jookmook

Jag sitter just nu och inväntar starten på dagens teveprogram, det vill säga dagens händelse. Nej, nu överdriver jag, så pass deprimerad är jag som tur var inte att några teveprogram är dangens höjdpunkt. Trots att det råder mörkare tider utomhus.

De flesta brukar säga att de kommer in i en svacka när det blir kolsvart ute tidigt på dagen. Detta fenomen har jag bara hört talas om och lyckligtvis blivit befriad ifrån. I år känns det dock som att det där första svackan kanske är på väg. Jag känner inte riktigt samma gnista när jag gör saker längre, och det känns som att min tid inte räcker till för allt jag ska hinna med. Jag vet inte riktigt varför det börjar kännas segare och tråkigare, men jag får hoppas att det bara är tillfällighet och att jag kommer tillbaka till min storform snart igen.

Men det finns ju dessutom flera ljuspunkter att se fram emot som man inte får glömma. Imorgon är det exempelvis Timo Räisänen vilket säkert kommer att bli alldeles, alldeles, underbart. Sen så är det vackert med alla upptända husbland mörkret, då ser man ju husens charm på ett annorlunda sätt. Och snart kan vi säkert vänta oss den första riktiga snön och kanske även det första riktiga snöbollskriget. Snart är det även den första advent och då är det inte långt kvar till jul. Och nu på lördag är det ju också fars dag. Tiden springer framåt och går ju inte alls långsammare nu i den mörka tiden.

Jag är bara besviken över mig på en viss punkt, en punkt som dock går att förändra och som jag vill förändra. Fasiken vad kass man är.

Aja, det kommer snart upp en recension av Timo (förhoppningsvis sent imorgon kväll), hoppas att ni ser fram emot den =).