jookmook

Usch och fy vilket skitväder det har varit idag! Rengt, blött, plask, slaks och allt tråkigt som man bara inte vill få syn på. Helvetet har brutit lös. Dagen, förutom vädret, har dock varit bra. Visserligen är mina torsdagar långa men jag har lärt mig att hantera dessa långa dagar på något sätt som jag inte visste vara möjligt. Tiden flyter bara på helt enkelt.

Dagen inleddes med att vår lärare som aldrig är sen kom försent. Visst kan han vara frånvarande fem minuter innan lektion (på inte tal om hur frånvarande han är på själva lektionerna) men att han skulle komma en halvtimme sent var en högoddsare som fick somliga att tappa hakan och andra att bara vilja fly från lektionen.

Dagen fortsattes med tal på engelskan vilket alltid är smockkul att få lyssna på. Alla redovisningar var faktikst om kända män, även om Joels man var desto mer okänd för mig. Min vän Harald (ja, jag har börjat med "riktiga" namn =P) pratade om Axl Rose och även lite kort om hans band. Som vanligt när jag råkar säga något ont om GNR så får jag alltid denna Harald och hans kompanjon påhoppande på mig skrikandes om att jag har fel och skall bestraffas. Så även denna dag. Jag slängde ur mig att "Sweet Child of Mine" är en av deras sämre låtar och vips så bröt dagens andra helvete ut. Jag tycker iofs mest att det är kul när dessa herrar dampar loss, även om det kan gå överstyr ibland, som idag då de exempelvis slängde mitt sudd i papperskorgen (jag vet, det är komiskt och fjantigt ;D)...

Det som bröt ut efter min och mina kamraters lilla batalj var dock desto roligare. Från att Fanny påsått att hon älskat GNR ändrade hon plöstligt sida och sade att Axl inte kan sjunga och inte har någon karisma. Hon satt praktiskt taget och sade att snubben inte har någon talang. Harald brusade upp (som han kan göra ibland) och uttryckte desperat att GNR är hans liv och glädje, ingen ska få trycka ned på dem. Men som våra meningslösa diskussioner oftast brukar leda till så ledde även denna till ingenting. Lite ordbatalj var allt - men visst är det kul när man får hela matsalens blickar riktade mot en.

Annars har dagen bestått till ganska stor del av att föröska komma fram till en tid för biovisning bland några kamrater i klassen och ny bekantskap. De vill gå redan imorgon med då jag har match på kvällen så går det tyvärr inte, om de nu inte vill se en film klockan två förstås. Vi försökte ivrigt byta tider och dar men när vi tillslut insåg att även denna diskussion ledde till ingenting så bestämde vi oss för att ge upp. Varför ska det vara så svårt att få schemat att gå ihop?

Dagens utmärkelse kom på vägen hem. Och nej, det var inte pågrund av att jag halkandes och snyftandes gick hem i plasket, slasket och regnet. Utan precis utanför mitt hus såg jag tre bussar åka efter varandra, tre bussar med samma nummer, 117. Hur sjutton gick det till?

Dagens snyggaste (hittades då jag hade tråkigt och kollade gamla konsertblder);