Vad pinsam man är!

Idag ringde jag runt och jagade biopartners då jag trodde att det annars skulle bli en grå och trist lördag. Jag fick tillslut med mig en kamrat och filmvalet blev "1408". Redan innan filmen skulle börja var jag nervös för att jag inte skulle klara av den. Jag är nämligen en person som inte klarar av skräckfilmer överhuvudtaget. Det var ju sagt att 1408 skulle ha skräckinslag.

När filmen väl började höll jag på att få ett sammanbrott. Vad hade jag gett mig in på egentligen? Jag satt och hoppade till mest hela tiden och vågade sällan kolla med båda ögonen. Mot slutet blev blev filmen dock lättare att börda då det användes en annan sorts skrämselteknik som jag lyckligtvis inte finner särskilt otäck. Men alla som såg filmen tyckte nog att några scener var riktigt svettiga. Det gjorde i alla fall jag och jag var glad när jag klev ut från biosalongen. Jag hade inte velat stanna där i en timme till.

När jag skulle kliva av pendeltåget för att ta en promenad hem kom dock chocken. Där stod helt plötsligt nästan alla mina konfirmander! Varför står dem där tillsammans, undrade jag? Svaret var självklart att de hade varit på återträff hos en av konfirmandprästerna Sanna som jag hade lovat att vara med på. Och var höll jag hus? Jo, på bio.

Innan jag visste svaret på varför de åkte tillsammans frågade jag vart de hade varit.  De sade att de hade varit på fest hos Sanna. Då utbrast jag; Vem fan är Sanna? Sanna är prästen som jag varit hjälpledare för i två veckors med och som jag egentligen känner väl. Jag vet inte varför jag glömde bort hennes namn för stunden, det måste ha varit att de mixade namnet Sanna med ordet fest. För när ungdomar pratar fest brukar de mena supa och därför trodde jag att Sanna var en kompis till dem. Det är den enda anledningen jag kommer på, även om det är en usel bortfröklaring.

Man kan fråga sig hur pinsam och glömsk jag egentligen är? Att göra bort sig två gånger i rad på fem minuter är svårt och jag ska dessutom kallas för ledare och förebild. Ibland vill jag bara stoppa huvudet i sanden.

Kommentarer
Postat av: Sandra

Du är inte ensam om att sitta som ett nervvrack när det handlar om skräck filmer. Jag brukar sätta båda händerna för ögonen samtidigt som jag försöker hålla för öronen, tyvär går det inte. Men jag provar alltid. Synd det där med att du inte kom ihåg vem hon var, men alla kan göra misstag och glömma bort folk. Hoppas du har haft en bra kväll, trots filmen och att du glömde hennes namn. Ha de bra! /S.

2007-10-28 @ 01:35:10
URL: http://sandrayasmine.blogg.se
Postat av: fanny

äh du ska inte döma dig själv så himla hårt! jag kan inte komma på någon som kan vara en bättre förebild än du. men förebild, inte helgon.

2007-10-28 @ 15:25:01
Postat av: Jookmook

Haha, fanny. Jag tackar för att du alltid är så snäll mot mig =).

2007-10-28 @ 15:40:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0