och hans härliga leende så visste jag att jag hade hittat rätt. Denna butik skulle bli mitt hem. (Haha, nedå)

Jag gick lugnt och sansat in i butiken samtidigt som Sötnos ställde sig bredvid mrs.Maltakompis (Mrs.MK) och frösökte peka på att det var något som hon borde se. Hon visste nämligen inte att jag skulle komma dit, utan jag var lite av gubben i lådan. När Mrs.MK höjde blicken hade jag dock redan passerat och jag slängde mig i ren förbryllelse ner på marken för att inte avslöja att jag var där. Men hon fick tillslut syn på mig och det hela utbröt i ett glatt kramkalas, det var ju flera månader sedan vi senast sågs.

Sedan knakade vi och hennes tjejkompisar runt bland en massa butiker där tjejerna kollade på kläder medan jag och Sötnos mest stod och pratade med varandra, det var ju inte igår vi sågs heller. Tiden gick fort och tjejerna insåg plötsligt att det var tvungna att äta snart innan det skulle va försent. De skulle nämligen gå på teater efter middagen och det vore inte sådär jättepopulärt för dem att komma sent - de hade ju redan gått vilse en gång under dagen.

Vi gick först in på Donken, då tjejerna påstod att de inte var särskilt hungriga, men vi vände snabbt på klackarna och gick istället till Kungshallen. Efter att ha letat febrilt under några minuter hittade vi tillslut ett bord men då hade tjejerna ändrat sig igen; vi skulle vi tydligen tillbaka till Donken. Det här började bli ansträngade. När vi väl var inne på Donken igen påstod dem att de inte hade tid att äta på själva "restaurangen" utan var tvungna att använda siag av det coolare "Take Away". Men sedan ändrade de sig ännu en gång (!) och vi fick äntligen lugnt och skönt sätta tänderna i en efterlängtad hamburgare.

Efter hetsätning var det sedan dags att bege sig av mot Dramaten. Sötnos påstod att Dramaten låg i Gamla Stan - vilket höll på att bli min död (och han ska ändå bo i Stockholm...). Vi gick i hastigt tempo, i sån där läskigt hög fart som bara tjejer kan, och alla, förutom jag, blev ännu mer oroliga över att vi verkligen var på väg rätt då vi aldrig tycktes komma fram. Som tur var så var vi inte på väg till Gamla Stan utan jag visade vägen (mycket smidigt om jag får säga det själv ;D) till Dramaten för dem.

När vi väl var framme vid Dramaten var det meningen att det skulle ta slut där. Vi skulle skiljas åt och tårar skulle utbytas. Men när deras klass lärare undrade vilka vi var och vi sött svarade att vi var Mrs.MKs nära vän så kunde det inte hjälpas att de föll för oss. Vi fick två gratisbiljetter och hade helt plöstligt gett oss in på att se pjäsen "Ett dockhem".

Problemet var bara att vi fick platser tre rader bakom vår käre vän och vi ville ju självfallet sitta bredvid henne. Vi låtsades som ingenting och satte oss mycket smidigt bredvid hennne, men det dröjde inte länge innan treorna hade snappat upp att vi satt på fel plats - det var ju inte acceptabelt! Vi lyckades dock hålla stämningen uppe hela första akten men vid paus stod de inte ut längre. Platsbyte skedde och alla var glada och lyckliga, förutom lärarna som vi flyttade på... Jag och Sötnos kunde ju inte förmå oss att flytta till den bakre raden, nej absolut inte.

Pjäsen var allmänt rolig, men ingen höjdare enligt mig när jag utbytte kommentarer i pausen. I den andra akten tog den dock en vändning och blev mer seriös och djup vilket jag även fann mycket bättre och jag måste tillslut säga att den slutliga bedömningen blev klart bra. Det fanns många sköna gestalter i pjäsen, däremot kunde kanske huvdrollsinnehavren spelats av någon annan, jag fann henne smått irreterande. Det fromella spårket var dock något som roade mig, sådan är alltid användbart då man vill utvidga sitt språkföråd.

Efter pjäsen hade dock vistelsen kommit till sin ända. Nu skulle alla Linköpingbor åka tillbaka hem för att få lite sömn innan skolan skulle ta sin fart klockan åtta på morgonen. I väntan på bussen gjorde vi dock en "90-graders"-tävling och alla som ville fick även känna på mina polisonger. Det var en kul kväll.