jookmook

Dagen har präglats av två händelser. Vi har korta dagar i skolan för stunden eftersom eftermiddagarna är fyllda med utvecklinssamtal och därför hinner det inte hända så mycket. Men två saker är väl bra nog? För övrigt kände jag mig jättelycklig idag, det var en "bara bra" dag då allting känns rätt. Det kändes även som om jag var tillbaka till det gamla vanliga humöret, jag har varit sur och tråkig en tid (iaf enligt mig själv).

Den första händelsen skedde efter att vi som vanligt hade fått sluta tidigare efter en lektion med vår älskade S.H (not!). Jag stod vid skåpen med några av mina klasskamrater och vi funderade på vad vi skulle göra. Plötsligt gick en kamrat fram till mig och satte ett plåster mitt på näsan på mig. Mr.H som stod bredvid mig ville då också genast ha ett plåster och Mrs.M som hade delat ut plåstrena sade att om någon frågade så skulle vi säga att vi hade slagit varandra.

Och mycket riktigt, så fort någon frågade varför vi hade plåster och vad som hade hänt med oss så svarade vi att vi hade dampat loss på varandra. Mr.H hade gett mig en smäll rakt på nyllet för jag hade kallat honom för "jävla norrman" och jag hade i ren chock slagit till honom vid ögat. Det roliga var att alla gick på det, och min och Mr.H:s story var ju inte ens trovärdig. De som känner oss vet att vi aldrig slåss, även om Mr.H kan se bra läskig ut ibland. Men jag fick åtminstone bekräftelse för en sak, man fick inte MVG i drama för ingenting.

Den andra händelsen skedde i hemmet. Min fader ringde och berättade för mig att jag gott fick laga mat själv denna kväll då han skulle hämta upp mamma efter henens körträning. Jag var hungrig och sprang så gott som på direkten ner för trappan när jag plötsligt ser min katt sitta och göra konstiga ljud ifrån sig. Det visar sig att hon håller på att kräkas. Men samtidigt verkar det inte heller som hon får upp det som hon vill ska försvinna ur hennes kropp och hon sitter verkligen där och försöker och försöker. Tillslut får hon upp något som jag först tror är en hårboll men när jag städar upp efter henne (som man tyvärr måste leva med) så visar det sig vara två stycken blad.

Jag blir väldigt förvånad över att hon bara kräks upp två blad sådär, men när jag sedan vänder mig om så ser jag att hon, lite längre bort, har  kräkts på tre ställen till. På dessa ställen har hon kräkts upp lite mer normala saker (jag vill gärna inte gå in på vad) men då förstod jag också verkligen att hennes kropp kämpade för att få ur bladen. När jag sedan tog mig en närmare titt på bladen så såg jag att det var rosblad vilket säkerligen inte är någon nyttig mat för en katt då bladen är kraftigt besprutade med gift. När jag sedan hade plockat upp allt avspill gick hon runt mig hela tiden och såg skärrad ut för att sedan praktiskt taget hoppa upp i min famn för att bara ligga där. Det verkade som hon just hade upplevt en nära-döden upplevelse.

Det var verkligen jätteläskigt, jag som älskar min katt så mycket. Jag vill aldrig förlora henne.